Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dansk-västindiska öarna - Danskön - Danslekar - Dansmus - Dansmusik - Danssjuka - Dantan, Jean Pierre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
435
Dansk-västindiska öarna—Dantan
436
Danslek (friarlek), Delsbo sn, Hälsingland. Målning av J. W. Wallander,
1864.
Dansk-västindiska öama, se Virgin Islands.
Danskön, en av Spetsbergens öar, belägen
intill n. v. hörnet av Västspetsbergen. Från D.
anträdde S. A. Andrée 1897 sin ballongfärd mot
nordpolen.
Danslekar, folkliga, av sång beledsagade
danser av ålderdomligt slag. Gränserna mellan d.
och folkdanser äro flytande. Bland d. i Sverige
kunna iakttagas åtskilliga grupper, bland vilka
några äro av äldre, andra av yngre typ. De
dramatiska d. innehålla en serie i texten
omtalade, i dansen utförda handlingar med
sammanhang och utveckling, t. ex. ett antal
misslyckade frierier och till sist ett, som lyckas, el.
frieri, flykt, infångande o. s. v. (ex.: ”Simon i
Sälle”, ”Fager i röda rosor”, ”Jungfrun, hon
går i ringen”). De ålderdomligare av dessa
danser gå i lugn gångtakt (2A). Nära besläktade
med de dramatiska äro de mimiska d., där
man med enkla åtbörder karakteriserar olika
slags människor (”Viljen I veta”, ”Räven raskar
över isen”) el. djur (”Rävleken”). Långt
vanligare än de två nämnda arterna äro dock de
lyriska d. Innehållet i dessa är fördelat
på två skilda, oförmedlat på varandra följande
temata, av vilka det ena är av allmän,
stämningen angivande, det andra av erotisk el. direkt
på dansen syftande innebörd. I dansen, som ofta
går i springtakt (polsketakt, 3A), markeras det
första temat oftast av en allmän ringdans, det
andra av pardans, utförd av ett el. flera par
inom ringen. Stundom utvecklas de lyriska d.
därhän, att de på varandra följande stroferna
angiva en viss dramatisk utveckling, så att likhet
med de dramatiska d. uppstår (ex.: ”Klara solen
på himmelen, den lyser”, ”Det gick två
gubbar i snöfall”). Dylika lekar pågå i regel utan
någon av innehållet betingad omväxling el.
utveckling i dansrörelserna och äro eg. ren dans.
Även andra till d. räknade lekar äro rena
dan
ser, oftast av kontradansens
art. — Litt.: T. Norlind,
”Svensk folkmusik och
folkdans” (1930); C.-H.
Tillhagen och N. Dencker,
”Svenska folklekar och danser”,
1—2 (1949—50).
Dansmus, se Japansk
dansmus.
Dansmusik, musik av sång
el. instrument el. båda i
förening, beledsagad av dans,
under äldre tid företrädesvis
ringdans. Under senare
medeltiden utbildade sig
pardansen, indelad i ”gången
dans” (fördans) och
”sprungen dans” (efterdans). På
1500-talet voro de populäraste
instrumentala . fördanserna
passamezzo och p a v
a-n a, efterdanserna
salta-rello, gaillarde och
v o 11 e. På 1700-talet
sammanställdes danserna gärna
till en svit. 1700-talets mest omtyckta danser
voro menuett och kontradans. Efter i8go
voro vals och a n g 1 ä s en tid de mest brukade,
på 1840-talet, vals, pol ka och galopp. Till
de populäraste danskompositörerna under
1800-talet kunna räknas Johann Strauss (fader och
son), Lanner, Gungl, Musard, Lumbye, Fahrbach
och Waldteufel. Modern d. bygger företrädesvis
på jazzrytmer.
Danssjuka, chore’a, sjukdom i centrala
nervsystemet, vilken yttrar sig i egendomliga,
ofrivilliga, oregelbundna rörelser i olika
kroppsdelar, ibland endast i ena kroppshalvan. Ansiktet
förvrides i ett mer el. mindre utpräglat
grimaserande. I armar och ben uppträda bisarra,
slängiga ryckningar. Gången blir oregelbunden,
hoppande el. dansande. Denna motoriska oro
brukar försvinna under sömnen, den stegras däremot,
om den sjuke är generad, irriterad el. utsatt
för sinnesrörelser. D. kan uppträda som symtom
vid olikartade sjukdomar i hjärnan, vilka leda
till en retning av de basala ganglierna. Med d.
i egentlig mening förstår man en sjukdom, som
uppträder företrädesvis hos barn (chorea minor
Sydenham). Den uppträder ofta tills, med en
reumatisk inflammation av lederna, akut
ledgångsreumatism, i synnerhet när denna
kompliceras av inflammation av inre hjärthinnan
(endo-kardit). Denna form är framkallad av
inflammatoriska processer i de basala ganglierna. D.
behandlas framför allt med strängt genomförd
vila, isolering och sängläge, vilket fortsättes,
tills ryckningarna fullständigt försvunnit. Dessa
kunna fördelaktigt påverkas av lugnande medel.
En särskild form av d., s. k. Huntingtons chorea,
är en utpräglat ärftlig sjukdom och angriper
vuxna mellan 20 :e och 60 :e levnadsåret. Den är
ohjälpligt progressiv till sin karaktär.
Dantan [dätä’], Jean Pierre, fransk
skulptör (1800—69). Han gjorde sig ett namn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
