Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
565
Cell
566
d. v. s. ämnesomsättning, rörelse, retbarhet och
^fortplantningsförmåga. — i) Beträffande
ämnesomsättningen äger c. förmåga att
utifrån i protoplasman upptaga födoämnen,
bearbeta dem och därav uppbygga nya för livet
nödvändiga ämnen (assimilation) till ersättning
för de ämnen, som under livsprocessen förbrukats
(dissimilation). De vid ämnesomsättningen
uppkomna obrukliga el. skadliga avfallsprodukterna
utsöndras ur c. (exkretion). Uti den flercelliga
organismen har c:s ämnesomsättning inriktats
icke blott på sådana uppgifter, som avse c. själv,
utan även på sådana, som ha betydelse i dess
helhet. Så avsöndra c. i vissa körtlar, t. ex.
bukspottkörteln, ämnen, som smälta den i tarmen
inkomna födan, så att den sedan kan
tillgodogöras av kroppens talrika övriga c. (sekretion,
fig. 6). Andra c. i kroppen upptaga ur blodet i
detta lösta avfallsprodukter och utsöndra dem från
kroppen. — 2) Rörelsen yttrar sig dels som
en inre rörelse i protoplasman, dels som en
genom yttre formförändring framkallad rörelse,
som kan ge upphov till en ställ för flyttning. Den
intracellulära plasmarörelsen framträder hos
många c. (urdjur)
som tydliga
strömningar, hos
andra åter som
svåriakttagbara
molekylära
för-skj utningar men
torde dock vara
för handen hos
alla c. Vad angår
den av yttre
formförändring
betingade
rörelsen, brukar man
särskilja
amö-boid, flimmer-
och muskelrörelse. Vid den a m ö b o i d a
rörelsen, som kan försiggå i vilken
riktning som helst (apolär), skjuter den nakna
protoplasman ut i mer el. mindre oregelbundna
utskott, s. k. skenfötter, pseudopodier. Om
dylika skenfötter alltjämt utsändas i en och samma
riktning, förskjutes c. i sin helhet i denna
riktning, en ställförflyttning äger rum, c. vandrar.
Fig. 7 visar, huru en c. (vit blodkropp) på så
sätt förflyttar sig ur blodet, genom kärlväggen,
ut i en omgivande vävnad.
— Flimmerrörelsen. Hos en mängd c.,
t. ex. flagellater och infusionsdjur, finnas på ytan
kontraktila, trådformiga utskott, som, om de äro
fina, kallas flimmerhår och, om de äro grövre,
gisseltrådar. Dessa kunna sättas i slagrörelse
genom hastiga böjningar el. visa andra mera
invecklade rörelseformer. Härvid drivas c. fram,
om de befinna sig fritt i en vätska. Hos de
högre djuren äro i regel endast de hanliga
könscellerna, sädeskropparna, försedda med
gisseltrådar. C. med flimmerhår på sin fria yta, s. k.
flimmerceller, möta vi däremot ej sällan hos de
flercelliga djurens epitelvävnad, som då kallas
flimmerepitel (se fig. 5). Hos flimmerepitelet äro
Fig. 7. Stor vit blodkropp förflyttar sig genom en
kärlvägg.
flimmerhåren i en ständig rörelse och slå vanl.
sina effektiva slag i en bestämd riktning. —
Muskelrörelsen. Hos många c. uppkomma
kontraktila trådar inuti protoplasman, s. k.
myofibril-ler. Bäst utbildade äro dessa i muskelcellerna.
Muskelrörelsen består däri, att, då
myofibriller-na förkortas, muskelcellerna minska i längd, i
samma mån som de tilltaga i tjocklek. — 3)
Retbarhet. En mängd yttre förhållanden
förorsaka förändringar i c:s fysiologiska
tillstånd. I de flercelliga djurens kropp ha vissa
c.-grupper, sinnes- och nervceller, utbildats
alldeles särsk. med hänsyn till förmågan att
mottaga och leda retningar. — 4)
Fortplantningen försiggår på så sätt, att en c. delar
sig och därigenom ger upphov till två
dotterceller (se Celldelning).
Någon i c:s egen organisation grundad orsak
till död har ej kunnat påvisas. Emellertid sker
ständigt i vår kropp av andra orsaker en
betydande undergång av c., och som ersättning härför
måste dagligen ett rikligt antal c. nybildas. De
första iakttagbara förändringarna vid en c:s
avdöende framträda i kärnan.
Växt c eller överensstämma i stort med dj
urceller men äga i regel en från protoplasman skild
cellvägg samt inom plasman kroppar, plastider,
som ofta äro av dominerande betydeFse för c:s
livsverksamhet. Med protoplast förstår man
den av en cellvägg omgivna protoplasmamassan
med organiska och oorganiska inneslutningar,
således cytoplasma med däri befintlig cellkärna,
plastider, chondriosomer samt vakuoler. C y t
o-plasman, som motsvarar djurcellens
proto-plasma, består av en färglös, genomskinlig
grundmassa (h y a 1 o p 1 a s m a), i vilken finnas
inlagrade talrika småkorn (mikrosomer) och
äm-nesomsättningsprodukter av skilda slag, ss.
oljedroppar och äggvitekorn. Den består av en
kol-loidal lösning av äggviteämnen, vilkas
jättemolekyler förmodas bilda ett löst sammanfogat
nätverk. Hos yngre c. utfyller cytoplasman hela
cellrummet, men hos äldre uppträda i den
hålrum, vakuoler, fyllda med cellsaft,
bestående av en vattenlösning av mineralämnen,
sockerarter, aminosyror och andra organiska syror och
stundom innehållande garvämnen, färgämnen,
kristaller (kalciumoxalat) m. m. I många fall
har man visat, att vakuolerna stå i förbindelse
med varandra genom fina, förgrenade kanaler.
I äldre c. förenas vakuolerna till större
sammanhängande s a f t r u m, så att cytoplasman bildar
Fig. 6. Körtelgång, omgiven av
med kornigt sekret fyllda celler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
