Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ametist - Ametropi - A mezza voce - Amfiaraos - Amfibieflygplan - Amfibieoperationer - Amfibier - Amfibisk - Amfibiska växter - Amfiboli - Amfibolit - Amfibolmineral el. hornbländemineral - Amfider - Amfikarp - Amfiktyoner - Amfion - Amfipoder - Amfipolis - Amfiprostylos - Amfissa (Salona) - Amfiteater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
433
Ametist—Amfiteater
434
Ameti’st, en art halvädelsten, som är en
violett varietet av bergkristall.
Ametropi, se Refraktion.
A mezza voce [a mä’dza vå’tje], it., se
Mezza voce.
Amfiaräos (lat. Amphiaräus), grekisk
sago-hjälte och siare, härskare i Argos. Han deltog i
den kalydoniska vildsvinsjakten, argonautiska tåget
och de sjus tåg mot Tebe, vars olyckliga utgång
han förutsett. Han övertalades att deltaga i detta
av sin maka, Erifyle, vilken tågets upphovsman,
Polyneikes, hade mutat med ett halsband. När
A. såg, att slaget vid Tebe var förlorat, sökte
han fly, men då lät Zeus jorden öppna sig och
uppsluka honom jämte hans stridsvagn. Efter
döden dyrkades han flerstädes såsom gud,
särskilt i Oropos i norra Ättika, där han hade ett
berömt drömorakel.
Amfibieflygplan, ett med kombinerat
land-och sjölandningsställ försett flygplan.
Amfibieoperationer, se
Överskeppningsopera-tioner.
Amfibier, se Groddjur.
Amfibisk, som har avseende på amfibierna;
som erinrar om det för amfibierna
karakteristiska; som för ett dubbelliv i två element (som
en amfibie).
Amfibiska växter kunna leva såväl i vatten
som på land. Vatten formen har ofta ett helt
annat utseende än landformen. Som exempel på
a. kan nämnas grodnatesläktet,
Ba-trachium.
Amfiboli, tvetydighet, dubbelmening.
Amfibolit, beteckning för skiffriga,
horn-bländerika bergarter. A. (amfibolitskiffrar) äro
vanliga bergarter i vårt lands urberg och i
fjälltrakternas formationer.
Amfibölmineräl el.
hornbländemine-r a 1, en grupp mineral, vilka i stor
utsträckning ingå i våra vanliga bergarter. I kemiskt
hänseende äro de metasilikat
av kalcium, magnesium, järn
och aluminium i olika
proportioner, vartill någon gång
kommer mangan. En del
innehåller dessutom
alkalime-taller, huvudsaki. natrium.
Deras färg är växlande, vit,
grå, brun samt företrädesvis
grön av olika nyanser. De
kunna repas av kniv samt
igen
kännas framför allt därpå, att de lätt klyvas efter
två plan, som med varandra bilda en vinkel av
omkr. 1240. Härigenom skiljas de från de
närbesläktade pyroxenmineralen vilkas
klyv-ningsvinkel är omkr. 88°. De viktigaste a.
äro följande: a n t o f y 1 1 i t,
magnesium-j ärnmetasilikat, ett nejlikbrunt, grovstråligt
mineral; tremolit el. g r a m m a t i t,
kalcium-magnesium-j ärnmetasilikat av växlande
sammansättning, ett vitt el. grått mineral, som
förekommer i kalksten och dolomit; mera jämrik
är s t r å 1 s t e n el. a k t i n o 1 i t, en vanlig
ledsagare till våra järnmalmer. Fintrådiga
varie-teter av de båda sistnämnda mineralen kallas
asbest. Vidare hornblände i inskränkt
bemärkelse, som likaledes ofta åtföljer våra
järnmalmer. Natriumrika äro de sällsynta, på
Grönland förekommande amfibolmineralen
arf-w e d s o n i t och aenigmatit.
Amfider kallades av Berzelius de element,
vilka med andra element bilda elektrokemiskt
motsatta föreningar, t. ex. syre t. Till a.
räknade han, utom syre, även svavel, selen
och t e 11 u r.
Amfika’rp, om en växt, som har såväl i
luften som under jordytan mognande frukter.
Amfiktyöner kallades i det forntida Grekland
invånarna i de orter, som sammanslutit sig till
förbund (amfiktyonier) för att vårda
något tempel, fira gemensamma fester o. s. v.
Största anseendet och omfattningen hade de
amfiktyonier, som brukade sammanträda dels i
Delfi, dels vid Thermopylai och därför hette
den delfiska el. pylaiska a m f i k t y
o-n i e n.
Var och en av de representerade 12
stammarna hade två röster i förbundsrådet. Greklands
mäktigaste stater, Aten och Sparta, ägde säte
och stämma i förbundet endast såsom
medlemmar av den joniska och den doriska stammen.
Staternas deputerade i förbundsrådet kallades
dels hieromnemones, dels pylagoroi.
Efter 346 f. Kr. lyckades Filip av Makedonien
att intränga i förbundet, vilket främjade hans
planer på Hellas’ erövring.
Amfi’on, son till Zeus och Antiope,
kungadotter från Tebe. Hans tvillingbror var Z
e-t h o s. De togo hämnd på den tebanska
drottningen Dirke, som stod deras moder Antiope
efter livet, och dödade Dirke genom att binda
fast henne vid hornen på en vild tjur.
Händelsen är avbildad i en kolossal antik
marmorgrupp, kallad ”farnesiska tjuren”. A. och Zethos
byggde sedan en präktig ringmur kring Tebe,
varvid A., som var en mästare på lyra, spelade
så skönt, att stenarna frivilligt lade sig på sina
platser i muren. A:s hustru var Ni obe.
Amfipöder, se Märldjur.
Amfi’polis, fordom stad i Makedonien vid
floden Strymon. Urspr. en atensk koloni 437, kom
A. sedan under makedoniskt välde. Den var en
viktig handelsstad, men i romersk tid gick den
tillbaka.
Amfipro’stylos, ett grekiskt tempel, vars tak
vid vardera gaveln springer fram över en fritt
ställd kolonnrad, medan långsidorna sakna
kolonner.
Amfi’ssa (Sa lon a), stad i mell. Grekland,
n. v. om Delfi; 6,000 inv. I forntiden var A.
huvudstad i de ozoliska lokrernas land men
förstördes av Filip av Makedonien 338 f. Kr.
A’mfiteäter, en skådebana, på alla sidor
omgiven av trappstegsvis uppstigande, koncentriskt
anordnade åskådarplatser. Dylika byggnader,
vanligen med elliptisk planform, användes hos
romarna för fäktarspel, djurstrider m. m.; t. o. m.
sjöstrider utkämpades någon gång på den för
tillfället till bassäng omdanade arenan.
Snitt genom en
am-fibol, visande
prismavinkeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
