Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - *Storbritannien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
561
Storbritannien (Historia)
562
fått vidgad själfstyrelse med en inför folkrepre-
sentationen (senat och lagstiftande församling) an-
svarig ministär; se M a 11 a. Suppl. Om Irländska
fristaten se Irland 2. Suppl.
I Asien innehar S. såsom mandatområden de
Turkiet förut tillhöriga länderna konungariket
Irak (se d. o. Suppl.), Palestina (se d. o. Suppl.)
och emiratet Transjordanien (se d. o. Suppl.).
I Afrika har 1922 ön Ascension administrativt
förenats med S:t Helena. Det forna Brittiska Öst-
Afrika-protektoratet kallas sedan 1920 Kenya co-
lony and protectorate (se K e ny a. Suppl.). Däraf
öfverlämnades 1925 till Italien största delen af
Jubaland (se d. o. Suppl.) med hamnarna Kis-
mayu och Port Durnford (omkr. 88,000 kvkm.
och 16,000 inv.). Af Uganda-protektoratet skall
Rudolf-provinsen öfverföras till Kenya, och af
Sansibar-protektoratet ha sultanens besittningar på
fastlandet 1920 fått namnet Kenya protectorate
och förvaltas gemensamt med det öfriga Kenya.
British South Africa company har upphört att för-
valta Syd-Rhodesia, som 1923 fått en författning,
och Nord-Rhodesia, som 1924 öfvergått till direkt
brittisk kronkoloniförfattning (se Rhodesia.
Suppl.). Brittiska mandatområden äro det forna
Tyska Öst-Afrika (nu Tanganyika territory, se
Tanganjikater itoriet. Suppl.), delar
af Togo (förvaltas med Guldkusten) och Kamerun
(förvaltas med Nigeria), hvarjämte det forna Tyska
Sydväst-Afrika (nu South-West Africa) som man-
datområde förvaltas af Sydafrikanska unionen.
Egypten (se d. o. Suppl.) upphörde 1922 att vara
brittiskt protektorat och blef ett till namnet obe-
roende suveränt konungarike, med hvilket alltjämt
underhandlingar pågå om de privilegier m. m. S.
betingat sig för att där kunna bevaka sina intres-
sen, särskildt i fråga om försvaret af Sueskanalen.
Under brittisk styrelse står fortfarande, trots
egyptiska protester, Anglo-egyptiska Sudan.
I Amerika har ingen förändring inträffat med de
brittiska besittningarna. Till Falklandsöarna räk-
nas emellertid numera de antarktiska områdena
Syd-Shetlandsöarna, Syd-Georgien, Syd-Orkney-
öarna, Sandwichgruppen och Graham’s land.
I Australien har Nya Zeeland öfvertagit juris-
diktionen öfver Ross-haivets kuster med angrän-
sande öar och territorier s. om 60° s. br. samt
mellan 160° ö. Igd och 150° v. Igd fr. Gr. (Ross
dependency). Fidji-öarnas guvernör är därjämte
high commissioner for the Western Pacific. Austra-
liska statsförbundet har som mandatområde fått
f. d. Tyska Nya Guinea (nu Territory of New
Guinea) jämte Bismarck-arkipelagen och Salomon-
öarna. Den förut tyska delen af Samoa förvaltas
som mandatområde af Nya Zeeland, och under di-
rekt brittisk förvaltning som mandatområde står
den förut tyska lilla fosfatrika ön Nauru.
Litt.: J. W. Grice, "The resources of the em-
pire" (1917), H. D. Hall, "The british common-
wealth of nations" (1920), J. J. Clarke, "The
local government of the United kingdom" (1921),
J. Buchan, "Great Britain" (1923), L. Cahen,
r’L’Angleterre au XIX:e siècle" (1924), och A.
Siegfried, "L’Angleterre d’aujourd’hui; son evolu-
tion économique et politique" (s. å.). V. S-g.
Historia (från 1918). Världskrigets sista år
nödvändiggjorde för S. oerhörda kraftansträngnin-
gar. Yärnpliktsåldern utsträcktes ända till 50 à
55 år, och en lag antogs om införande af allmän
värnplikt af ven på Irland, men den kom till följd
af det allmänna motståndet där ej att tillämpas.
Restriktioner å lifsmedel och andra íörnödenhets-
varor m. m. infördes. De direkta krigsutgifterna
och betydande lån åt flera bland bundsförvanterna
nödgade till påläggande aí synnerligen dryga skat-
ter. Under påverkan af krigets längd samt äfven
af bolsjevikisk agitation utbröto omfattande strej-
ker, till större delen ledda ej af de gamle fack-
föreningsledarna, hvilka mestadels samverkade med
regeringen, utan af verkstadsklubbar och fackför-
eningsombuden vid de enskilda företagen (shop
stewards); i London förekom t. o. m. en kort-
varig polisstrejk (aug. 1918). S. å. genomfördes,
under ledning af undervisningsministern Fisher, en
genomgripande skolreform: folkskollärarnas länge
otillräckliga löner höjdes, skoltvånget utsträcktes
till 14 år (vid fortsättningsskolor till 16 à 18 år),
undervisningen i folk- och fortsättningsskolor gjor-
des helt kostnadsfri, anslagen till mellanskolorna
ökades väsentligt, och omfattande åtgärder företo-
gos för lärjungarnas fysiska fostran. Genom 1918
års rösträttsreíorm (s^ Parlament. Suppl.)
ökades väljarkåren med 8 mill. personer, där-
ibland 6 mill. kvinnor; det sega motståndet mot
införande af rösträtt och valbarhet för kvinnor hade
brutits genom kvinnornas mångsidiga och villigt
gifna insats i arbetet bakom fronten under kriget.
Tysklands underkastelse genom vapenstillestån-
det 11 nov. 1918 föranledde stora offentliga glädje-
betygelser, och Lloyd George skyndade att upplösa
underhuset, som redan suttit 3 år öfver den ordi-
narie perioden. Samtidigt enades han med de kon-
servatives ledare, Bonar Law, om att vid valen
bibehålla koalitionen mellan konservativa och libe-
raler. Asquiths anhängare motsatte sig emellertid
fortsatt regeringskoalition och bildade en opposi-
tionell grupp, "oberoende liberaler". Ur koalitio-
nen utträdde nu formligen äfven arbetarpartiet
(Clynes och två andra ministrar af detta parti af-
gingo; Barnes kvarstod, men utträdde i stället ur
arbetarpartiet). Valen företogos i dec. midt under
segerjublet, och valkampanjen kännetecknades på
regeringshåll af mycken tyskfientlig chauvinism.
Lloyd George ställde i utsikt ytterst hårda freds-
villkor ("Straffa kejsaren! Låt Tyskland betala!")
och utlofvade samtidigt en serie genomgripande
sociala reformer efter freden, hvilka skulle göra
England till "ett land, lämpadt för hjältar att
bo i". Valen gåfvo koalitionsanhängarna en öfver-
väldigande majoritet: 478 regeringskandidater val-
des, de oberoende liberalerna ledo stora förluster
(bl. a föll Asquith igenom) och behöllo blott 28
mandat, den starkaste oppositionsgruppen blef ar-
betarpartiet med 63 mandat. På Irland förintades
det gamla nationalistpartiet, men de utanför Ulster
segrande sinnfeinarna intogo ej sina platser i un-
derhuset, enär de såsom anhängare af en irländsk
republik ej ville svära konungen trohetsed. Mini-
stären rekonstruerades j an. 1919, hvarvid Bonar
Law bibehöll posten som underhusets ledare, men
som finansminister efterträddes af Austen Cham-
berlain. Lordkansler blef sir Fr. Smith (upphöjd
till viscount Birkenhead), krigs- och luítförsvarsmi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
