Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Socialdepartementet - *Socialförsäkring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lösdrifvare; bostadsväsendet, i hvad dylika ärenden
ej förlagts till annat depart.; föreningsväsendet i
allmänhet och kooperation, utom i hvad angår
jordbrukskooperation; allmän fattigvård; barnavård och
fosterbarnsvård, i hvad den ej tillhör annat depart.,
samt sociala frågor i öfrigt, hvilka ej tillagts annat
depart.; allmän hälsovård; sjukvårdsväsendet, i
hvad det ej ankommer på annat depart.; läkarkonstens
utöfning; karantänsväsendet; apoteksväsendet;
undervisningsväsendet för barnmorskor och
barnmorskeväsendet i öfrigt; utbildning af civil
sjukvårdspersonal; landtregeringen; civila boställen;
rikets administrativa indelning, i hvad den ej tillhör
annat depart.; allmän ordning och säkerhet, i
hvad dessa ärenden ej tillagts annat depart.;
landtkommuner, municipalsamhällen, köpingar och
städer, i hvad dessa ärenden ej tillhöra annat depart.;
lappväsendet. Departementet handlägger äfven
lagstiftningsfrågor rörande depart:s förvaltningsområde.
Statsrådet och chefen för depart. benämnes vanligen
i dagligt tal socialminister. Depart.
är fördeladt å 5 byråer, hvarav 1 för hälso- och
sjukvårdsärenden, 1 för landtregering och kommunala
ärenden, 1 för mål hos Regeringsrätten, 1 för sociala
ärenden i allmänhet samt 1 för fattigvårds- och
barnavårdsärenden. Inom depart. tjänstgör 1 byråchef
för lagärenden (se Departement. Suppl.)
samt 1 extra föredragande för bostadsärenden,
öfriga befattningshafvare äro 1 statssekreterare, 1
expeditionschef, 5 kansliråd, 6 förste och 4 andre
kanslisekreterare samt amanuenser. Depart:s stat
(femte hufvudtiteln) upptar enligt riksdagsbeslut
för budgetåret 1925-26 i ord. anslag kr. 34,401,689
samt i extra anslag kr. 49,645,211.
Till departementet anses höra: Socialstyrelsen,
Arbetsrådet, yrkesinspektionens befattningshafvare,
förlikningsman i arbetstvister, centrala skiljenämnden,
skiljedomare i arbetstvister, fattigvårdsinspektionens
befattningshafvare, statens tvångsarbetsanstalter,
barnhusen, Försäkringsrådet, Riksförsäkringsanstalten,
Pensionsstyrelsen, Medicinalstyrelsen
och läkarstaten, sjukvårdsanstalter, med undantag
af dem, som höra till annat depart., karantänsstaten,
undervisningsanstalter för barnmorskor, statens
vårdanstalt för alkoholister, länsstyrelserna med
landsstaten samt öfverståthållarämbetet i Stockholm,
landstingen, städernas styrelser, verk och tjänstemän,
hvilka ej inneha domarbefattning. L. S. v. H.
*Socialförsäkring hade redan före Världskriget
nått mycket betydande utveckling, särskildt i Europa,
och har efter fredstillståndets inträde (1919)
genomförts i en hel rad länder, som tidigare ställt
sig afvisande. I flertalet af de länder, där denna
lagstiftning tidigare vunnit insteg, har försäkringen
förbättrats och utvidgats till nya samhällsgrupper.
Socialförsäkringen har blifvit i bokstaflig mening
universell, en samhällsplikt, som ingen kulturstat
numera kan undandraga sig. I all synnerhet
kan detta sägas gälla om försäkringen för olycksfall
i arbete. Obligatorisk olycksfallsförsäkring,
omfattande antingen alla arbetare öfver hufvud taget
eller endast vissa arbetargrupper (särskildt industri
och handel), finns sålunda f. n. genomförd
- utom i de i hufvudarbetet (sp. 186) uppräknade
staterna (där Grekland oriktigt nämnes) - i ytterligare
följande europeiska länder: Bulgarien, Danmark,
Estland, Jugo-Slavien, Lettland, Polen,
Portugal och Tjecho-Slovakien. Tvångsförsäkringen
har numera vunnit stor utbredning äfven inom
utomeuropeiska länder. Sålunda är obligatorisk
olycksfallsförsäkring genomförd i flertalet kolonier
i Brittiska Nord-Amerika, i ett stort antal af Nord-
Amerikas förenta stater samt i Chile. Äfven där
tvångsförsäkringen icke realiserats, såsom i England,
Frankrike och flertalet öfriga latinska stater
i Amerika, finns emellertid genomförd en
skyddslagstiftning för arbetare vid olycksfall i arbete,
byggd på grundsatsen om arbetsgifvarens direkta
ersättningsplikt. Obligatorisk sjukförsäkring har
- utom i de i hufvudarb. (sp. 186) anförda
länderna - genomförts för väsentligen industriarbetare
i Estland och Grekland och för industri- och
jordbruksarbetare i Bulgarien; sjukförsäkring för
alla arbetare har genomförts i Irländska fristaten,
Jugo-Slavien, Polen och Tjecho-Slovakien. I
Portugal gäller försäkringen alla personer, som
utföra förvärfsarbete. Den har dessutom genomförts
för industriarbetare i Japan och för alla arbetare i
Chile. I flertalet här uppräknade länder har till
sjukförsäkringen anknutits äfven moderskapsförsäkring.
Fristående obligatorisk moderskapsförsäkring
har numera införts i Italien. I åtskilliga
länder, där obligatorisk sjukförsäkring icke
genomförts, har man sökt genom bidrag af allmänna
medel uppmuntra och stödja en på frivillighet
grundad sjukkasse verksamhet. Den måhända starkaste
utvecklingen företer emellertid invaliditets- och
ålderdomsförsäkringen, som numera införts i
ytterligare följande europeiska länder: Belgien,
Bulgarien, Grekland, Irländska fristaten, Italien,
Jugo-Slavien, Polen, Portugal, Ryssland, Spanien
och Tjecho-Slovakien samt utom Europa i Argentina
och Chile. I Norge har genomförts
ålderdomsförsäkring ensamt. En ytterligare utvidgning af
denna försäkringsgren har skett i Australien och
flertalet kolonier i Brittiska Nord-Amerika genom
beviljandet af pensioner direkt af allmänna medel
för änkor med minderåriga barn.
Socialförsäkringens tre hufvudgrenar, sjuk-,
olycksfalls- och invalidförsäkringen, genomfördes i
Tyskland såsom fullt fristående anordningar med
hvar sina förvaltningsorgan, och äfven andra länder
ha i stort sedt följt detta exempel. Härigenom
har emellertid försäkringen blifvit åtskilligt
dyrbarare än hvad med en mera enhetlig organisation
behöft bli fallet, hvarjämte försäkringens
administration blifvit onödigt invecklad. Frågan om större
enhetlighet i socialförsäkringen och förenklingar i
dess organisation har därför blifvit alltmer brännande
i samma mån, som försäkringen vunnit allt
större utbredning. Endast i de länder, där
socialförsäkring genomförts först under de allra senaste
åren och där enhetligheten redan från början beaktats,
kunna dock dessa försök sägas ha krönts med
någon större framgång. Äfven i Sverige kom frågan
om enhetlighet inom socialförsäkringen upp
på dagordningen i samband med framläggandet
(1919) af socialförsäkringskommitténs förslag till
lag om allmän sjukförsäkring. I anledning af i
riksdagen väckta motioner tillsattes kommittén för
socialförsäkringens organisation, som dock upplöstes,
innan dess arbeten afslutats. Sedermera har
samma fråga upptagits af statens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
