Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spaningsplan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
443
Sparre-Specialstål
444
var 1914-15 stabschef hos inspektören af flot-
tans öfningar till sjöss och flaggkapten å kust-
flottan, 1915-18 chef för Sjökrigsskolan samt
1919-23 kårchef i Karlskrona. S. har varit led.
af och sekreterare i ett flertal kommissioner och
är (från 1923) ordf. i flottans pensionskassa. Han
är led. af Örlogsm. sällsk. (1897; hedersled. 1923)
och af Krigsvet. akad. (1910). Under en följd af
år har han varit medarbetare i Nordisk familjebok.
- 36. Ulf Lars Karlson S., friherre; bror-
son till S. 19, militär, f. 10 febr. 1864 i Göteborg,
underlöjtnant vid Svea artillerireg. 1882, öfversto
och chef för Upplands artillerireg. 1913, general-
major, generalfälttygmästare och inspektör för
artilleriet 1919. Han var 1900 och 1902-06 lärare
vid Krigshögskolan. S. har varit sekreterare, led.
och ordf. i ett flertal kommittéer och kommissio-
ner för behandling af hufvudsakligen artillaristiska
frågor. Han har i offentligt uppdrag företagit åt-
skilliga resor till utlandet, bl. a. till österrikiska
fronten 1917. S. har skrifvit flera bemärkta upp-
satser i "Artilleritidskrift" och andra militära
tidskrifter. Sedan 1904 är han led. af Krigsvet.
akad. 32. G-g N. 35. H. w-1. 36. H. j-dt.
* Sparre (sp. 590), norsk släkt. - 2. Kri-
stian (Christian) S. var 1910-18 chef för
första sjömilitära .distriktskommandot. Han var
stortingsman åren 1913-18, är en af vänsterns
dugligaste och mest själfständiga politiker och har
i tal och skrift ifrigt framhållit försvarssakens be-
tydelse. 1923 blef han ordf. för vänsterpartiet i
Oslo. Bland hans skrifter må ytterligare nämnas
Norges sjöförsvar 18U-Í9U (1914) samt Ver-
denskrigen til sjös (1925). M. H.
- Sparre [franskt uttal spärr], Magnus Louis
Marie, grefve de, fransk vetenskapsman, f. 12
maj 1849 i Mannembach, Schweiz, härstammar från
Per Larsson Sparre, friherre till Kronoberg, svensk
ambassadör hos Ludvig XIV (se Sparre 12),
hvilken 1675 upphöjdes till fransk grefve och hvars
son Lars Magnus S., f. på 1660-talet, på 1690-
talet trädde i fransk tjänst, öfvergick till katolicis-
men och 1725 dog som öfverstelöjtnant vid franska
regementet Royal Allemand. S. genomgick Ëcole
polytechnique, avancerade som officer till artilleri-
kapten, blef 1877 docent och 1882 professor vid ka-
tolska naturvetenskapliga fakulteten vid universitetet
i Lyon och 1901 fakultetens dekanus. Han har skrif-
vit ett stort antal arbeten i ballistik, mekanik och
geometri, bl. a. Cours sur les fonctions elliptiques
(1886-88) och Notice sur le tir courbe (1893-96;
i "Memorial de Tartillerie de la marine"). V- S-g.
*Sparreholm. Större delen af de underlydande
egendomarna försåldes 1920 till Backa-Hosjö a.-b.;
de äro nu tax. till 922,700 kr., medan slottet
med omgifvande jord, tax. till 301,800 kr.,
fortfarande tillhör E. Dickson. Patronatsrätten i
Hyltinge och Helgesta upphörde fr. o. m. 1922. – 2.
Municipalsamhälle jämlikt k. br. 22 mars
1918, i Hyltinge socken, vid S:s station på linjen
Hallsberg–Stockholm af Statens järnvägar, 11 km.
s. ö. om Malmköping, omfattar 53 har. 714 inv.
(1925). Alla stadsstadgorna gälla. Tax.-v. å
bev.-pliktig fast egendom var 1,339,200 kr. och den till
bev. taxerade inkomsten 557,130 kr. 1924.
Samhällets tillgångar voro 53,045 kr. och dess
skulder 47,705 kr. s. å. Municipalskatt 1,10 kr. (1925).
S. har liflig industri med bl. a. båtbyggeri, mejeri,
snickerifabrik samt ångsåg om 4 ramar, tillhörig
Backa-Hosjö a.-b. (kapital 4,5 mill. kr.), många
handlande och afd.-kontor af Södermanlands ensk.
bank.
O. Sjn. 2. E. A-t.
*Sparrman. 1. Anders S. Hans Resa till
Goda Hoppsudden etc. har i urval ånyo utgetts af
Verner Söderberg (1900; i serien "För skola och
hem").
Spartacus, pseudonym för K. N. Carleson
(se d. o. Suppl.).
Spartakister. Se Spartakus. Suppl.
Spartakus, populärt namn på K. Liebknechts
och Rosa Luxemburgs efter tyska revolutionen
1918 framträdande kommunistiska
stridsorganisation, äfven kallad Spartakusförbundet
(Spartakusbund) eller Spartakusgruppen.
Sitt namn fick den efter sin ledare Liebknechts
1915–16 publicerade s. k. "Spartakusbref" (ånyo
utg. af Drahn och Leonhardt i "Unterirdische
literatur während des weltkriegs", 1920), hvilka
i sitt namn hänsyftade på den romerske
slafupprorsledaren Spartacus (se d. o.). Gruppen
ombildades 31 dec. 1918 till Tysklands
kommunistiska parti, och dess anhängare,
spartakister, bildade kärntruppen vid resningen i
Berlin jan. 1919 mot den socialdemokratiska
regeringen (om dessa strider se Tyskland, sp.
696). Spartakister blef sedermera ett par år framåt
bland allmänheten gängse beteckning på tyska
"röda" upprorsmän öfver hufvud, hvilka på
våldsam väg sökte nedbryta återstoderna af den gamla,
"kapitalistiska" samhällsordningen. Jfr
Liebknecht 2. Suppl.
V. S-g.
Spartakusförbundet, Spartakusgruppen.
Se Spartakus. Suppl.
*Specialstål. – 6. Rostfritt stål (eng.
stainless), götmetall, som genom vissa tillsatser fått
väsentligt ökad motståndsförmåga mot oxidation,
rostning. Tillsatserna utgöras af krom i halter om
minst 9 proc., vanligen omkr. 13 proc., eller,
särskildt för erhållande af beständighet mot oxidation
vid högre temperaturer, af krom och 5–24 proc.
nickel. Kolhalten hålles jämförelsevis låg, i stål för
eggverktyg o. d. omkr. 0,30 proc., eljest högst 0,10
proc. – Stål med den sammansättning, som
utmärker den rostfria metallen, utställdes redan på
utställningen i Paris 1900, men man synes då ej ha
observerat dess egenskap af rostbeständighet. Detta
skedde först några år senare genom Krupp, som
förde i marknaden ett rostfritt stål, innehållande
krom och nickel. Sedan har materialet ingående
studerats af engelske metallurgen H. Brearley,
som mycket bidragit till utbredningen af
detsamma. – Förhoppningar om, att rostfritt järn
skulle uttränga vanligt götjärn på en del områden,
där rostningen är af stor betydelse, såsom vid
fartyg, broar och järnkonstruktioner i det fria m. m.,
ha ej infriats. Anledningen därtill är, utom det
jämförelsevis höga priset, dels att
rostbeständigheten är högst väsentligt nedsatt, om ej den svarta,
oxiderade ytan på järnet, "valshuden", aflägsnas
t. ex. genom slipning, betning eller sandblästring,
dels att föremål af vanligt götjärn, t. ex. nitnaglar,
bultar eller skrufvar, som komma i beröring med
rostfritt järn, på grund af galvanisk inverkan,
frätas upp mycket fortare än eljest. Det rostfria stålet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
