Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Babylonien - Historia - Statsförfattningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
Babylonien
198
ningarna av B:s gamla
städer. Längst i s. vid den
dåtida kusten lågo Eridu med
ett tempel åt Ea,
havsdjupets och visdomens gud, och
Ur, G. T:s ”Ur i Kaldéen”,
med ett tempel åt Sin,
månguden. Ett stycke inåt landet
lågo Larsam med tempel åt
Samas, solguden, Uruk med
tempel åt Istar,
kärleksgudinnan, Lagas och Nippur. I
n. B. lågo Babylon, dess
systerstad Borsippa med tempel
åt Nebo, lärdomens gud och
gudarnas sändebud, Kuta
med tempel åt Nergal,
krigsguden, Sippar med tempel åt
Samas och det under den
äldsta tiden mäktiga Kis. I
n. låg också Akkad, som var
huvudstad i det första
semitiska väldet.
Arkeologiska grävningar i större
skala anställdes tidigare i Assyrien, varför den
nya vetenskapen om hithörande kultur kom att
kallas assyriologi, ehuru denna kultur till sitt
ursprung är babylonisk. I Babylonien påbörjades
det systematiska arbetet först på 1850-talet,
hu-vudsakl. av engelsmän. Det återupptogs på
1870-talet och har sedan fortsatts av fransmän,
amerikaner och tyskar m. fl.; bland de undersökta
orterna märkas Lagas, Nippur, Babylon, Sippar och
Susa. På senaste tid ha de mest epokgörande
fynden gjorts vid de engelsk-amerikanska
utgrävningarna i Tell el ’0béd och Ur (sedan 1918)
samt vid de 1912 påbörjade tyska. Av stor
betydelse äro också de utgrävningar, som fransmännen
under 1930-talets senare år företagit i Mari vid
Eufrat, 400 km n. v. om Babylon.
Historia. B:s historia omfattar 32 dynastier,
av vilka dock de två första äro rent mytiska.
Då historiens ljus på 3000-talet f. Kr. börjar falla
över B., är landet uppdelat i flera mindre stater,
dock med ordnad styrelse och relativt högt
utvecklad kultur. Landets urinvånare, sumererna,
ett folk av obekant ras, hade på 2000-talet f. Kr.
att kämpa med semiter, som trängde in och
vunno fotfäste i de n. delarna. De båda rasernas
sammansmältning torde omkr. 1000 år senare ha
varit fullbordad, men B. indelades sedermera
alltjämt efter situationen under denna tid i Sumer
(= bibelns Sinear) i s. och Akkad (urspr.
namnet på huvudstaden i det semitiska riket) i n.
Ett nytt skede inbröt med den kraftige och
kloke Hammurapi, konung i Babylon omkr.
1800 f. Kr., som lyckades förena de babyloniska
staterna till ett enhetligt välde under Babylons
spira. På 1600-talet f. Kr. erövrades B. av de
indoeuropeiska kassiterna, vilkas välde (till 1170
f. Kr.) betecknar en nedgångsperiod för B. Under
denna tid började B:s gamla koloni, Assyrien,
att göra Babylon makten stridig. Den kraftfulle
Nebukadnessar I (omkr. 1146—1123) sökte
förgäves kuva Assyrien, och därefter följde en
Istarporten i Babylon.
lång period, under vilken B:s historia helt
dominerades av dess förhållande till Assyrien, vars
vasall det merendels var.
Sedan assyrierna länge utan resultat försökt
genom inhemska lydkonungar uppehålla lugn och
ordning i B., intog den assyriske konungen T i g 1 a
t-pileser III år 729 även Babylons tron. Hans
efterträdare följde exemplet. Dock tillvällade sig
ofta i konungens frånvaro någon inkräktare
makten, och denne måste då bekämpas och
bortdrivas. Under Sanherib (705—682) fortsattes
upprorsrörelserna, varför denne 689 lät förstöra
Babylon och jämna det med marken. Redan hans
son Assarhaddon (681—669) återuppbyggde likväl
staden samt förordnade före sin död sin andre
son, Samassumukin, till konung i B., under det
att den äldre sonen, Assurbanipal, skulle bestiga
Assyriens tron. Krig utbröt emellertid snart
mellan bröderna, vari den yngre brodern omkom.
Assurbanipal uppsteg nu även på B:s tron år 648.
Efter Assurbanipals död svingade sig en
inkräktare av kaldeisk härkomst,
Nabopolas-sar, 616 upp på B :s tron och grundade
”nybabyloniska riket”, som efter Nineves fall 612
blev arvtagare till Assyriens besittningar i Syrien
och Palestina. Den store krigaren, statsmannen
och byggmästaren Nebukadnessar II (605
—561) efterträdde Nabopolassar på tronen och
stärkte ytterligare det nya väldet genom segerrika
krig mot Egypten, Syrien och Palestina. Efter
täta tronskiften insattes en babylonier,
Nabo-nid (555—539), till konung. Denne svage man
sysslade dock mest med tempelbyggnader. Genom
förräderi från prästernas sida överlämnades det
annars som ointagligt ansedda Babylon i
perserkonungen Kyros’ händer 539 f. Kr.
Statsförfattningen var teokratisk-monarkisk och
tronföljden ärftlig. — Förvaltningen låg i
händerna på av konungen tillsatta och inför tronen
ansvariga ämbetsmän. Näringarna, ss. jordbruk
och boskapsskötsel, lågo i stor utsträckning
under statens förvaltning. Likaså ägde templen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
