Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cardinia - Cardiocarpus - Cardiola - Cardiospasm - Cardium - Cardiumbanken - Cardon, 1. Johan Elias - Cardon, 2. Carl Oscar - Cardon, 3. Kerstin - Cardona - Cardot, Jules - Carducci, Giosuè - Carduelis - Carduus - Carelius, 1. Olaus Petri - Carelius, 2. Emil - Carell, Gösta - Carême (fastan)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
431
Cardiocarpus—Caréme
432
särskilt understa lias (jura) av ordn.
Eulamelli-branchia och fam. Cardiniidae. Skalets låständer
äro mycket svagt utvecklade el. saknas. I
Sverige är C. Follini känd från Cardiniabanken n.
om Hälsingborg och från Höörs sandsten.
Cardioca’rpus, fossila frön och
fruktställningar av nakenfröiga växter från karbon och
perm, antagl. hörande till Cordai’tes.
Cardi’ola, fossilt musselsläkte, förekommande
i avlagringar från silur- och devonperioderna. C.
cornuco’piae (C. interrup’ta) är ett av de
allmännaste fossilen i Skånes colonusskiffer el., som
den tidigare kallades, cardiolaskiffer.
Cardiospa’sm, ett särsk. hos yngre män med
nervös disposition uppträdande sjukdomstillstånd,
bestående i en krampartad sammandragning av
nedersta delen av matstrupen, strax ovanför övre
magmunnen.
Ca’rdium, se Hj ärtmussla.
Ca’rdiumbanken, ett lager av grön el.
rostfärgad sandsten, trol. tillhörande undre delen av
mellersta lias, förekommande vid Kurremölla i
s. ö. Skåne. C. innehåller en rik fauna, varibland
Cardium multicosta’tum.
Cardön. i) Johan Elias C., litograf (1802
—78), elev av Chr. Forssell och vid
Konstakademien, studerade 1829—34 litografiens teknik i
Paris och München. Han upprättade tills, m.
A. M. Spong en litografisk ateljé i Stockholm;
utförde talrika porträtt och reproduktioner samt
genrebilder m. m. av egen komposition.
2) Carl Oscar C., den föreg:s bror,
litograf (1812—99). Elev av Forssell, till vars verk
”Ett år i Sverige” han utförde några
kopparstick, övergick C. senare till litografien och
utförde i denna teknik talrika porträtt och
illustrationer till planschverk, bl. a. de flesta
porträtten i G. H. Mellins ”Sveriges store män”
(1840—49).
3) Mathilda Kristina (Kerstin) C., dotter
till C.i), målarinna (1843—1924). Hon förestod
1874—1911 egen målarskola i Stockholm; målade
stilleben och genrestycken; övergick tidigt till
porträttmåleriet.
Cardona [-då’-], spansk stad, 70 km n. v.
om Barcelona; 3,600 inv. Vid C. berömt, 80
m högt berg av stensalt.
Cardot [-då’], J u 1 e s, fransk botanist (f.
1860), tjänsteman i styrelsen för Indo-Kina. C.
är en av samtidens främsta mosskännare.
Carducci [kardo’tji], Giosuè, italiensk
skald (1835—1907). C. undervisade vid univ. i
Bologna i italiensk litteratur från 1860 till 1904.
C:s första diktsamling publicerades 1857 under
namn av ”Rime”. Därefter följde ”Juvenilia”
(1863), där man återfinner ”Rime”, samt ”Levia
gravia” (1865). Dessa samlingars gemensamma
karaktär är svärmeri för och imitation av
antiken, med Horatius som särskild förebild, samt
revolutionär oppositionslust. På 1860- och
1870-talet skrevos ”Decenalia” (1871) och ”L’inno a
Satana” (1863; ”Hymnen till Satan”). I den
senare hyllar han den fria tankens, de moderna
idéernas, uppfinningarnas och de revolutionära
handlingarnas ledande kraft. Dikten, som säkert
är C:s mest bekanta,
har föga litterärt
värde. I ”Giambi ed
epo-di” (1871) satiriserar
författaren sina
samtida landsmän. 1873
kom ”Nuove
poe-sie”, som till stor del
omtrycktes i ”Rime
nuove” (1887). Här
och i de tre
samlingarna av ”Le odi
bar-bare” (1877, 1883 och
1889), vilka senare
betraktas såsom C:s
mästerverk och i vilka C. upptagit de antika
versmåtten, står han som en full färdig konstnär. Hans
samlade ”Opere” utgåvos 1889—1909 i 20 bd.
C. betraktas som Italiens största litterära
personlighet under 1800-talets senare hälft. Som
lärare och litteraturhistoriker åtnjöt han ej
mindre ryktbarhet än som poet, varjämte han
var en framstående talare. Han har skrivit
inom snart sagt alla områden av den italienska
litteraturen. C:s dikter voro eggande för de
italienska patrioterna och deras kamp för Italiens
enhet och vunno en storartad popularitet. Året
före sin död erhöll C. nobelpriset i litteratur
(1906). — Litt.: Giuseppe Chiarini, ”Memorie
della vita di G. C.” (2:a uppl. 1907); B. Croce,
”G. C.” (2:a uppl. 1927); M. Saporano, ”C.”
(4:e uppl. 1941).
Carduelis, se Steglitsa.
Ca’rduus, se Tistlar.
Carèlius. 1) Olaus Petri C., skald (1702
—58), kyrkoherde i Huddinge från 1739. Mest
bekant bland hans dikter var ”Hönsgummans
visa” (1751, till Adolf Fredriks och Lovisa
Ulrikas kröning), som folkligt naivt och livligt
målande skildrar livet på ”herregålen” under olika
”herrskap”, d. v. s. Sveriges historia från och
med Kristina. Den var länge utomordentligt
populär och efterbildades långt in på 1800-talet.
2) Johan Emil Seth C., musikförläggare och
manskördirigent (f. 1878 W2). C. övertog 1913
Elkan & Schildknechts musikhandel i Stockholm,
och firman har under hans ledning utgivit
talrika svenska kompositioner. Han var 1898—1925
dirigent för Stockholms allmänna sångfören. och
1913—27 förbundsdirigent i Stockholms
sångar-förbund. 1924—49 ledde han Sångsällskapet De
svenske, med vilket han företagit ett flertal
sångarfärder i in- och utlandet, bl. a. 1927 i U.S.A.
C. är sedan 1927 också 2:e förbundsdirigent i
Svenska sångarförbundet.
CareTl, Gustaf (Gösta) Imanuel, skulptör
och medalj gravör (f. 1888 21 /s), studerade i
Köpenhamn och i U.S.A., där han vistades 1913
—20. Han har i en klar realistisk stil med fin
skärpa utfört ett stort antal porträttreliefer för
gravvårdar, medaljer m. m., bland vilka märkas
porträttet av modern (1926), Bonniers
minnesmedalj (1937) samt porträttet av Gustav V
(1938L
Caréme [karä’m], fr. (av lat. quadragesima.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
