- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 4. Bruneau - Colón /
609-610

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Centrifug - Centrifugal - Centrifugalfläkt - Centrifugalgjutning - Centrifugalkraft - Centrifugalpendel - Centrifugalpump - Centrifugalregulator - Centring - Centriol - Centripetal - Centripetalkraft - Centrolabrus - Centronotus gunellus - Centrosojuz - Centrosom - Centrum (mittpunkt) - Centrum (parti) - Centrumvinkel - Centum-språk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

609

Centrifugal—Centum-språk

610

I medicinen infördes, c. av den svenske
läkaren T. Stenbeck och utvecklades vidare av
S. G. Hedin. Vanligtvis användas därvid rör el.
behållare, vilka anbringas att med stor
hastighet svänga omkring en horisontell axel. Vid
rotationen samlas de i behållarnas vätska
befintliga partiklarna i dessas perifera ändar. På
detta sätt kan man från urinen för mikroskopisk
undersökning avskilja celler, blodproppar,
bakterier och fällningar. Vid centrifugering av blod
sammanpackas blodkropparna perifert, och man
erhåller på detta sätt blodet uppdelat i
blodkroppar och plasma.

Vid kemiska undersökningar användas c.
i stor utsträckning för att avskilja fällningar ur
en vätska el. för att befria kristaller från
vidhäftande moderlut. Sin högsta utveckling har
c. inom det kemiska forskningsarbetet nått genom
den av T. Svedberg konstruerade
ultra-ce n t r i f u ge n, med vilken kolloida partiklar
kunna centrifugeras. Genom uppmätning av den
hastighet, med vilken dessa partiklar under
centrifugeringen vandra perifert, har Svedberg
på ett noggrannare sätt än hittills kunnat
bestämma flera viktiga äggviteämnens molekylvikt.

Centrifugal (av lat. ce’ntrum, medelpunkt, och
fu’gere, fly), som strävar att avlägsna sig från
medelpunkten.

Centrifugälfläkt, se Fläkt.

Centrifugälgjutning, se Gjutning.

Centrifugälkraft (jfr Centrifugal). Skall
en massa m tvingas att röra sig i kroklinig bana
med krökningsradien r och med hastigheten v,
fordras det, att massan påverkas av en kraft,
som är riktad mot banans krökningscentrum
m

och till sin storlek-dyn (se C. G. S.- s y s t
e-r

me t). Denna kraft kallas
centripetal-kraft. Med centrifugälkraft förstår
man den motverkan, som uppstår mot
centri-petalkraften och som röjer sig t. ex. i massans
tryck mot innerväggen i en cylinder, ifall
massan befinner sig inne i cylindern och tvingas att
rotera tillsammans med denna. I roterande
maskindelar, ss. svänghjul, turbiner, smärgelskivor
o. dyl., framkallar c. lätt svåra påkänningar.
Skulle något parti av godset härvid lossna,
utslungas det (på grund av trögheten) i
ban-tangentens riktning. På grund av jordens
rotation är varje punkt på jorden utsatt för en c.
Jordens avplattning mot polerna härrör från
denna. Vid polerna är dess verkan noll, vid
ekvatorn uppgår den till omkr. 0,35 °/o av
tyngdkraften.

Centrifugälpendel, se Pendel.

Centrifugälpump, se Pump.

Centrifugälregulätor, apparat, i vilken
centri-fugalkraften utnyttjas för reglering av
rotationshastigheten hos kraftmaskiner (ångmaskiner,
vattenturbiner o. dyl.). C. består av en vanl.
lodrät, med maskinen genom utväxling förbunden,
roterande axel, på vilken regleringsanordningen
är fästad. Man skiljer på två typer av c.:
pen-delregulatorer och fjäderregulatorer. Fig. visar
NF IV — 20

en regulator av förstnämnda slag. Från axeln
A hänga i vridbara armar vikterna B, vilka vid
axelns rotation påverkas av den med hastigheten
föränderliga centrifugalkraften och den konstanta
tyngdkraften. Allteftersom hastigheten av A
ökas, tvingas vikterna allt längre ut från denna
och lyfta därvid den på axeln lagrade hylsan M,
som med två vridbara armar
är förbunden med
pendelarmarna. Vid fjäder regulatorer
balanseras centrifugalkraften
medelst en el. flera
spiralfjädrar i st. f. med
tyngdkraften. I bägge fallen är
M genom en länkanordning
förbunden med maskinens
tilloppsventil el. styrande
organ på sådant sätt, att
maski

nens vridmoment ökas, när varvtalet sjunker
under det normala, och vice versa. Förbindelsen i
fråga sker vid större maskiner via en servomotor,
så att c. befrias från störande belastning.

Centring, se Fotboll.

Centriol [-ä’l], se Cell.

Centripetäl (av lat. ce’ntrum, medelpunkt, och
pe’tere, söka), som strävar att närma sig
medelpunkten.

Centripetälkraft, se Centrifugälkraft.
Centrola’brus, se Snultresläktet.

Centronötus gunedlus, se Slemfiskar.

Centrosojuz [-sajo’s] (av ry. soju’z, förening),
”centralförening”, förkortat namn på det 1898
bildade Allryska centralförbundet av kooperativa
konsumtionsföreningar. Fr. o. m. 1920 kom C.
under sovjetmaktens och kommunistpartiets
inflytande. Utmärkande för C. är dess nära
förbindelse med den ryska statliga industrien, vilken
åt C. levererar en så stor kvantitet varor, att en
väsentlig del av C:s verksamhet utgöres av
distribueringen över landet av dessa varor.

Centrosom [-å’m], se Cell.

Ce’ntrum, lat., medelpunkt, mittpunkt.

Centrum, tyskt politiskt parti, se Zentrum.

Centrumvinkel, en vinkel, vars ben utgöras av
två radier i en cirkel och som alltså har sin
spets i cirkelns centrum. — C. kallas även ett
instrument för bestämmande av plana
cirkelrunda ytors medelpunkt. Det utgöres av en linjal,
anbragt mellan två rörliga vinkelben, som
öppna sig likformigt åt var sitt håll, så att linjalen
alltid delar vinkeln mitt itu. Låter man
vinkelbenen omfatta ytans omkrets som tangenter och i
två lägen uppdrager ritsar efter linjalen på ytan
i fråga, är ritsarnas skärningspunkt den sökta
medelpunkten. Instrumentet kallas även c e n
t-re r vi n k el.

Centum-språk [k-], beteckning för de
indo-europeiska språk (framför allt grekiskan, de
latinska, keltiska och germanska språken), i vilka
gamla velara el. palatala k-ljud länge kvarstodo
el. alltjämt kvarstå som k-ljud och alltså icke
(som i indo-iranska, baltisk-slaviska m. fl.
indo-europeiska språk) ha utvecklats till palatala
s-Ijud; dessa senare språk sammanfattas under
beteckningen sate m-s p r å k.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:14:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffd/0373.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free