Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Båstad - Båt - Båtbrok - Båtbyggnad - Båtdävert - Båtfirningsapparat - Båtfjorden - Båtgina - Båtgrav - Båtkista - Båtnäbb - Båtshake - Båtskrå - Båtskärsnäs - Båtsman, Båtsmanshåll - Båtmansstol - Båtstjärt - Båttalja - Båtvik - Båtyxa - Båtyxekultur - Båven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
253
Båt—Båven
254
bygdsmuseum. Det är numera ett bekant
sportcentrum med internationella tävlingar i tennis,
golf och fäktning. Det är tillika berömt för sina
frukt- och blomsterodlingar. I B. finnas
kalk-och tegelbruk, tillhörande Båstads
kalkindustri-ab. Där finns även en textilverkstad, grundad
av Märta Måås-Fj etterström. — Tax.-värde å
jordbruksfastighet 597,100 kr, å annan fastighet
16,733,800 kr; till kommunal inkomstskatt
taxerad inkomst: fysiska personer 5,593,340 kr,
svenska ab. 164,200 kr (1949). B. bildar med
Hov ett pastorat i Lunds stift, Bjäre kontrakt.
B. nämnes redan vid mitten av 1400-talet, bl. a.
1462, som stad med två borgmästare. B:s
privilegier förnyades 1513, men sedan gick B.
betydligt tillbaka. 1664 erhöll B. stads
fläckrättigheter och blev 1858 köping. 1788 lyckades
invånarna med hjälp av fyra vid stranden ännu
kvarstående kanoner avslå ett ryskt
landstignings-försök. — Jfr E. Thysell, ”Ett och annat om
det gamla B.” (1913); H. Hammarlund, ”B. och
Bjärebygden” (1922).
Båt, urspr. mindre, öppen farkost, ss. k u s
t-båt, varvsbåt och skeppsbåt, numera
ofta även större fartyg. I avseende på
konstruktionen el. formen finnas i Sverige många
slags rodd- och segelbåtar, t. ex. eka, snipa,
kutter och kosterbåt. Skeppsbåtar
kallas alltefter sin storlek och sitt ändamål: b a
r-kass (storbåt), slup, 1 å r i n g s b å t, gigg,
j o 11 e o. s. v. En liten b. med ångmaskin
kallas vanl. å n g s 1 u p, en medelst annan
maskinkraft framdriven b. motorbåt. Flera
av svenska flottans fartyg kallades förr
oegentligt båtar, t. ex. pansarbåtar (nu pansarskepp).
Båtbrok, se Brok.
Båtbyggnad. Båtar byggas vanligen helt av
trä el. av trä på järnspant. Båtarnas
huvudbeståndsdelar äro i regel köl, stävar, spant och
bordläggning. De av järn byggda båtarna äro
ofta nåtlösa, i det att bordläggningen utgöres
av hopsvetsade plåtar. Båtar med bordläggning
av trä äro vanligast byggda på klink, men
även på k r a v e 11 och stundom med två
diagonalt ställda bordläggningar. Klinkbyggda
båtar äro jämförelsevis lätta att få täta, med tunn
bordläggning och klena spant. Kravellbyggda
båtars bordläggning måste drivas, vilket fordrar
en viss tjocklek på plankorna och grövre spant.
På diagonalbyggda båtar saknas ofta spanten
helt el. delvis. Båtar av detta slag, som äro
lättare än kravellbyggda men tyngre än
klinkbyggda, äro starka och varaktiga.
Båtdävert, anordning för upphängning samt
hissning och firning av ett fartygs båtar. B.,
som i regel anbringas parvis, utgöras av böjda
armar av järn. Dävertarna äro merendels
sväng-bara el. fällbara, så att den i desamma
upphängda båten kan bringas inombords, varest den
antingen förblir hängande i dävertarna el. ock
nedsättes i s. k. båtskrån. Upphissningen och
nedfirningen ske medelst s. k. b å t g i n o r el.
b å 11 a 1 j o r, och b. fasthållas i bestämda
lägen genom s. k. g a j a r av tåg, stållina el.
kätting. Hanterandet av tyngre båtar, ss. mo-
torslupar å örlogsfartyg, sker
medelst särskilda dävertar,
konstruerade ss. hisskranar,
hissbommar m. m.
Båtfirningsapparat,
inrättning, varigenom en på
fartyg under dävertar upphängd
båt kan, sedan den
hängande i båtginorna nedfirats till
vattnet, löskopplas från dessa
med ett snabbt handgrepp
av båtföraren och sålunda
bringas att hastigt gå fri
från fartyget.
Båtfjorden,
livräddningsstation i Värö socken i
Halland.
Båtgina, se Båtdävert.
Båtgrav, gravform, som
förekommer från omkr. 600
e. Kr. till hednatidens slut och
kännetecknas av att den dö-
de bisattes i en båt, oftast försedd med rika
gravgåvor. B. ligga i allm. samlade till gravfält, där
tydligen medl. av betydande släkter under flera
generationer begravts på samma vis. Särsk. under
vikingatiden var det vanligt, att man brände den
döde i el. med en båt och uppkastade en hög över
bålresterna, ett gravskick, som kan betecknas som
en variant av b. — Litt.: T. J. Arne, ”Das
Bootgräberfeld von Tuna in Alsike, Uppland”
(1934); Å. Ohlmarks, ”Gravskeppet” (1946).
Båtkista, träkista, vari alla för en livbåt
avsedda fyrverkspersedlar, proviant,
navigerings-instrument m. m. förvaras.
Båtnäbb, se Cancroma.
Båtshake, trästake, i ena ändan försedd med
järnhake och spets i ett stycke. Användes i
båtar för att ”bära av” el. ”hugga tag”. Ss.
brandredskap, vid timmerflottning o. dyl.
användas b. av stora dimensioner.
Båtskrå, träklotsar, el. järnställningar, i vilka
skeppsbåtar vila, då de äro insvängda el.
nedsatta på ett fartygs däck el. båtbrygga.
Båtskärsnäs, industrisamhälle i Nederkalix
socken, Norrbottens län.
Båtsman, Båtsmanshåll, se Indelningsverket.
Båtmansstol, sjöv., en i stropp el. han fot av
tågvirke fästad kort bräda, som användes att
sitta på vid utförande av arbete till väders.
Båtstjärt, se Vävarstarar.
Båttalja, se Båtdävert.
Båtvik, industrisamhälle i Byske kommun i
Västerbotten.
Båtyxa, se Stridsyxa.
Båtyxekultur, benämning på de svenska och
finska grenarna av den europeiska
stridsyxe-kulturen. v
Båven, insjö i mell. Södermanland, 66 km2,
21 mö. h. Har åt alla håll utskjutande vikar
och hundratals holmar, alla obetydliga. Avflyter
genom Husbyån till Långhalsen och
Nyköpings-ån. Stränderna äro delvis småbergiga och skog-
Båtdävert av vanlig
typ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
