Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vasa-orden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvar, däraf 5 med mer än 25,000 inv. hvar, och är
indeladt i 39 grefskap. Tax.-värdet af fast egendom
har ökats till 801,62 mill. doll. och af lösegendom
till 182,79 mill. doll. (1923).
Industrianläggningarnas antal har minskats till 2,908, men
arbetarantalet ökats – till 77,518 – liksom
tillverkningsvärdet – till 448,165 mill. doll. (1923). Äfven
farmernas antal har sedan 1910 ansenligt ökats,
till 66,288 med 5,36 mill. har areal, hvaraf 2,89
mill. har odlad jord, och 1,057,43 mill. doll.
värde (1920), Spannmålsskörden har ökats. Däremot
har boskapsskötseln på det hela taget gått tillbaka
sedan 1919. Fårklippningen inbragte 4,635 mill.
skålpund ull 1924, och kolbrytningen lämnade 2,93
mill. eng. ton kol 1923. Ångjärnvägarnas längd
var 8,843 km. och de elektriska järnvägarnas 1,653
km. 1924.
E. A-t.
*Washington. Förbundshufvudstadens folkmängd
var 437,571 pers. (201,543 män och 234,028
kvinnor) 1920 och beräknades 1925 till 497,906 pers.
Af 1920 års folkmängd voro 326,860 hvita och
109,966 negrer, och af s. å. i utlandet födda
28,548 hvita voro 481 från Sverige, 219 från
Norge, 237 från Danmark och 104 från Finland.
Bland nya byggnader märkas inrikesministeriets
hus (1917), militärsjukhuset (Walter Reed
general hospital), påbörjadt 1905 och ansenligt ökadt
under och efter Världskriget, med plats för 2,650
sjuka, Freer art gallery (1920; en donation till
amerikanska staten af C. L. Freer från Detroit),
den katolska helgedomen Shrine of the immaculate
conception (1921 ff.), som kostat öfver 5 mill. doll.,
episkopalkyrkan Cathedral of S:t Peter and S:t
Paul, den i hvit marmor byggda frimurarlogen
(House of the temple), Pan-american building,
också i hvit marmor, till hvilken A. Carnegie
anslog 850,000 doll., Röda korsets hus (Red cross
building, 1917) m. fl. 1926 inköptes för Sveriges
räkning från egaren envoyén A. Wallenberg ett
vid 2249 R. street beläget beskickningshus (jämte
inventarier) för ett belopp af 192,000 doll., hvaraf
riksdagen beviljat 125,000 doll. (470,000 kr.),
medan återstoden insamlats på privat väg (bland
svensk-amerikaner o. s. v.). Öfver Potomacfloden
har byggts en ny ståtlig bro, Georgetownbridge
(Key memorial bridge). Svenska församlingen i W.
fick 1926 egna lokaler nära rådhuset, med kyrka
(S:t Eric swedish church) och pastorsbostad.
Bland nya monument märkas det i Potomacparken,
nära Washingtonmonumentet, 1921 uppförda
"Lincoln memorial", som kostat omkr. 3 mill. doll. och
innesluter en marmorstaty öfver president A.
Lincoln (mod. af D. C. French), vidare Columbus (af
L. Taft), J. P. Jones (af C. H. Niehaus) m. fl.
Monumentet öfver John Ericsson (se fig. 4 till art.
Washington i hufvudarb.) aftäcktes 28 maj
1926 i närvaro af svenska kronprinsparet samt
president C. Coolidge. Under Världskriget
aflägsnades Fredrik den stores staty. På kyrkogården i
Arlington, en ort i staten Virginia, midt emot W.
på andra sidan om Potomac, finns förutom de
många soldatgrafvarna sedan 11 nov. 1921 äfven
"Den okände soldatens" graf. – Bland nyare
undervisningsanstalter märkas Wilson normal school
och New central high school. – Sp. 786.
Industrien omfattade 595 företag med 14,101 anställda
och 68,83 mill. doll. tillv.-värde, allt med
undantag af statens egna fabriker (1919), hvilket
innebär en ökning i tillv.-värdet sedan 1914 med 137,5
proc. Amerikanska staten hade i W. 11 fabriker,
som sysselsatte 22,423 pers. 1919, men antalet
fabriker och deras personal har sedan betydligt
minskats, så att hela industrien 1921 sysselsatte
endast 11,652 pers. – Staden hade 317 km.
elektriska spårvägar 1925. I W. hölls okt.–nov. 1919
Internationella arbetskonferensens första session
och nov. 1921–febr. 1922 Washingtonkonferensen
(se d. o. Suppl.) om rustningsbegränsning till sjöss
m. m. Litt.: T. E. Page, "W. and its romance"
(1924).
E. A-t.
Washington, Washington island
[ωå’ʃiŋtən ai’lənd]. Se Gilbert and Ellice
islands colony. Suppl.
Washingtonkonferensen [ωå’ʃiŋtən-], en i
Washington 12 nov. 1921–6 febr. 1922 hållen
konferens om rustningsbegränsning och Stillahafspolitik.
Inbjudan utfärdades af Förenta staternas regering
10 juli 1921. Deltagare voro i förhandlingarna om
rustningsbegränsning Förenta staterna, Frankrike,
Italien, Japan och Storbritannien samt i
förhandlingarna om Kina dessutom Belgien, Kina,
Nederländerna och Portugal. Amerikanska regeringens
syfte med konferensen var att få till stånd en
rustningsbegränsning, särskildt till sjöss, hvilken kunde
medföra afsevärd skattelindring. Man ville därför
söka hindra ett förnyande af brittisk-japanska
alliansen, hvilken ansågs medföra fortsatt kapprustning
till sjöss, samt önskade dessutom få bekräftelse
på "den öppna dörrens politik" i Kina och
särskildt hindra Japan att där åt sig befästa en
ekonomiskt och politiskt förhärskande ställning. Bl. a.
hoppades man bli kvitt Lansing-Ishii-aftalet af 2
nov. 1917, hvari Förenta staterna under
Världskriget förmåtts att erkänna, att Japan på grund
af det territoriella grannskapet hade "speciella
intressen" i Kina. Brittiska regeringen, som af
sina dominions’ sommaren 1921 till rikskonferens
samlade premiärministrar ifrigt manades att ej
förnya alliansen med Japan, utan i stället söka
intimt samförstånd med Förenta staterna, sökte
först få till stånd förhandlingar i London om
brittisk-amerikansk-japansk entente, men fogade
sig slutligen efter amerikanernas önskningar och
accepterade deras konferensinbjudan (21 aug.).
Denna hade redan 12 juli antagits af franska
regeringen, som öfverskattade meningsskiljaktigheterna
mellan Washington och London och inbillade sig
skola komma att på konferensen spela en
inflytelserik medlarroll. I Tokyo insåg man, att
konferensen kunde komma att i viss mån hota japanska
intressen, men af fruktan för isolering gafs dock (26
juli) ett accepterande svar.
Förenta staternas konferensombud voro
utrikesministern Ch. E. Hughes, senator H. C. Lodge,
f. d. senator E. Root och senator O. Underwood.
I spetsen för brittiska delegationen stod lord Balfour,
och där märktes vidare sjöministern lord Lee of
Fareham, ambassadören sir Auckland Geddes och
(för Canada) f. d. premiärministern sir R. Borden.
Frankrike företräddes af konseljpresidenten Briand,
f. d. konseljpresidenten R. Viviani,
kolonialministern Sarraut och ambassadören Jusserand (Briand
hemreste redan 22 nov., Viviani 22 nov., och
franska delegationens ledare var därefter Sarrant).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
