Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - *Storbritannien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
555
Storbritannien (Befolkningsförhållanden. Materiell kultur)
556
och karbon (skiffrar, basiska effusiv). Karbon-
aflagringarna äro, tack vare de väldiga koltill-
gångarna, af största betydelse. De största områ-
dena äro (förutom Cornwall) södra Wales, meller-
sta England och skotska låglandet samt (under
yngre aflagringar) Kent. Undre delen är oftast
af marint ursprung med kalkstenar, men den öíre,
stenkolsförande, öfvervägande en sötvattensbildning.
Vulkanisk verksamhet pågick i undre karbon i sö-
dra Skottland och norra England. I slutet af kar-
bon eller början af perm indragas de geosynklinala
aflagringarna på Cornwall under granitintrusion i
den variskiska bergskedjeveckningen. Denna kan
äfven följas öfver hela S., men med aftagande in-
tensitet och öfvergående i blockrörelser samt ej åt-
följd af granitintrusioner. Från denna period här-
stamma tenn- och kopparmalmerna i Cornwall, bly-
och zinkmalmerna i Devon, mellersta och norra
England samt de metasomatiska järnmalmerna i
Cumberland. Perm har ej någon större utbred-
ning i S. och sammanslås delvis med trias. Båda
äro öfvervägande arida aflagringar med röda sand-
stenar (New red sandstone) och saltinlagringar.
Det förnämsta utbredningsområdet är ö. om kar-
bonaflagringarna i mellersta England och Corn-
wall. Under jura råda utpräglade marina förhål-
landen bl. a. med af sättning af oolitiska järnmal-
mer. Det hufvudsakliga utbredningsområdet är ett
bredt bälte från nordöstra till södra England samt
under Londonbäckenet. Äfven kritan har sin stör-
sta utbredning inom Londonbäckenet, rundt dettas
nordvästra och södra rand. Tertiär intar London-
bäckenets centrala och nordöstra del samt ett om-
råde efter sydkusten. Under tertiär, i samband
med den alpina veckningen i mellersta Europa,
utsattes äfven S. för rörelser, h vilka bestodo dels
i en svag veckning i södra England, dels i kraf-
tiga blockrörelser och liflig vulkanisk verksamhet i
norra England och Skottland, framför allt inom
de inre Hebriderna. - Under kvartärperiodens
första del var hela S. så när som på södra delen
nedisad. Isen rörde sig ned öíver låglandet från
ett flertal centra, det viktigaste i skotska höglän-
derna, men äfven den skandinaviska inlandsisen
nådde till S. Flera nedisningar, åtskilda af inter-
glacialperioder, kunna urskiljas. De kvartära nivå-
förändringarna inom S. voro ej så kraftiga som
inom Skandinavien. Skottland har i allmänhet
höjts (max. 60 m.), men det öfriga S. sänkts.
Större delen af Nordsjön var således under inter-
glacial och tidig postglacial tid land. De viktigaste
postglaciala aflagringarna äro de alluviala bild-
ningarna på östkusten kring The Wash och Hum-
ber samt torfaflagringar. E-d.
Befolkningsförhållanden (sp. 143).
Hela S., mandatområdena inräknade, omfattar
omkr. 34,531,000 kvkm. eller inemot 24 proc.
af jordens fastland med omkr. 450,500,000 inv.,
d. v. s. omkr. 24 proc. af jordens folkmängd.
Folkmängdstätheten är omkr. 13 inv. per kvkm.,
hvilket äfven sammanfaller med medelfolkmängden
per kvkm. för hela jordens landareal. - (Sp. 145)
En ansenlig förskjutning i förhållandet mellan kö-
nen har egt rum sedan 1911, i det att mot 1,000
män svarade 1,094 kvinnor i England och Wales,
1,080 i Skottland och 950 i Norra Irland. Af
städerna i England och Wales (för Skottland, se
d. o. Suppl., sp. 367) hade 34 mellan 100,000
och 250,000 inv. hvar samt 55 mellan 50,000 och
100,000 år 1921. Under åren 1911-21 ha 20
storstäders befolkning ökats med mer än 10 proc.
hvar, medan 12 storstäder minskat i befolkning.
Emigrationen är fortfarande stor och uppgick till
337,567 pers. 1923, samtidigt som immigrationen
har gått ned, till 210,509 pers., hvaraf 147,184
brittiska undersåtar s. å.
Materiell kultur (sp. 145). Den odlade
jordarealen har i hela S. ökats till 5,73 mill.
har, men i England och Wales minskats till 4,42
mill. har (1924). Skogar och planteringar upptogo
0,76 mill. har 1913 i England och Wales. Skör-
den 1924 omfattade bl. a. 18 mill. hl. hvete, 15,6
mill. hl. korn och 31,? mill. hl. hafre i England
och Wales. Antalet hästar var s. å. 1,425,894,
hvaraf 1,232,198 i England och Wales, nötkreatur
7,058,726 (i England o. Wales 5,894,329), får
21,729,347 (i England o. Wales 14,843,195) och
svin 3,427,166 (i England o. Wales 3,228,330).
Antalet egare af jord om mer än l acre har
ökats till 485,593, hvaraf 409,383 i England o.
Wales. - Jordbruket hade en stark uppsvings-
period under Världskriget. Aren 1917-21 stif-
tades en mängd lagar, som afsågo dess reorganisa-
tion och som inledde en bestämd jordbrukspolitik,
hvilande på de grundsatser, som uttalades af en un-
der lord Milners ordförandeskap sedan 1915 arbe-
tande kommission. - (Sp. 146) Värdet af fiskeri-
produkterna (1,034,298 ton, hvaraf 684,429 ton
för England o. Wales) var 19,799,595 pd st.
(15,151,737 pd st. för England o. Wales). Värdet
af "skalfisk" (ostron, hummer m. m.) var s. å.
550,370 pd st. De registrerade fiskefartygen 1922
voro 16,897 om 311,563 nettoton, hvartill kommo
15,233 andra tillfälligtvis för fiske använda fartyg.
Yrkesfiskarna voro s. å. 58,121, hvartill kommo
9,745 "andra". - Stenkolsbrytningen har ökats
de senaste åren och var 274,93 mill. metriska ton
1924 (Förenta staterna 505,85 mill. ton), omkr. 24
proc. af världsproduktionen s. å. Järnmalmspro-
duktionen har gått ansenligt tillbaka och var 10,ss
mill. ton 1923. Antalet arbetare i kol- och järn-
grufvor, hvaraf 271 voro i verksamhet 1923, var
1,236,185 s. å., hvaraf 988,892 (män) under jor-
den. Den senaste uppskattningen af koltillgången,
af professor H. S. Jevons, slutar på 197,000 mill.
eng. ton. Värdet af mineralproduktionem 1923 var
279,492,567 pd st. - (Sp. 147) Inom textilindu-
strien har alltjämt bomullsindustrien första platsen
och använde 1919 för sitt behof 1,837,IG mill. eng.
skalp, bomull. För ylleindustriens behof användes
s. å. 877,23 mill. skalp. ull. Skeppsbyggeriet redo-
visade för 485 nybyggda fartyg om 631,363 netto-
ton, hvaraf 330 ångf. om 614,885 ton 1922. - (Sp.
148) Handelsomsättningen med utlandet steg för
S. och Norra Irland till 2,215,359 mill. pd st.,
hvaraf 1,279,845 mill. för import och 935,5i4 mill.
för export, hvaraf 795,365 mill. för inhemska varor
1924. - (Sp. 149) Handelsflottan uppgick s. å. till
21,i3o mill. bruttoton, hvaraf 18,91? mill. ton för
moderlandet, en ökning sedan 1914 med 846,000
ton (40,000 ton för moderlandet och 806,000 ton
för dominions). S:s handelsflotta omfattade sålunda
1924 ungefär 1/s af världstonnaget. Hela det in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
