Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Braun, Karl Ferdinand - Braun, Otto - Braun, Wilhelm von - Braunau (Tjeckoslovakien) - Braunau (Österrike) - Braune, Wilhelm - Brauner, ätt - Braunersköld, Lars - Braunit - Brauns, Heinrich - Brauns, Reinhard - Braunsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
761
Braun—Braunsberg
762
Braun, Karl
Ferdinand, tysk fysiker
(1850—1918), e. o.
prof, i fysik i Marburg
1877, i Strassburg
1880, ordinarie prof, i
fysik vid tekniska
högskolan i Karlsruhe
1883, vid univ. i
Tüb-ingen 1885 och vid
univ. i Strassburg
1895. B. har utfört en
mångfald
undersökningar inom
värme-och elektricitetsläran
samt har dels själv och dels genom sin lärjungar
i hög grad bidragit till radioteknikens rationella
utveckling; bl. a. var han (1898) den förste, som
införde metoden med en till antennen induktivt
kopplad avstämd sändarkrets. För denna senare
verksamhet erhöll B. år 1909 tills, m. Marconi
nobelpriset.
Braun, Otto, tysk socialdemokratisk politiker
(f. 1872). Partisekreterare i Berlin och 1914 led.
av preussiska Abgeordnetenhaus, övertog han
efter revolutionen i det första republikanska
preussiska kabinettet chefskapet för ministeriet för
jordbruk nov. 1918—april T921 och var efter
Kappkuppen i mars 1920 tillika preussisk
statsminister till april 1921, då hans ministär fick giva
plats för kabinettet Stegerwald. Nov. 1921 bildade
han efter Stegerwalds tillbakaträdande en ny
koalitionsministär, som höll sig kvar till febr.
1925. Vid presidentvalet efter Ebert 29 mars s. å.
var han socialdemokraternas kandidat. B. valdes
3 april 1925 ånyo till preussisk statsminister och
fungerade som sådan till juli 1932, då han
avsattes av president v. Hindenburg, sedan han
kommit i häftig strid med rikskansler v. Papen. Vid
nazistrevolutionen flydde B. till Schweiz. Han
utgav här 1939 memoarverket ”Von Weimar zu
Hitler”.
Braun, Wilhelm August Detlof von,
författare (1813—60). B. bestämdes tidigt för
militäryrket, ehuru han ej passade för det, blev
löjtnant vid Vätgöta-Dals regemente 1839 men tog
1846 avsked. 1837 utgav han en samling ”Dikter”,
som skaffade honom stor popularitet såsom
uppsluppen skämtare och grovkornigt ekivok
ung-karlspoet. Sedan följde ytterligare tre diktsaml.
samt med olika namn
tio poetiska kalendrar
(1843—60), som även
innehöllo berättelser.
Därjämte utgav han
”Berättelser och
utkast” (1847),
”Berättelser, reseminnen m.
m.” (1850). B:s
formellt ofta ovårdade,
än burschikosa, än
sentimentala,
”rabulis-tiskt” oppositionella
diktning förråder
ställvis realistisk
iakttagel
se av värde, satirisk skärpa och naturlig
munterhet. — B:s ”Samlade skrifter” utkommo 1867
—70 med inledning av Sturzen-Becker.
Brau’nåu, stad i Tjeckoslovakien, se Broumov
Bråu’nåu, stad i övre Österrike, vid Inn;
5,000 inv. Mindre industrier. I B. föddes Adolf
Hitler.
Bråu’ne, Wilhelm, tysk språkforskare (1850
—1926), prof, i Heidelberg 1888—1919. Han
grundade 1874 den bekanta tidskr. Beiträge zur
Ge-schichte der deutschen Sprache. Han utgav
dessutom mönstergilla läroböcker och andra
publikationer på germanistikens område, bl. a.
”Go-thische Grammatik” (u:e uppl. 1939).
Bråüner, från smålandssläkten Braun utgrenad
ätt, adlad 1715 och upphöjd i friherr ligt stånd
V3L
B råu’ner sköld, Lars, läkare (1657—1729).
Promoverades 1689 till med. dr i Utrecht, blev
medicine prof. 1693 i Äbo, 1698 i Dorpat (1699
i Pernau), återvände till Sverige 1710, blev 1719
amiralitetsläkare i Karlskrona och adlades s. å.
(hette förut Braun). B. ansågs som en av sin
tids främsta läkare i Sverige.
Braunit, manganmineral, huvudsaki. bestående
av manganoxid, Mn2Ös men också innehållande
kiselsyra. Förekommer bl. a. i ej ringa mängd i
Långbans gruva i Värmland, där mineralet
till-godogöres såsom manganmalm.
Bråuns, Heinrich, tysk politiker (1868—
1939). B. studerade först teologi och prästvigdes
i katolska kyrkan men bedrev därefter omfattande
sociala och ekonomiska studier samt räknades
redan vid sekelskiftet som en av centerns bästa
socialpolitiker. 1919 invaldes han i
nationalförsamlingen i Weimar och följ, år i tyska
riksdagen, där han hade säte t. o. m. 1932. 1920—28
var B. riksarbetsminister i olika ministärer, och
1929 var han ordf, vid Internationella
arbetskon-ferensens 12 :e session.
Bråuns, R e i n h a r d Anton, tysk mineralog
och petrograf (1861—1937), prof, i mineralogi
och geologi vid tekn. högskolan i Karlsruhe 1894,
vid univ. i Giessen 1895, vid univ. i Kiel 1904
och i Bonn 1907. Bland B :s talrika arbeten
märkas främst ”Die optischen Anomalien der
Kristal-le” (1891), ”Mineralogie” (1893; 6:e uppl. 1929;
i ”Sammlung Göschen”), ”Chemische
Mineralogie” (1896), ”Das Mineralreich” (2 bd, 1903
—04), ”Die kristallinen Schiefer des Laacher
Seegebietes und ihre Umbildung zu Sanidinit”
(1911) och ”Die Mineralien der Niederrheinischen
Vulkangebiete mit besonderer Berücksichtigung
ihrer Bildung und Umbildung” (1922).
Bråu’nsberg, stad i Ostpreussen, nära
Passarges utlopp i Frisches Haff; 21,000 inv. 1568
grundades här ett berömt jesuitkollegium av
biskop Hosius för att utbilda unga män till
Nordens återerövring åt katolicismen. Gustav II
Adolf avbröt för en tid dess verksamhet 1626 och
skickade dess bibliotek (1,353 arbeten) till
Uppsala. Det indrogs i början av 1800-talet,
öppnades åter 1818 och övertogs 1913 av preussiska
staten. — B. var 1626—35 svensk besittning,
till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
