Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Collegium regium (Academia Stockholmensis) - Collembola - Collenberg, Oscar - Colleoni, Bartolomeo - Colles, Henry - Colletes - Collett, familj - Collett, 1. Jonas - Collett, 2. Jonas - Collett, 3. Jacobine Camilla, f. Wergeland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
927
Collembola—Collett
928
Verrocchios ryttarstaty i Venedig över Colleoni.
till Uppsala universitet. Litt.: G. Bolin, ”Johan
IH:s högskola å Gråmunkeholmen” (i Samf.
Sankt Eriks Årsbok 1912 och 1918).
Colle’mbola, se Hoppstjärtar.
Collenberg, Oscar Edvard Olsson, kemist
(f. 1885 4/i), fil. dr 1915, docent i kemi vid
Uppsala univ. 1914, prof, i oorganisk kemi vid
Norges tekn. högskola i Trondheim 1919—24,
föreståndare för avd. för lantbrukskemi vid
Centralanstalten för försöksväsendet på
jordbruksområdet 1924, prof, i kemi vid Lunds univ.
1924—26, prof, i oorganisk kemi vid Tekn.
högskolan i Stockholm 1926—50. C. har utfört
undersökningar inom metallen volframs kemi,
särskilt av dess komplexföreningar med cyan, samt
vidare undersökningar i fysikalisk kemi.
Colleoni [-å’ni], Bartolommeo, italiensk
kondottiär (1400—75). Född i Ber gamo, gick
C. i neapolitansk, sedan i venetiansk krigstjänst
och vann 32-årig segrar vid Brescia, Verona och
Gardasjön över hertig Filippo Maria Visconti i
Milano. Efter freden 1441 gick C. över till
Milano men misstroddes snart av hertigen och
satt fången 1446—47 i Monza. 1448 återkommen
till Venedig, gick han missnöjd i tjänst hos
Sforza i Milano men var slutligen från 1455
till sin död venetianska republikens
generalkapten. C. testamenterade en del av sin förmögenhet
till republiken med önskan, att denna skulle resa
en ryttarstaty över honom. Denna berömda stod,
ett verk av Verrocchio, uppställdes 1493 invid
kyrkan Santi Giovanni e Paolo.
Colles [kåTis], Henry Cope, engelsk
musik
skriftställare (f. 1879). Han blev 1919 lärare i
musikhistoria och musikalisk formlära vid Royal
College of Music i London. Sedan 1911 är C.
musikkritiker i Times. C. har bl. a. författat
en Brahmsbiogr. (1908), en skolhandbok i
musikhistoria, ”The growth of music” (3 bd, 1912—
16), ”Oxford history of music”, 7 (1934) och
”Walford Davies” (1942). Därjämte har han
utgivit 3:e uppl. av Groves ”Dictionary of music
and musicians” (1927—28).
Collètes, se Bifamiljen, sp. 13.
CoTlett, norsk köpmans- och
ämbetsmanna-familj, som i slutet av 1600-talet invandrade från
England till Oslo.
1) Jonas C., ämbetsman (1772—1851). 1813
blev han amtman i Buskeruds amt. 16 febr. 1814
deltog han i notabelmötet på Eidsvold, blev
statsråd i Kristian Fredriks regering och deltog 14
aug. i avslutandet av konventionen i Moss. Han
var först chef för inrikes- och från 1826 för
finans-, handels- och tulldepartementet. Det sätt,
varpå han som t. f. ståthållare för tidigt lät
stortinget få underrättelse om dess förestående
upplösning (1836), framkallade Karl Johans harm,
och sedan ny ståthållare utnämnts, måste C. taga
avsked. Hans uppförande vid detta tillfälle har
bedömts olika; visst är, att det gjorde honom
till Norges populäraste man.
2) Peter Jonas C., den föreg:s brorson,
jurist, författare (1813—51). Han blev 1841
lektor och 1848 prof, i juridik vid universitetet
i Kristiania. Han utgav skaldestycken och
litterärkritiska arbeten. C. var g. m. C. 3), som han
starkt påverkade.
3) Jacobine Camilla C., född W e r g
e-land, den föreg:s hustru, författarinna och
förkämpe för kvinnoemancipationen (1813-—95).
Utvecklande för henne
var samvaron med den
ungdom, som hon
lärde känna under
broderns, Henrik
Werge-lands, tidigare
strids-period. Hon fattade
en svärmisk kärlek till
Welhaven, broderns
fiende, men
förhållandet mellan dem avbröts
utan att ha nått till
klarhet. Bruten av
denna hjärtesorg, fick
hon 1834 i sin faders
sällskap göra en
lång
varig resa till utlandet, vilken återgav henne
jämvikt och hälsa samt också satte djupa spår
i hennes utveckling. 1841 ingick hon
äktenskap med C.2). I synnerhet efter mannens död
1851 blev hennes författarskap betydande.
”Amt-mandens döttre” (1855; ”Amtmannens döttrar”,
1863), där C. i en lättläst och själfull stil angrep
det konventionella äktenskapet, gjorde epok i den
norska litteraturen genom att bryta med den
folkliga och historiska romantiken för att
diskutera ett modernt problem och återge bilder ur
verkligt nutidsliv. Denna roman är hennes enda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
