Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blödsinthet - Blöndal, Sigfús - Blötbergsfältet - Blötdjur, mollusker - Blötmalm - Blötröta - b. m. - B moll - Bo (juridik) - -bo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
319
Blödsinthet—Bo
320
Blödsinthet, större el. mindre grad av slöhet
hos själsförmögenheterna.
Blöndal, S i g f ü s, isländsk filolog och
författare (1874—1950), cand. mag. i klassiska språk
och engelska i Köpenhamn 1898, senare
bibliotekarie vid Det kongelige bibliotek i Köpenhamn
och lektor i nyisländska vid univ. där. B. har utg.
två viktiga isländska autobiografiska skrifter från
1600-talet, men hans huvudverk är en mycket
rikhaltig isländsk-dansk ordbok (1920—24), den
första stora ordboken över nutida isländska och
av synnerligen stor betydelse för nordisk
språkforskning. B. har även utg. ”Praktisk lærebog
i isländsk nutidssprog” (1943) m. m.
Blötbergsfältet, järnmalmsfält i Ludvika
landskommun, Kopparbergs län, invid Blötbergets
station. Malmen är till större delen fosforrik,
kvart-sig svartmalm samt i övrigt blodsten. För
malmens tillvaratagande finnas såväl sovrings- som
anrikningsverk, det senare inrättat för både
magnetisk anrikning och anrikning på våta vägen.
Fyndigheten torde ha varit känd redan i början av
1600-talet, men brytningen var länge mycket
obetydlig på grund av malmens höga fosforhalt. Med
1900-talets början upptogs brytningen i stor skala,
huvudsaki. för export. Totala kvantiteten utfraktat
berg och malm utgjorde 1945 83,902 ton, varur
erhöllos 38,179 ton direkt användbar malm. De nu
bearbetade gruvorna i fältet (Kalvgruvan och
Flygruvan) ägas av Bergverks ab. Vulcanus.
Blötdjur, m o 11 u’s k e r, Mollu’sca, en av
huvudgrupperna bland de ryggradslösa djuren.
Kroppen är oledad, av mycket växlande form
samt utan verkliga extremiteter. Den mjuka
huden innehåller talrika slemkörtlar, som göra
den slemmig och hal. Man kan särskilja fyra
kroppsdelar: på ryggsidan inälvssäcken, på
buksidan den mycket muskelstarka s. k. foten, vilken
tjänstgör som rörelseorgan, framtill huvudet,
bärande tentakler och ögon, samt slutl. ett från
ryggsidan utgående enkelt el. (hos musslorna)
dubbelt hudveck, manteln, som omhöljer en
större el. mindre del av kroppen. Rummet
mellan mantelns veck och den egentliga kroppen
kallas mantelhåla. Från mantelns utsida
avsöndras ett av kolsyrad kalk och ett organiskt
ämne uppbyggt skal. Detta består hos
musslorna av ett höger- och ett vänsterskal, hos
ledsnäckorna av åtta i längsrad anordnade
plattor; hos övriga b. är det enhetligt. Stundom
är skalet förkrympt och kan då som hos nu
levande bläckfiskar ligga under huden; det
kan ock helt saknas (Solenogastres, en del
snäckor). Tarmkanalen äger vanl. en utvidgning,
magsäcken, samt är försedd med en stor s. k.
”lever”, i vilken den egentliga matsmältningen
äger rum. Analöppningen har växlande läge.
Många b. ha i munhålans botten en muskelvalk,
”tungan”, täckt av en med bakåtriktade
taggar el. ”tänder” av kitin besatt raspskiva,
radula, ett karakteristiskt b.-organ, varmed födan
sönderdelas. — För b:s nervsystem utmärkande
är dess koncentration i tre par genom
nervsträngar förbundna ganglier (nervknutar):
hjärn-ganglierna ovan svalget samt de på buksidan
be
lägna fot- och inälvsganglierna, de förra
framför de senare. Blott Amphineura har ett
sträng-formigt nervsystem utan ganglier. I närheten
av fotganglierna finnas vanl. ett par s t a t
o-cyster (jämviktsorgan, förr kallade
”hörsel-blåsor”). Ett el. ett par som luktorgan tydda
s. k. osfradier finnas i mantelhålan hos
flertalet snäckor samt några musslor i form av
med flimmerhår besatta epitelförtjockningar.
—-Hjärtat ligger på ryggsidan och består alltefter
gälarnas antal av ett el. två förmak, som
mottaga syrsatt blod från gälarna, samt en
kammare, som driver ut detta blod till kroppens
organ. Blodkärlssystemet är jämförelsevis väl
utvecklat med artärer och vener men aldrig helt
slutet. Som flertalet b. lever i vatten, äro
ande-dräktsorganen i allm. gälar, som till ett antal
av vanl. en el. två ligga i mantelhålan. Hos
lungsnäckorna, som leva på land el. därifrån
återgått till vattenliv, saknas gälar, och en del
av mantelhålan är rikligt försedd med blodkärl
och tjänstgör som lunga. — En del b. äro
samkönade, andra skildkönade. De flesta i vatten
levande b. genomgå under sin embryonalutveckling
ett slags förvandling (metamorfos), i det att ur
ägget kläckes en liten karakteristisk flimmerlarv
(”veligerlarven”), som driver omkring i
plankton. Flertalet b. lever i havet, några i sötvatten,
rätt många på land.
De fossila b. tillhöra de ännu existerande
huvudgrupperna musslor, snäckor och bläckfiskar,
som alla tre uppträda redan i kambrium. Flera
ännu levande släkten av snäckor och musslor
uppträdde redan under silurtiden. B. indelas i
två klasser: 1) Urmollusker (Amphineu’ra) med
två ordn.: ledsnäckor och maskmollusker. 2)
Conchi’fera med fyra ordn.: snäckdjur,
tandsnäckor, musslor och bläckfiskar.
Blötmalm, se Kopparmalm.
Blötröta, se Bakterios.
b. m., förk. för bl. a. lat. brevi manu, eg.
(skrivet) med kort hand, d. v. s. i hast; el. på
recept för lat. bene misceatur, må blandas väl.
B moll (fr. si bémol mineur, eng. b flat
minor), den molltonart, som har b till grundton,
dess dur till parallelltonart och 5 b till
förteckning (nämligen för h, e, a, d och g).
Bo betyder all egendom (alla de
förmögenhets-rättigheter), som tillhör en person el. flera
personer i ekonomisk gemenskap. Uttrycket
användes särsk. om en gäldenärs till borgenärerna
avträdda tillgångar (”till konkurs avträdda bo”),
om en avliden persons kvarlåtenskap
(”dödsboet”) samt om äkta makars egendom, då
giftorätt föreligger. Sistnämnda egendomsgemenskap
kan under äktenskapets bestånd upplösas genom
boskillnad; skifte därav kallas bodelning, tidigare
boskifte. I äldre lagstil förekommer ordet b o
även i betydelsen hem.
-bo i svenska gårdsnamn är mera sällan ett
fsv. bo, bostad, gård, egendom (t. ex. Bjälbo),
oftare, särsk. i skogstrakter, utvecklat av äldre
-bodha, tillfällig bostad (fäbod, sjöbod o. dyl.),
t. ex. Falsterbo (sjöbodar, tillhöriga invånarna
på det danska Falster), Gullebo, Persbo. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
