Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brunhes, Jean - Brunhilda - Brunhilde (Brynhild) - Brunhoff, Jean de - Brunius, 1. Carl Georg - Brunius, 2. Karl Axel - Brunius, 3. August - Brunius, 4. Pauline
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
Brunhes—Brunius
6
Brunhes [bryn], Jean, fransk geograf (1869
—1930), prof, i geografi i Fribourg och
Lau-sanne från 1896, i Paris 1912. Skr. bl. a.:
”Irri-gation, ses conditions géographiques, ses modes
et son organisation dans la péninsule ibérique
et dans 1’Afrique du Nord” (1902), ”Géographie
humaine” (1910; 3:e uppl. 1925), ”Géographie
humaine de la France” (bd I 1920, bd II, tills,
m. P. Deffontaine, 1926) och ”Géographie de
1’histoire” (1921; tills, m. C. Vallaux).
Brunhidda, dotter till västgotakonungen
Ata-nagild och 566 förmäld med konung Sigibert av
Austrasien. B. tog synnerligen livlig del i de
vilda släktfejderna inom det merovingiska huset
samt blev 613 tillfångatagen av konung Klotar II
av Neustrien och på ett grymt sätt avlivad. Se
vidare Merovinger.
Brunhi’lde (Brynhild), en av de tyska och
nordiska hjältesagornas mest bekanta gestalter.
B. är säkerligen identisk med Sigibert II :s av
Austrasien gemål (se Brunhilda). — B. är en av
huvudrollerna i Wagners operor ”Valkyrian”,
”Siegfried” och ”Ragnarök”.
Brunhoff [brynå’f], Jean de, fransk
författare och tecknare (1897—1934). Han är särsk.
känd genom sina sagoböcker, som han själv
illustrerat (bl. a. ”Histoire de Babar”, 1931; sv.
övers. ”Sagan om Babar, den lille elefanten,”
1944).
Brunius. 1) Carl Georg B., klassisk filolog,
arkitekt och konsthistoriker (1792—1869). B. blev
doc. i grekiska i Lund 1815 och efterträdde 1824
Tegnér i professuren i grekiska. Han framträdde
tidigt som latinsk skald, utgav 1822 ”De diis
arctois libri sex”, ett slags nordisk teogoni, och
1857 en samling ”Poèmata” men ägnade sig
fr. o. m. 1830-talet huvudsaki. åt
byggnadskonstens studium och utövning. 1833—59 ledde han
restaureringsarbetet på Lunds domkyrka;
samtidigt utförde han talrika andra arbeten: om- och
påbyggnad av nuv. gamla biblioteket i Lund,
nybyggnad av nuv. biskopshuset i Lund och
Kristinehamns kyrka, restaureringen av Växjö
domkyrka samt av flera stads- och landskyrkor i
Skåne jämte om- och nybyggnader på skånska
herresäten (Sövdeborg m. fl.). Som arkitekt
var B. den förste och länge den ende i Sverige,
som anslöt sig till den medeltida byggnadskonsten
och ställde sig i opposition till renässansen och
de därpå följande stilarna t. o. m. nyantiken.
Som restaurator visade han skonsamhet och
förståelse för de gamla byggnadernas individuella
karaktär. B. var även en pionjär för
medeltidsforskningen i vårt land. Bland hans skrifter märkas
följande: ”Nordiska fornlemningar” (utg. tills, m.
J. G. Liljegren 1823, med 100 planscher),
monografier över Lunds domkyrka (1836, omarb. uppl.
1854), Glimmingehus (1844) och Hälsingborgs
Kärna (1845), ”Antiqvarisk och arkitektonisk
resa... år 1838” (1839), ”Skånes konsthistoria
för medeltiden” (1850), ”Konstanteckningar under
en resa år 1849” (1851), ”Om renaissans- el.
barockstilen i Skåne” (1856), ”Konstanteckningar
under en resa till Bornholm år 1857” (1860)
samt ”Gotlands konsthistoria” (3 dir, 1864—66).
C. G. Brunius: Biskopshuset i Lund.
2) Karl Axel Gomer B., den föreg:s
brorsons son, tidningsman (1876—1951), fil. kand, i
Uppsala 1896. Efter 12 års anställning i
Stockholms Dagblad var han 1908—45 red. och utg.
av Industria, Svenska arbetsgivareföreningens
tidn. B. medarbetade därjämte flitigt i
dagspressen, särsk. i ekonomiska och fackliga frågor.
Han har utg. ”Fackföreningsrörelsen och
samhället” (1934 tills, m. K. Hildebrand).
3) August Georg B., den föreg:s bror,
författare (1879—1926). Efter avlagd
studentexamen ägnade sig B. åt journalistik, var 1902—18
anställd i Svenska Dagbladet som litteratur-,
konst- och teateranmälare och återvände dit 1924
efter att 1919—24 ha medarbetat i Göteborgs
Handels- och
Sjöfartstidning. Av B:s rika
och mångsidiga
alstring må nämnas ”Hus
och hem” (1911), om
villastäder och
villabyggen i Sverige,
”Färg och form”
(1913), studier av de
konstriktningar, som
uppkommit under det
nya århundradets
första årtionde, de
litterärkritiska arbetena
”Engelska profiler”
(1914), ”Shakespeare
och scenen” (1916) och ”Shakespeare” (1924) samt
det estetiska ”Kätterier” (1923). För scenen skrev
han en rad komedier. Dessutom var B.
synnerligen verksam som kritiker och estetisk
författare i tidningar och tidskrifter, med förkärlek
för den engelska kulturen.
4) Emma Maria P a u 1 i n e B., f. Lindstedt,
skådespelerska (f. 1881 10/2). Hon genomgick
Kungl. teaterns balettskola och blev därefter elev
av Lotten Dorsch. Engagerad vid
östermalmste-atern 1902, där hon som Birgit i ”Ljungby horn”
först tilldrog sig uppmärksamhet, och vid Dramat,
teatern 1904—06, inträdde hon hösten 1906 vid
Svenska teatern, som hon tillhörde till 1926, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
