Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adriatiska havet - Adscendens - Adsorption - Adspersorium - Adstringerande medel - Adua - Aducering - A due - Adula-alperna - Adular - Adult - Adunata - Aduncus - A dur - Adurol - Adustus - Ad usum - Ad utrumque paratus - Advaita - Ad-valorem-tull - Advent - Advent Bay - Adventister el. millerister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
Adscendens—Adventister
114
Selim II :s moské i Adrianopel.
Pelagosa, i två bäcken. Största djupet i det
södra bäckenet är bortåt 1,300 m, i det norra
258 m. I n.v. utskjuter Podeltat med sina av
lidi (långa, smala öar) skyddade laguner. I n.ö.
ligger halvön Istrien mellan Trieste- och
Quar-nerovikama, längs östkusten Dalmatiens
skärgård. De enda större tillflödena till A. äro Po
och Adige. Genom sina avlagringar uppgrunda
de allt mer nordvästkusten, och kustlinjen flyttar
sig alltjämt utåt. Sålunda ligga nu de forna
sjöstäderna Ravenna och Adria långt in i landet.
A:s salthalt är stor och växer mot s.ö. till
3,85 °/o. Tidvattnet är ganska obetydligt, först
längst i norr stiger floden till 0,5—1,0 m. Om
vintern rasar ofta den fruktansvärda
nordöstvinden, ”bora”. Även saharavinden sirocko är
märkbar i A. De bästa hamnarna finnas på ö.
kusten: Trieste, Pola, Fiume, Zara, Ragusa,
Cattaro, Durazzo och Valona; på den låga, flacka
västkusten äro de viktigaste Venezia, Äncona,
Bari och Brindisi.
Adsce’ndens, artnamn på växter med
uppstigande, d.v.s. vid basen nedliggande, mot
toppen alltmera upprätt stjälk.
Adsorptiön betecknar det fysikaliska
fenomen, att koncentrationen i ett gränsskikt blir
annorlunda, i allm. större, än i omgivande medium,
och uppkommer därigenom, att vid ytan av alla
ämnen verka fria krafter, som ha förmåga att
binda andra ämnen, som komma i omedelbar
kontakt med ytan. A. är störst vid låga temp.
Ämnen med hög molekylvikt adsorberas lättare än
de med låg. Detta begagnar man sig av för
rening av gaser och vätskor med kol samt för
av-färgningsändamål, varvid föroreningar och
färgämnen adsorberas på kolytan. A. spelar också
stor roll vid gasreaktioner samt vid biokemiska
reaktioner, som äga rum i fina kapillärer el.
kolloidala system. Garvning och färgning av
tyger bygga även på a. I geologien innebär a. det
förhållandet, att de finaste markbeståndsdelarna
i beröring med vissa joner, t.ex. kalium, el.
färgämnen kvarhålla dessa på sin kolloidala
partikelyta. Jfr Aktivt kol, Silikagel, Ocklusion.
Adspersörium, vigvattenskål.
Adstringèrande medel el.
sammandragande medel verka minskande på
blodfyll-nad, svullnad och avsöndring. Hit höra de s.k.
garvsyrorna; vidare vissa metallsal ter, ss.
ättiksyrad blyoxid (blysocker), alun, ättiksyrad
lerjord, m.fl.; slutligen även utspädda mineralsyror.
Medlen brukas framför allt vid
slemhinnekatar-rer; vissa, såsom järnklorid, brukades tidigare
även för att stanna blödning.
A’dua, huvudstad i prov. Tigré i n. Etiopien,
5,000—10,000 inv., beläget 1,960 m ö.h. på en
trädlös högslätt, i ö. kantad av berg. Vid A. ledo
italienarna under general Baratieri 1 mars 1896
ett avgörande nederlag mot abessinierna under
Menelik. 2:a italiensk-abessinska kriget inleddes
3/io 1935 rned italienska luftbombardemang av
A., s®m föll 6/io. Under 2:a världskriget intogo
engelsmännen staden 1941.
Aducèring, en operation, avsedd att bibringa
gjutna föremål större seghet och smidbarhet.
Operationen användes vanligen för gjutjärn och
sker genom långvarig glödning av godset vid c:a
9000.
A du’e, it., för två, tvåstämmigt; i
orkesterpartitur även enstämmigt för två instrument.
Adu’la-alpema, del av Centralalperna. Se
Alperna.
Adulär, ett fältspatmineral. Se Fältspat.
Adu’lt, vuxen, könsmogen, manbar.
Aduna’ta, ital., församling, möte (särsk.
politiskt massmöte).
Adu’ncus, artnamn på växter med böjda, vanl.
skärformigt krökta blad.
A dur, tonart med a till grundton och med tre
# som förtecken (parallelltonart: fiss moll).
Adurol [-å’l], klorhydrokinon, användes i
fotografien såsom framkallare.
Adu’stus, artnamn på växter av brunsvart,
liksom svedd färg.
Ad üsum, lat., till bruk. — Ad (In) üsum
Delphini, ”till dauphins bruk”, läses på
titelbladet till vissa upplagor av en del skrifter, som
på Ludvig XIV :s befallning efter lämpliga
strykningar utgåvos till läsning för
tronföljaren (dauphin). — Ad usum pro’prium, till eget
bruk (på recept).
Ad utru’mque parätus, lat., beredd för
bägge-dera, d.v.s. för svärdet och boken; valspråk för
Lunds univ.
Advaita (sanskr., ”icke-dualism”), ung. dets.
som monism.
Ad-valörem-tull = värdetull, d. v. s. tull, som
beräknas efter varornas värde i motsats till
specifik tull, varmed förstås en tull, som beräknas
efter varukvantiteten.
Adve’nt, ”ankomst”, kallas i den kristna
kyrkan de fyra veckorna närmast före jul, varmed
kyrkoåret inledes.
Advent Bay [ä’dvant béi], vik av Isfjorden
på Västspetsbergen.
Adventi’ster el. m i 11 e r i s t e r kallas de
förnämligast i Nordamerika och England utbredda
medlemmarna av en religiös sekt, som stiftades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
