Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cruse, Sigvard - Crusebjörn, Jesper - Crusell, 1. Berndt - Crusell, 2. Gustaf - Crusenstolpe, ätt - Crusenstolpe, Magnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
Crusebjörn—Crusenstolpe
172
sedan 1946. 1927—35 var han led. av
stadsfullmäktige i Stockholm och 1933—48 av A. K.
Crusebjörn, Jesper Ingevald, militär,
ämbetsman, politiker (1843—1904). Han blev r8Ö9
generalstabsofficer och 1883 major vid
Generalstaben. Han utnämndes 1888 till överstelöjtnant
vid Andra livgrenadj är regementet, s. å. till chef
för Jämtlands fältjägarkår samt 1891 till
landshövding i Västerbottens län. 1893 valdes han
till led. av F. K., varifrån han 1896 övergick
till A. K. C. var 1880—82 sekr. i den stora
parlamentariska kommittén för lantförsvarets
ordnande och 1897—98 ordf, i
befästningskom-mittén, vilken bl. a. föreslog anläggningen av
fästningen Boden. 1899 blev han chef för
Lant-försvarsdepartementet och utnämndes samtidigt
till generalmajor. C. lyckades under sin
ämbetsutövning genomdriva ej allenast beviljandet av
grundplåten till Bodenfästningen utan även
antagandet av 1901 års härordning. Han
utnämndes till generallöjtnant 1901. Efter en långvarig
sjukdom avgick C. ur statsrådet 1903 och
återvände till sitt län.
Cruse’ll. 1) Bernhard (Berndt) Henrik C.,
musiker (1775—1838). Född i Nystad i Finland,
kom C. 1791 till Stockholm, där han 1793 blev
anställd som
klarinettist i hovkapellet. Han
studerade 1798—99 i
Berlin och 1803 i
Paris. Därefter
framträdde han som
kompositör med flera
konserter för klarinett.
Även lät han under
de närmaste tio åren
ofta höra sig som
solist på konserter. Efter
1810 trädde han nära
Götiska förbundets
litterära krets och
övergick så
småning
om till sångkompositionen med tonsättning
bl. a. av dikter av Geijer och Tegnér. På
tyskt förlag utgav C. flera konserter och
kammarmusikverk för klarinett och andra
träblåsar-instrument. 1818 blev C. musikdirektör vid båda
livregementena med bibehållande av sin plats i
hovkapellet. 1826 utgav han sin mest berömda
samling, ”Tio sånger ur Frithiofs saga” (i andra
uppl. ”Tolf sånger”). C. skrev även körer, ett
sångspel, deklamatorier m. m., och han gjorde
förträffliga övers, av talrika operatexter.
2) Gustaf Samuel C., den föreg: s kusins
son, finländsk läkare (1810—58). Han blev med.
dr 1840 och doc. i med. fysik i Helsingfors
1857. C. var en av de första läkare, som mera
ingående studerade den galvaniska strömmen
som ett läkemedel.
Crusenstolpe, svensk ätt, känd sedan
1600-talet. Magnus Corin, 1770 adlad C. (1724
—1805), landssekreterare i Jönköping 1761 och
assessor i Göta hovrätt 1766, blev vid Gustav
IH:s räfst med hovrätten 1775 dömd att mista
ämbetet. Hans sonson M. J. C. (se nedan)
of
fentliggjorde i Fäderneslandet 1832 (n:r 156—
170) ”Ur min farfars anteckningar”, med
hat-fyllda uttalanden mot Gustav III. M. J. C:s
bror Fredrik C. (1801—82) ingick 1825 i
Fabviers kår under grekiska frihetskriget, var
sedan anställd i svensk konsulattjänst och blev
minister resident i Lissabon 1866. Han
översatte koranen från grundspråket (1843). Med
honom utgick ätten på manssidan (på
kvinno-linjen 1896).
Magnus Jacob C., författare (1795—1865).
Han tog juridisk ämbetsexamen i Lund 1814,
blev s. å. auskultant i Göta hovrätt, i Svea
hovrätt 1820, erhöll häradshövdings titel s. å.,
var t. f. landssekreterare i Skaraborgs län 1821
—22 och utnämndes 1825 till assessor i Svea
hovrätt. Redan 1823 hade C. varit
riddarhus-ledamot men tog först vid riksdagen 1828—30
livligare del i riksdagsarbetet, tillhörde den
anckarsvärdska oppositionen och utgav i
förening med L. J. Hierta Riksdagstidningen. Vid
slutet av samma riksdag kom han i beröring
med Karl XIV Johans gunstling greve Magnus
Brahe och vanns för ”högsta vederbörandes”
avsikter. Det dröjde ej länge, förrän han kom
i det intimaste förhållande till konungen, som
på M. Brahes inrådan
beslöt använda honom
för att bekämpa den
allt inflytelserikare
oppositionspressen. C.
ställde sig till
”Kamarillans” förfogande.
I dec. 1830 utkom
första numret av
tidningen Fäderneslandet,
vilken som hovorgan
och officiöst blad
skulle vägleda allmänna
meningen. C. var det
nya bladets utgivare
och redaktör men
lyckades icke göra det populärt, och 27
april 1833 måste det upphöra. C. hade
blivit otillräckligt understödd. Ruinerad tog C.
avsked från sitt ämbete 1834. Kort därpå
utgav han sina uppseendeväckande ”Skildringar ur
det inre af dagens historia” (2 bd, 1834),
teckningar av den dåv. och närmast föregående
tidens svenska politiker. De insinuationer och
anspelningar, varmed ”skildringarna” voro
späckade, och den hämndlystnad, som kännetecknade
dem, väckte mångenstädes den bittraste ovilja,
men deras förtrogenhet med landets
ämbets-mannaförhållanden och inre politik samt det
skickliga framställningssättet gjorde dem på
många håll trodda. — Vid riksdagen 1834—35
uppträdde C. som en bitter motståndare till
regeringen. Efter 1835 deltog C. ej i
riksdags-mannavärven utan ägnade sig uteslutande åt
litteraturen. Begärligt mottogos ”1720, 177 2,
1809” (1836), ”Portefeuille” (1837—45),
”Historisk tafla af högstsalig f. d. konung Gustav IV
Adolphs första lefnadsår” (1837) och den
pikanta serien ”Ställningar och förhållanden,
be
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
