Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Clapeyron, Émile - Clapham (stadsdel) - Clapham, Sir John Harold - Clapperton, Hugh - Claque - Clara - Clara vallis - Clare - Clarence (titel) - Clarendon, 1. Edward Hyde - Clarendon, 2. George William Frederick Villiers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
851
Clapeyron—Clarendon
852
Clapeyron [klapärå’j, Benoit Pierre Em i le,
fransk ingenjör och fysiker (1799—1864). Efter
avslutad ingenjörsutbildning flyttade C. till
Petersburg, dar han småningom blev överste i
vägbyggnadskåren; återvände senare till Frankrike.
C. utiörde betydelsefulla undersökningar inom
värmeläran. Hans viktigaste arbete rör Carnots
cirkelprocess, som han behandlat matematiskt och
grafiskt. Han har även behandlat ämnen från
elasticitetsteorien.
Clapham [klä’pam], stadsdel i s. v. London.
Clapham [klä’pam], Sir John Harold,
engelsk ekonomisk historiker (1873—1946). C.
har i sitt monumentala verk ”Economic history
of modern Britain” (3 bd, 1926—38) gett en
grundlig analys av den ekonomiska utvecklingen
i England under de senaste hundra åren.
Clapperton [klä’patan], Hugh, skotsk
Afri-karesande (1788—1827). Han deltog 1822 jämte
D. Denham i Oudneys expedition från Tripolis
söderut till Bornu, varvid Tsadsjön upptäcktes,
och tog sig efter Oudneys död (jan. 1824) fram
till Sokoto. C. återkom 1825 till England men
begav sig redan s. å. ut på en ny expedition
för att söka utforska Nigers lopp. Han
anträdde färden från Beninbukten och lyckades
åter nå Sokoto men dog där. C:s dagböcker äro
utgivna 1826—30.
Claque [klak], fr., se Klack.
Clara, helgon, se Klara.
Clära va’llis, lat. (”den ljusa dalen”),
cister-cienskloster, se Clairvaux.
Clare [klä’a], grevskap i Eire, vid
atlant-kusten, i n. v. delen av prov. Munster; 3,188
km2, 86,030 inv. Upptar en småkuperad halvö
mellan Galwayviken och Shannons mynningsvik;
saftiga ängar. Boskapsskötsel och fiske (ostron).
Huvudstad Ennis (6,000 inv.).
Clarence [klä’rans], hertig av, titel, buren
av flera medlemmar av kungliga huset i.
England. Dess förste innehavare var Edvard Ill:s
andre son, Lionel (d. 1368). — Titeln gavs
1412 av Henrik IV åt hans andre son,
Thomas (d. 1421), vilken stupade i Frankrike i
slaget vid Beaugé. — Mest känd av titelns
bärare är George, hertig av C. (1449—78), bror
till Edvard IV, som vid sin tronbestigning 1461
gav honom hertigtiteln. C. gifte sig 1469 med
en dotter till ”kungamakaren” Warwick, gjorde
med denne uppror och tog Edvard till fånga.
Han gick senare över till brodern med sina
trupper och stred på dennes sida vid Barnet och
Tewkesbury (1471). Efter häftiga tvister mellan
C. och Edvard IV blev den förre insatt i Towern
och dömdes av parlamentet som förrädare till
döden samt avrättades. — Näste hertig av C.
var Georg III:s tredje son, William, hertig
1789 (Vilhelm IV). — Senast har titeln burits
av prinsens av Wales (sedermera Edvard VII:s)
äldste son, Albert Victor (1864—92).
Clarendon [klä’randan]. 1) Edward
Hyde, 1 :e Earl of C., engelsk statsman och
historieskrivare (1609—74). Han blev 1633
advokat i London och invaldes 1640 först i det
”korta”, sedan i det ”långa” parlamentet. Han
slöt sig till en början till oppositionen.
Fruktande puritanskt herravälde i kyrkan och
parlamentets övermakt i staten, närmade han sig
emellertid från hösten 1641 i hemlighet roj
alisterna och de episkopala samt blev efter
inbördeskrigets utbrott den främste förespråkaren i
konungens omgivning för en moderat politik,
fredsunderhandlingar O.s.v.
I febr. 1643 blev
han led. av Privy
Council och i maj
s. å.
skattkammarkans-ler. Efter Karl I:s
avrättning (1649)
ägnade C. sina tjänster
åt sonen, den
landsflyktige Karl II, blev
från 1654 den
egentlige ledaren av
dennes politik och 1658
storkansler. Efter
restaurationen T 660
först upphöjd till
ba
ron Hyde of Hindon, blev han april 1661 earl
av C. Nära förbunden med kungahuset — C:s
dotter Anna Hyde förmäldes 1660 med
Karl II :s broder, hertigen av York, senare
Jacob II —, blev C. nu under flera år på det
inrepolitiska området nära nog allenarådande
minister. Strängt högkyrklig, strävade han att
vinna uniformitet inom kyrkan och genomdrev
1661—65 fyra stränga lagar (”The Clarendon
code”) mot puritanerna. Han retade genom sin
ofördragsamhet breda folklager och misshagade
konungen, som i katolikernas intresse önskade
kyrklig tolerans. Därtill kom, särsk. efter
freden i Breda 1667, en allt starkare opinion mot
Karl II :s skymfliga utrikespolitik, som
huvudsakligen ansågs inspirerad av C., ehuru han i
själva verket blott varit dess verktyg. Till sist
uppmanade konungen C. (aug. s. å.) att avgå.
Då denne vägrade, anklagades han av
parlamentet för en mängd förseelser. C. skrämdes
att fly till Frankrike (nov.) och dömdes
frånvarande till ständig landsflykt (han dog i
Rouen). — Som skriftställare intager C. ett
framstående rum genom sin 1646 påbörjade ”The
history of the rebellion and civil wars in
England”, som länge behärskade den allmänna
uppfattningen av eng. revolutionen. — Litt.: Craik,
”The life of Edward, Earl af C.” (2 bd, 1911).
2) George William Frederick
Vi 11 iers, 4:e Earl of C., engelsk statsman
(1800—70). Han var 1833—39 engelskt
sändebud i Madrid. 1838 blev han genom en farbrors
död earl av C. och var 1840—41 utan portfölj
medlem av Melbournes liberala ministär. När
1846 en ny whigministär bildades, blev C.
handelsminister och utsågs 1847 till lord-löjtnant
på Irland, där läget då var kritiskt (hungersnöd,
upprorssträvanden). C. lyckades väsentligt
förbättra både det ekonomiska och det politiska
läget. Han avgick med ministären Russell 1852
och inträdde febr. 1853 som utrikesminister i
Aberdeens koalitionsministär. Under Krimkriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
