- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 38. Supplement. Riksdagens bibliotek - Öyen. Tillägg /
805-806

(1926) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - *Telegraf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

direkt lämnar ett för radiosändning lämpligt
periodtal. Detta kan uppgå ända till 32,500
(motsvarande 9,250 m. våglängd) vid en
rotationshastighet hos maskinen af 6,000 hvarf per min. (25
kw.-generator). 500 kw.-generatorn är byggd för omkr.
20,000 m. våglängd och har en rotationshastighet
af 2,500 hvarf per min. Hastighetsvariationen,
som vid detta slag af sändaranordning spelar en
mycket viktig roll, håller sig inom 1 pro mille.
Maskinen används bl. a. vid den stora franska
radiostationen Sainte-Assise strax söder om Paris,
hvilken i likhet med många andra stora radiostationer
egentligen utgör en samling af flera stationer,
afsedda att samtidigt upprätthålla olika förbindelser.
Vid Sainte-Assise nyttjas högfrekvensgeneratorer
om 25 kw. för kontinentala och 250 och 500 kw.
för transkontinentala förbindelser. För dylika stora
effekter kräfvas speciellt byggda antenner.
Antennen för transkontinental trafik vid Sainte-Assise
uppbäres af 16 250 m. höga master, ordnade i
två parallella rader. Afståndet mellan två
närbelägna master är 400 m. och antennens totala
längd 2,800 m. I normala fall slås denna antenn
itu i två lika delar, hvar och en tjänande en
radioförbindelse. Stationen öppnades för trafik
1922 och upprätthåller normalt två förbindelser
med Nord-Amerika, utom ett flertal med olika
europeiska länder.

Den. af a.-b. Telefunken i Tyskland
konstruerade högfrekvensgeneratorn arbetar med
stationära frekvenstransformatorer (se Telegraf i
hufvudarbetet, sp. 748) och har konstruerats för
effektbelopp upp till 400 kw. (vid Nauen utanför
Berlin). Detta sändningssystems benägenhet att
alstra öfvertoner har eliminerats genom insättandet
af elektriska filter (se nedan) mellan
frekvenstransformatorn och antennen. Nauens station, som
äfvenledes ombesörjer flera radioförbindelser
samtidigt (bl. a. till Nord- och Syd-Amerika),
öppnades i helt ombyggdt skick för trafik i slutet af
1920 och har spelat en mycket viktig roll för det
efter Världskriget i kommunikationshänseende
vanlottade Tyskland. Stora Telefunkenstationer ha
äfven byggts i Holland och Syd-Amerika.

Svensken E. F. V. Alexanderson (se
denne. Suppl.), verksam vid Radio corporation of
America, har lyckats konstruera sin
högfrekvensgenerator för effektbelopp på upp till 200 kw.,
hvilket ansetts tillräckligt för att i samband med
den af honom äfven konstruerade multipelantennen
(se nedan) trygga transkontinental förbindelse.
Maskinen, hvilken i likhet med den franska
generatorn direkt alstrar det för vågbildningen nödiga
periodtalet, har kommit till användning vid ett
flertal stora radiostationer i Amerika och äfven i
Europa. Den svenska radiostorstationen vid
Varberg, afsedd för trafik med Nord-Amerika och
öppnad i slutet af 1924, är byggd enl. Alexandersons
system. Fig. 1 visar en principiell skiss af detta
system. Generatorn lämnar till antennen via en
transformator ström af en frekvens, som kan ligga
mellan 15,000 och 22,000 (motsvarande 20,000
ned till 13,600 m. våglängd). Omfattande
regleringsanordningar ha vidtagits för att hålla den
fastställda frekvensen, hvilken är beroende af
rotationshastigheten, konstant. Som exempel på,
hvad denna hastighetsreglering betyder, kan
nämnas, att en så liten hastighetsändring som 1/4 proc.
medför en minskning af antennströmstyrkan till
hälften. I midten af fig. 1 visas
telegraferingsanordningen, gående under benämningen
"magnetisk förstärkare". Anledningen till detta namn
är att finna i anordningens verkningssätt, hvilket
främst kännetecknas däraf, att en relativt ringa
ström i en till apparaten hörande
magnetiseringslindning M på ett bekvämt sätt kontrollerar den
till många hundra ampère uppgående
strömstyrkan i antennkretsen. Detta går så till att, då
telegrafnyckeln N är i hviloläge, järnkärnorna i
spolen M bli magnetiskt mättade tack vare den
i M framgående magnetiseringsströmmen. Detta
har till följd, att spolarnas A och B
högfrekvensmotstånd högst väsentligt reduceras (järnets
mättning är liktydigt med dess borttagande).
Generatorn blir så godt som kortsluten samtidigt med,
att antennkretsen bringas ur resonans, hvarigenom
dess strömstyrka sjunker till en bråkdel af sitt
normala värde. När nyckeln N nedtryckes, brytes
magnetiseringskretsen, spolen M magnetiserar ej
längre järnkärnorna, och A och B få stort
motstånd mot högfrekvensen. Generatorn arbetar åter
på antennen, och tecknet sändes. I verkligheten
slutes och brytes magnetiseringskretsen medelst
ett relä, som i sin tur manövreras med
telegrafnyckeln. Den magnetiska förstärkaren är
användbar äfven för telefonisändning (se Telefon.
Suppl.). Fig. 2 visar en interiör från Varbergs
radiostation, som är utrustad med två 200
kw.-generatorer (t. v. å bilden), hvaraf en som reserv.
Maskinerna kunna dock vid ogynnsamma
mottagningsförhållanden å amerikanska sidan köras
parallellt och leverera då inemot 400 kw. till
antennen. Vid normal drift uppgår antenneffekten till
i medeltal omkr. 175 kw. Bakom generatorerna
synas å fig. 2 transformatorerna och till höger
instrumenteringen för stationen. Fig. 3 visar en
exteriör af stationsbyggnaden samt raden af
antenntorn.

De radiostationer, som nyttja
Alexandersonsgeneratorer, äro utrustade med s. k.
multipelantenner. Hvarje sådan är sammansatt af ett flertal
parallellkopplade antenner (vanligen 6) i ändamål
att nedbringa antennkretsens jordmotstånd
(se Telegraf i hufvudarbetet, sp. 748 o. 753),
hvilket åstadkommer de största energiförlusterna i
kretsen, och därigenom erhålla en procentuellt
större utstrålning af antenneffekten. Hvarje
delantenn har sin afstämningsspole, stående ute i fria
luften. Vid Varbergs radiostation uppbäres
antennen af 6 125 m. höga antenntorn, ställda på
380 m. inbördes afstånd (se fig. 3).
Varbergsstationen har öfvertagit praktiskt taget Sveriges hela
telegramexpedition med Nord-Amerika.
Telegraferingshastigheten uppgår i medeltal till 25 ord per
min., men kan under gynnsamma
mottagningsförhållanden å amerikanska sidan uppdrifvas till
90 ord per min. (motsvarande 450 tecken per
min.).

Sändningsanordningar, där vakuumrör användas
för generering eller förstärkning af den för
vågalstringen nödiga högfrekventa strömmen,
benämnas rörsändare. För studiet af vakuumrörens
arbetssätt lämpa sig väl desammas s. k.
karakteristiska kurvor (karakteristikor). Den vanligaste af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:11:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcr/0443.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free