Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Couperus, Louis - Cour (gård) - Cour, La, släkt - Courajod, Louis - Courante - Courbet, Amédée Anatole Prosper - Courbet, Gustave - Courbette - Courbevoie - Cour d’amour - Cour de cassation - Courier, Paul Louis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
Cour—Courier
114
prosa med romanen ”Eline Vere” (1889), som
strax gjorde honom ryktbar, och stod sedan i
främsta ledet av Hollands romanförfattare. Stor
människokännedom, intuitiv fantasi och ett
suggestivt, melodiskt språk utmärka hans verk.
Nämnas må ”Noodlot” (1890; ”Under vänskapens
ok”, 1900), ”Extase” (1892), ”Majesteit” (1893;
”Majestät”, 1895), ”De stille kracht” (1901), ”De
boken der kleine zielen” (4 dir, 1901—03 och
”De berg van licht” (2 dir, 1905).
Cour [kör], fr., inhägnad, gård, hov,
hovpersonal; artighetsbetygelse (”göra någon sin
kur”); domstol.
Cour, La [la kö’r], dansk släkt, se La Cour.
Courajod [kora^å’], Louis Charles Léon,
fransk konstforskare (1841—96). Han var
anställd vid Louvremuséet och utgav högst
värdefulla studier över dess historia och konstskatter.
Framför allt var han specialist på fransk
medeltids- och renässansskulptur.
Courante [korä’t], fr. (eg. springande), fransk
dans från slutet av 1500-talet; modedans 1620
—50; som stiliserad musikform upptagen i sviten.
Courbet [korbä’], Amédée Anatole
P r o s p e r, fransk sjöofficer (1827—85). Han
blev 1880 konteramiral och 1884 viceamiral,
förvaltade 1880—82 som guvernör straffkolonien
Nya Kaledonien och ställdes 1883 i spetsen för
flottavdelningen vid Tonkins kust, där han intog
forten vid Hué flodens mynning och bragte
An-nam till fred (6 juni 1884). Efter utbrottet av
det nya kriget med Kina s. å. fick C. därpå
befälet över ”yttersta österns flotta”, förstörde
22—24 aug. en kinesisk flotta samt forten och
arsenalen vid staden Fu-chou. Därefter ledde han
i okt. operationerna mot Formosa. Genom
blockad hindrade han ristillförseln till Kinas n.
provinser och gjorde därigenom kinesiska regeringen
böjd för fred, som slöts 9 juni 1885.
Courbet [korbä’], Gustave, fransk målare
(1819—77). Han var bördig från Ornans i
Franche-Comté, son till en lantbrukare, kom till
Paris 1839 och
studerade där mest på egen
hand. 1851 utställde
han bl. a.
”Stenhac-kare” (en gubbe och
en gosse vid sitt
arbete; nu i
Dresden-galleriet) och
”Begravning i Ornans”,
en i monumental
storlek hållen, brett och
mustigt genomförd
vulgär
vardagsskild-ring. Tavlan väckte
skandal, och C. fann
sig med välbehag i sin
roll av nyhetsman och omstörtare. Han förklarade
sig vara ”anhängare av varje revolution” och i
konsten apostel för "la vérité vraie”. Vid
världsutställningen 1855, då hans bästa målningar
refuserades, anordnade han en speciell utställning,
som i 38 nummer gav hans program. I ”Ateljén”
(s. å.) gav han ”en verklighetsallegori” —
om
kring den målande mästaren och hans nakna
modell äro hans vänner jämte representanter för
de samhällsklasser han skildrat i sina verk
samlade (målningen nu i Louvren). Hans
verksamhet var högst frodig, den omfattade ståtligt
hållna porträtt, figurer i friluft, brottare, badande
kvinnor, landskap. Vid världsutställningen 1867
hade han åter en barack för sig själv, denna
gång jämte É. Manet. Ett par gånger besökte
han Tyskland, där särsk. hans utställning i
München 1869, väckte mycket erkännande.
Efter kejsardömets fall 1870 blev C. ordf, i
kommissionen för de sköna konsterna. Redan i
sept. 1870 väckte hans förslag om
Vendömeko-lonnens bortflyttande, och då dess störtande
beslutats av kommunen, torde han ha väsentligt
bidragit till att beslutet sattes i verket. Han
dömdes härför 1871 till 6 månaders fängelse
och måste tillbringa sina sista år i landsflykt.
Den skrävlande och skrytsamme C. var som
målare en av århundradets stormän. Han
ägde ett massivt målartemperament. Han var i
sin ungdom påverkad företrädesvis av spanska
och bolognesiska mästare. Förkärlek för starka
och mustiga färger genomgår hans hela alstring
— många av hans landskap äro snart sagt
helsvarta. Men han var ej fången i en inlärd
färgskala; inför vissa motiv (1855 ff.) kunde han
tvätta bort de mörka färgerna från sin palett
och överraska som en visserligen en smula torr
ljusmålare. Tavlor av C. saknas numera ej i
något större museum. I Nationalmuseum,
Stockholm, finnas två porträtt och två landskap. —
Litt.: Monogr. av J. Meier-Graefe (3:e uppl.
1924); A. Liedholm, ”G. C., den moderna
realismens fader” (1945). Ang. C. i nordiska saml.
se R. Hoppe, ”H. Daumier, G. C., två franska
mästare” (1929).
Courbette [korbä’t], fr., tillhör ”den högre
skolan” i hästdressyr; upprepade hopp på
bakbenen under rörelse framåt och med upplyftad
f ramdel.
Courbevoie [korbavæa’], nordvästlig förstad
till Paris; 55,000 inv. Stora
krigsmaterialfabri-ker, gjuterier, bil- och cykelindustri m. m.
Cour d’amour [kö’r damö’r], fr., kärlekshov,
kärleksdomstol. Enl. en på 1500-talet
uppkommen tradition, som vann tilltro ända till
1800-talets slut, skulle det i medeltidens Frankrike
ha funnits ett slags församlingar med detta
namn, bestående av högtstående damer, vilka som
högsta domstol avgjorde dels spetsfundiga, i
trubadurdikter framställda tvistefrågor om den
höviska kärleken, dels verkliga tvister mellan
älskande. Traditionens sanningslöshet i fråga om
den förra uppgiften uppvisades av Karl Bartsch
och Paul Meyer. Huruvida dylika domstolar för
att avdöma verkliga kärlekstvister varit tillsatta
som ett slags sällskapslekar el. haft en allvarlig
uppgift är omstritt.
Cour de cassation [kö’r da kasasjå’], fr.,
kassationsdomstolen, Frankrikes högsta
domstol, högsta instans i både kriminella och civila
mål.
Courier [korje’], Paul Louis, fransk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
