Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Babylonien - Statsförfattningen - Samhällslivet - Babyloniska kulturen - Babyloniska fångenskapen (exilen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
Babyloniska fångenskapen
200
stora jordegendomar, trädgårdar och
boskapshjordar. I synnerhet be flitade sig staten, d. v. s.
konungen, om den för hela landet så viktiga
konstbevattningen genom anläggandet av nya
kanaler. — Rättsväsendet hade redan omkr. 2,000
år f. Kr. nått en hög utveckling. Domstolar med
domare och nämnd skipade rättvisa enl. i minsta
detalj utarbetade, i paragrafer uppställda och av
konungen stadfästa lagar, varom Hammurapis
märkliga lag bär vittnesbörd. Vittnen voro
nödvändiga för domens fällande, och utslaget kunde
överklagas hos konungen själv. Avtal och
affärsangelägenheter uppgjordes inför fredsdomare
och erhöllo därigenom laglig kraft.
Samhällslivet hade nått en relativt hög
utveckling Klassförhållanden, seder och bruk
belysas av ett stort antal privaträttsliga dokument:
processprotokoll, testamenten, adoptivhandlingar,
hemgifts- och arvsförteckningar. Slavar funnos,
men de behandlades väl och voro ingalunda
rättslösa. Månggifte var i bruk, men en man ägde
i regel icke mer än en hustru. Skilsmässa kunde
äga rum, men mannen måste, då han ej hade
något felsteg att förebrå sin hustru, sörja för
hennes underhåll. Kvinnan intog en aktad och
rättsligt sett med mannen jämbördig ställning.
Hon förfogade själv över sin egendom.
Den babyloniska kulturen stod redan vid den
historiska tidens början på en jämförelsevis hög
ståndpunkt. Vi finna ej blott ordnade samhällen
utan även ett skriftspråk (se Kilskrift) och en
om avsevärd utveckling vittnande konst (se
Babylonisk och assyrisk konst). De skriftliga
urkunderna äro merendels inristade på
tavlor el. cylindrar av lera men även i sten samt
påträffas ofta på konstföremål el. husgeråd, ss.
statyer, sigill, vaser. De äro ofta av historiskt
innehåll: dels konungainskrifter, vilka än äro
korta och ej innehålla mer än konungarnas namn,
titlar o. s. v., än längre, då de giva en utförlig
berättelse om konungens hela regering, dels
ko-nungalistor och krönikor. Vidare påträffas brev
av officiell och enskild natur, understundom
inneslutna i kuvert av bränd lera och med utanskrift,
ävensom juridiska dokument av allehanda slag.
Enastående i sin art är en stor mängd
omentavlor, uppteckningar av j ärtecken. — Astrologien
har sitt hemland i B., och tavlor med innehåll av
detta slag, ordnade i serier, förekomma i stor
mängd. Det astrologiska intresset förde
babylo-nierna till rent naturvetenskapliga forskningar. De
kunde t. ex förutsäga tiden för sol- och
månförmörkelser och beräkna årets och månadernas
längd; de gå vo namn åt ej mindre än 20
stjärnbilder; de iakttogo meteorer, stjärnfall, vindens
hastighet och styrka o. s. v. Veckodagarnas
benämning efter gudomligheter går tillbaka till dem.
— Man har också påträffat lertavlor med
matematiska tabeller över kvadrater och kuber.
Ba-byloniernas mest kända och mest betydelsefulla
insats på det matematiska området är det
sexa-gesimala siffersystemet el. sextiotalsystemet med
1, 10, 60, 600 och 3,600 som grundläggande tal.
Besvärjelser av sjukdomsalstrande onda andar,
likaledes ordnade i serier och vanl. avfattade på
sumeriska språket med översättning till de
semitiska babyloniernas språk, babylonisk-assy
riskan, el., såsom man numera kallar det, a
k-kadiskan, förekomma i stor mängd. — Läkare
funnos, som framgår av Hammurapis lag, redan
omkr. 2000 f. Kr., och bland lertavlorna ha även
påträffats medicinska recept.
Såsom litteratur i trängre mening kunna
babyloniernas mytologiska och episka skrifter
betecknas. De förnämsta äro myterna om
skapelsen och Istars nedstigande till dödsriket samt
ett stort epos om Gilgames, vari
syndaflodsbe-rättelsen ingår.
Religionen satte sin prägel på både det
offentliga och det enskilda livet. Gudarna,
urspr. personifikationer av naturkrafter, voro till
antalet många; främst stodo ”de stora gudarna”,
vilka icke blott överträffade de övriga i makt
och inflytande utan även i sig förenade deras
egenskaper. Tretalet spelar i gudasystemet en
framträdande roll. Den äldsta triaden av stora
gudar omfattar sålunda Anu, himlavalvet,
himmelens gud och andarnas konung, Enlil, jordens
och underjordens gud, gudarnas fader och
människornas skapare, den förnämste av de äldre
gudarna, med vilken Marduk senare identifierades,
och Ea, havsdjupets, vattendjupens, visdomens
och ödets gud. En yngre triad bildas av Samas,
solguden, Sin, månguden, och Istar, som var dels
krigsgudinna, dels fruktbarhets- och
kärleksgudinna. Utom dessa i treenigheter ordnade gudar
intog Marduk, Babylons skyddsgud, en i mån
av stadens makttillväxt alltmera förhärskande
ställning, så att han slutligen kom att ställas
främst bland alla. Utom en mängd mindre
gudar och halvgudar funnos även under gudarna
stående andeväsen. Babylonierna föreställde sig
rymden fylld med en otalig skara demoner, vilka
voro personifikationer av sjukdomar och
för-därvbringande naturföreteelser. — Varje tempel
var helgat åt en viss gudomlighet, men bilder
av och altaren åt andra gudar förekommo där
även. Prästerna uppdelades i olika klasser.
Offren, varmed gudarnas vrede blidkades och
deras nåd förvärvades, bestodo av slaktoffer,
spis-, rök- och drickoffer. Böner, litanior och
hymner, med all sannolikhet avsedda att läsas
el. sjungas vid gudstjänsten, ha i stor mängd
påträffats.— Babylonierna trodde på en
medveten tillvaro efter döden, men denna var dyster
och hopplös, varför de måste leva för detta livet.
I deras böner, botpsalmer och hymner möta vi
en sådan djup känsla av beroende av det
översinnliga, en så stark känsla än av synd och
skuld, än av glad förtröstan, att vi tycka oss
höra israelitiska profeter och psalmsångare.
Namnet B. uppkom hos de klassiska förf, och
härleddes från namnet på den förnämsta staden
i senare tid, Babylon.
Babyloniska fångenskapen (exilen),
judiska befolkningslagers fångenskap i Babylonien
efter Juda rikes störtande och Jerusalems
intagande av Nebukadnessar II 586 f. Kr., skulle enl.
profetian (Jer. 25: 11) ha varat 70 år men måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
