Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Corpus juris - Corpus juris canonici - Corpus juris civilis - Corpus reformatorum - Corradini, Enrico - Correggio (Antonio Allegri) - Corregidor (ämbetsman) - Corregidor (fästning)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
Corpus juris—Corregidor
92
Co’rpus jüris, lat., samling av rättskällor,
spec. sammanfattningen av den romerska rättens
källor, Corpus juris civilis.
Co’rpus jüris canönici, lat., samling av
rättskällor, innehållande kanonisk rätt, gällande inom
den romersk-katolska kyrkan. Benämningen
avser fr. o. m. 1500-talet en samling, som omfattar:
1) Decretuni Gratiani, en översiktlig samling av
kyrkliga rättskällor, försedd med kommentarer,
vilken omkr. 1140 författades av Gratianus,
lärare vid universitetet i Bologna. Vissa häri
förekommande källor hade kraft av gällande rätt,
andra delar, t. ex. Gratianus’ egna uttalanden,
fingo ej dylik betydelse. 2) Tre påvliga
lagböcker: Liber extra, utfärdad av Gregorius IX
(1234), Liber sextus av Bonifatius VIII (1298),
Clementinæ av Johannes XXII (1317)- 3)
Extra-vagantes, två senare gjorda samlingar av
påvliga dekretaler (fram till 1484). Denna sista
del har aldrig fått officiell bekräftelse.
C. ersattes med en ny kodifikation av kanonisk
rätt, vilken under namn av Codex juris canönici
påbjöds 1917 och trädde i kraft 1918. Litt:
Bästa kritiska uppl. är E. Friedberg, ”Corpus
juris canönici I, II” (1879, 1881).
Co’rpus jüris civilis, lat., samling av romersk
borgerlig rätt, är den beteckning man i senare
tid givit vissa romerska rättskällor. Härmed
förstås dels den kodifikation, vari kejsar
Justinia-nus sammanfattade romersk rätt och som bestod
av tre delar: Institutiones, en lärobok (av år
533)» Digesta, utdrag ur framstående juristers
skrifter (av år 533), och Codex, en samling
kejserliga förordningar (ny uppl. 534), dels senare
samlade Novellæ (constitutiones), förordningar,
som utfärdats efter kodifikationen, de flesta av
Justinianus (535—565)._
Co’rpus reformatorum, ”reformatorernas
verk”, Calvins, Melanchthons och Zwinglis
samlade arbeten, utg. 1834 ff.
Corradi’ni, E n r i c o, italiensk författare
och politiker (1865—1931). C. är en av
fascismens mest direkta banbrytare, och några av dess
huvudidéer predikades av C. i tal, tidningsinlägg
och böcker ända från åren strax före
sekelskiftet. C. grundade först II Regno 1904 och sedan
med Coppola LTdea Nazionale 1911. Hans
artiklar däri samlades i flera böcker. C:s
flammande tal för Italiens deltagande i 1 :a
världskriget återfinnas i ”11 nazionalismo italiano”
(1914) och hans propaganda för den
korporations-stat fascismen sedan sökte realisera i bl. a. ”La
marcia dei produttori” och ”11 regno della
borghesia produttiva” (1915—20). C. agiterade
även i åtskilliga dramer för sina älsklingstankar.
Correggio [kåräM^å], italiensk målare (1489
—1534), eg. Antonio Allegri, kallad C.
efter sin födelsestad C., 15 km n. v. om Modena.
Från 1518 var han verksam i Parma. Hans
utgångspunkter äro att söka hos Mantegna, i
Ferraraskolan och hos Lionardo da Vinci. Han
visar sig likväl tidigt självständig, tänjer på
traditionerna och bryter dem, är i hög grad
ursprunglig och för måleriet in på nya banor.
Han behandlar kyrkliga ämnen med högst
Correggio: Jupiter och lo.
Bel-vedere, Wien. Se även bilder
å pl. vid sp. 89.
världslig
uppfattning. ”Heliga
samtal” — madonna,
omgiven av helgon
och änglar —
målar han upprepade
gånger. På de
senare tavlorna är
tronen borta, och
madonnan sitter
förtroligt och trångt i
kretsen av helgon,
ibland av skäligen
tvivelaktig
karaktär. Dessa
målningar stämma ej till
andakt, de äro i
främsta rummet
hymner till
kvinnofägringen. Målaren
bryter helt med den
kristna konstens
högtidliga allvar
— likaså, vad
uppfattning och
behandling av ämnet
vidkommer, i
kupolfreskerna i
Parma, Kristi
himmelsfärd i San
Giovanni evangelista och madonnans himmelsfärd
i katedralen. Liksom Mantegna i takmålningar i
kastellet i Mantova framställer han sitt ämne i
”grodperspektiv”, sett nedifrån, och ger
åskådaren illusion av att han blickar upp i den öppna
himlen.
Under sitt sista skede behandlade C. i sina
stafflimålningar vid sidan av madonna- och
helgonmotiven ämnen ur klassiska mytologien —
de flesta erotiska, Jupiter och Antiope, Danae,
Leda (med sina leksystrar badande i en
skogsbäck i sällskap med lekfulla svanar), målningar
av högst sensualistisk charm, med full harmoni
mellan innehåll och form.
C:s inflytande blev mycket stort; det gjorde
sig starkt gällande i barockens konst och även i
rokokons såväl måleri som skulptur. C. är
rikast representerad i Parma (även i stadens
museum), därnäst i Dresden( flera stora
madonnakompositioner) , f. ö. i Rom, Florens, Madrid, Wien,
Paris, London, Berlin, Petersburg m. fl. städer.
”Danae” och ”Leda” togo svenskarna 1648 som
krigsbyte i Prag och sände till Stockholm, men
de fördes 1654 ur riket av drottning Kristina.
— Monogr. bl. a. av C. Ricci (1896), H. Thode
(1898), G. Gronau (1907) och A. Venturi (1926).
Corregidor [kåräViöå’r], sp. (av lat.
corri’-gere, förbättra), spansk ämbetsman, förr med
domarmakt. I spanska Amerika hade den högste
juridiske ämbetsmannen i ett distrikt
(corregimi-ento) denna titel.
Corregidor [kårä^iÖå’r], kustfästning i
inloppet till Manilabukten på Luzön, Filippinerna,
på ön med samma namn. C., som jämte två öfort
bildar en propp för det knappt 20 km breda
inlop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
