Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - David, Félicien - David, Ferdinand - David, Gerard - David, Louis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
477
David
478
Louis David: Sabinskorna, 1799. Louvren, Paris.
där han bl. a. besökte Syrien och Egypten och
där han starkt fängslades av den österländska
folkmusiken. Efter återkomsten till Frankrike
utarbetade D. sin stora odesymfoni ”Le désert”
(Öknen). Odesymfonistilen var en blandning av
instrumentala partier, deklamationsnummer och
körer. D. skrev sedan tre andra liknande. På
1850-talet övergick han till operor, av vilka
”Lalla Roukh” (1862; ”Lalla Roukh”, Sthlm
1870) vann stort erkännande. Ehuru D:s musik
inleder den ”exotiska” riktningen inom musiken,
är dock hans kompositionsstil närmast
konservativt romantisk. Biogr. av R. Brancour (1911).
David [dä’vit], Ferdinand, tysk violinist
och kompositör (1810—73). Han studerade
violin under Spohr i Kassel och blev 1836
konsertmästare vid Gewandhauskonserterna i Leipzig.
Som pedagog åtnjöt D. anseende som en av den
tyska violinskolans allra främsta. Hans
kompositioner, vilka mest bestå av virtuosa verk för
instrumentet, voro på sin tid högt skattade,
medan hans violinskola alltjämt är berömd.
David [dä’fat]. Ger ar d, nederländsk
målare (f. på 1400-talet, d. 1523), verksam i Brygge
sedan omkr. 1483. D. arbetade i figurstil och
komposition under stark påverkan av Jan van
Eyck, Rogier van der Weyden och Hugo van
der Goes. D:s konst utmärkes av fin
psykologisk gestaltningsförmåga och lyrisk innerlighet
jämte en originell, djärv men känslig kolorit;
hans landskapsstil med de i klart blått och grönt
hållna bakgrunderna blev viktig för det
flandriska 1500-talsmåleriets utveckling. På det
samtida miniatyrmåleriet utövade D. ett starkt
inflytande.
Davi’d, Jacques Louis, fransk målare
(1748—1825). Han var född i Paris och
studerade där vid akademien för sin släkting Boucher
och för Vien, vann medalj för ett klassiskt ämne
och reste som stipendiat till Rom 1775. Han
väckte där 1785 ofantligt uppseende med
”Ho-ratiernas ed”, som förkunnade den antika och
heroiska konstens pånyttfödelse. D. gjorde sig
under revolutionen till tolk för republikansk
hänförelse, iscensatte folkfesterna för frihet och
medborgaranda, började måla ”Eden i
Bollhuset”, som blev ofullbordad, målade den döde
Marat i badkaret och fullbordade 1799
”Sabinskorna”, 1800 målade han ”Bonaparte till häst vid
S :t Bernhard”. Republikanen blev kejsarens
”förste målare” och utförde de stora praktmålningarna
”Kejsarkröningen” och ”Kejsaren utdelar
fälttecken”. I ”Leonidas vid Thermopylai” (1814)
återvände han till den antika hjältehistorien.
Efter kejsarens fall levde han i landsflykt i
Bryssel, där han utövade stort inflytande. .
Jämte den stora konsten idkade D.
porträttmåleri, och på detta område är hans anseende
fortfarande oförminskat. Som porträttmålare är
D. realist och individualist, fri från allt
konventionellt och uppstyltat. D. porträtterade bl. a. sig
själv och sina svärföräldrar, Napoleon, kejsarens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
