Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - *Socialförsäkring - Socialförvaltningsrätt. Se Förvaltningsrätt. Suppl., sp. 1192-93 - Socialinstitutet - *Socialisering - Socialiseringsnämnden. Se Socialisering. Suppl. - *Socialism - Socialistiska sovjetrepublikernas förbund, förk. SSSR. Se Ryssland. Suppl., sp. 99 och 111-113 - Socialistrevolutionärer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
415
Socialförvaltningsrätt-Socialistrevolutionärer
416
mitte i dess i febr. 1925 afgifna betänkande ang.
socialförsäkringens organisation. Th-l A-n.
Socialförvaltningsrätt. Se Förvaltnings-
rätt. Suppl., sp. 1192-93.
Socialinstitutet. Se Institutet för soci-
alpolitisk och kommunal utbild-
ning och forskning. Suppl.
*Socialisering. I samband med de sociala
skakningarna efter Världskriget igångsattes i flera
europeiska länder undersökningar af
socialiseringsfrågan eller olika sidor däraf. I Tyskland,
Österrike, England och Norge föreligga åtskilliga
utredningar och förslag, hvilka dock endast i ringa
grad bragts till förverkligande. – I Sverige
uppdrog dåv. socialdemokratiska regeringen 1920 åt
en särskild nämnd, kallad socialiseringsnämnden,
att "verkställa samt låta verkställa
utredning ang. lämpligheten af och betingelserna
för ett öfverförande i samhällets ego eller under
samhällelig kontroll af naturtillgångar och
produktionsmedel, som äro för landets ekonomi och
befolkningens välstånd af större vikt eller eljest
pröfvas böra omhänderhafvas af samhälleliga organ".
Utredningsdirektiven betonade, att spörsmålet icke
kunde lösas efter schablon. Fritt borde upptagas
till pröfning både frågan om de områden, för
hvilka en socialisering vore påkallad, och de
former, under hvilka den borde utföras. –
Nämndens första förslag afgafs 1924 och gällde
"Statens järnvägar som allmänt affärsverk". Det
upptar i viss mån äfven till principiell behandling
frågan om den statliga affärsverksamhetens
ställning till den allmänna statsförvaltningen.
Förslaget går ut på att skapa en ny företagsform,
"allmänt affärsverk", innebärande en från den
allmänna statsförvaltningen fullt fristående
affärsförvaltning. I ekonomiskt afseende är
järnvägsföretagets syfte att tillgodose samhälleliga trafìkbehof,
däremot ej att uppnå särskild företagarvinst.
Trafikbehofven böra tillgodoses till den gräns, att
kostnaderna för verksamheten, ränta på
affärskapitalet inberäknad, jämnt täckas. – Genom
nämndens försorg ha undersökningar verkställts om
olika företagsformer, näml. statliga företag,
kommunala företag och kooperativa företag. Likaledes
ha vissa näringsområden, såsom
vattenkraftsproduktionen och skogshushållningen, undersökts.
N. K-y.
Socialiseringsnämnden. Se Socialisering.
Suppl.
*Socialism. Den s. k. gillesocialismen
(eng. guild socialism) är en i England
uppkommen socialistisk meningsriktning, som med
anknytning till de medeltida gillena som
yrkesorganisation vill omforma samhället på den industriella
själfstyrelsens grundval, afskaffa det nuvarande
dagaflöningssystemet och samla handens och
hjärnans arbetare i ett demokratiskt system af
samverkande nationella skråsammanslutningar,
"national guilds". Dessa reformtankar framställdes
först af arkitekten A. J. Penty i "The restoration
of the guild system" (1906) och af A. R. Orage i
tidskriften "New age". Som ett nytt socialistiskt
system framlades de 1912 i nämnda tidskrift i en
artikelserie af S. G. Hobson, omtr. i bokform med
titeln "National guilds" s. å. De ha från 1913
propagerats äfven i arbetartidningen "Daily
herald" och småningom från utopiserande teori
öfvergått till mera praktiska och aktuella strömningar
i åtskilliga engelska fackföreningars arbetsprogram
(särskildt bland byggnads- och grufarbetare, inom
hvilka fack de yngre ledarna påverkats af de
gillesocialistiska teoretikerna). Centralhärd för dessa
sträfvanden är den 1915 bildade föreningen
National guilds league, som drifver liflig propaganda för
sina idéer, främst därvid för själfstyrelse inom
industrien. Makt och ansvar i olika industrier skulle
öfverlåtas till resp. yrkesarbetargrupper,
industriledare och förmän vara medlemmar af
fackföreningarna och väljas af de arbetare de skola leda.
Äfven fria yrken, såsom läkare, lärare o. s. v.,
skulle organiseras i gillen, arbetsaftalen skulle
gälla allt arbete inom en fabrik eller ett distrikt
med fackföreningen svarande för
arbetsprestationen, disciplinen, anställningar och afskedanden.
Däremot bekämpas industriens nationalisering
under den politiska statens ledning såsom
medförande fara för stel byråkratism. Den
parlamentariska representationen skulle ersättas af en hel
rad af "råd" för olika förvaltningssyften och dessa
samverka i lokala kommuner med en "nationell
kommun" högst uppe, bestående af ombud från de
stora yrkesgillena och från lokala
distriktsförsamlingar. Inom den rikliga litteraturen om
gillesocialismen – som utom i England debatterats
äfven i Förenta staterna, Australien, Nya Zeeland
och Japan – må ytterligare nämnas Bertrand
Russell, "Roads to freedom" (1918), G. D. H.
Cole, "Self-governmen in industry" (4:e uppl.
1919) och "Guild-socialism re-stated" (1920), G.
C. Field, "Guild socialism: a critical examination"
(s. å.), och A. J. Penty, "A guildman’s
interpretation of history" (ny uppl. 1924). Rörelsens
organ är månadsskriften "The guildsman". –
Om moderna, på socialistisk mark uppvuxna, men
ofta med den officiella socialdemokratien
kämpande idériktningar se Bolsjeviker. Suppl.,
Kommunism. Suppl., och Syndikalism.
– Jfr äfven W. Sombart, "Sozialismus und
soziale bewegung" (9:e uppl. 1920), M. Beer,
"Allgemeine geschichte des sozialismus" (ny uppl.
1924), L. Quessel, "Der moderne sozialismus"
(s. å.), och K. Vorländer, "Geschichte der
sozialistischen ideen" (s. å.).
V. S-g.
Socialistiska sovjetrepublikernas förbund, förk.
SSSR. Se Ryssland. Suppl., sp. 99 och
111–113.
Socialistrevolutionärer, ryskt politiskt parti,
som omkr. 1900 framgick ur återstoderna af äldre
hemliga revolutionära organisationer. Inom partiet
utbildade sig snart två grupper, de relativt
moderate minimalisterna och
maximalisterna, som hade ett radikalare program och
bibehöllo de terroristiska metoderna; ibland
kallades de båda grupperna höger- och
vänstersocialistrevolutionärer. Under 1905
års revolution organiserade de sistnämnde en mängd
attentat och politiska rån ("expropriationer").
Efter marsrevolutionen 1917 samverkade de med
mensjevikerna (äfven i den provisoriska regeringen).
Efter bolsjevikernas seger nov. s. å. bröto de snart
med dessa och ha t. o. m. i kampen mot
bolsjevikregeringen anlitat de gamla terroristmetoderna
(attentat mot Lenin o. s. v.). Högergruppen
anklagades för samverkan med motrevolutionära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
