Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - *Socialdemokrati - *Socialdemokratiska riksdagsgruppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mandat i landets kommunala representationer. –
1904 grundlades Lettlands socialdemokratiska parti,
som 1925 räknade 4,600 medlemmar. Partiet har
åren 1922 och 1923 medarbetat i
koalitionsregering. Vid valen 1925 fick partiet 245 000 röster
och 33 mandat af 100. – Estland har en
socialdemokratisk rörelse sedan 1917. Den har
genomgått upprepade splittringar. Partiet har deltagit i
koalitionsregeringar senast 1924–25. Det fick
86,000 röster 1923 och 22 mandat af 100.
Italien fick ett arbetarparti 1882 i Milano, med
stöd af många intellektuella. Rörelsen
konsoliderades fram på 1900-talet under Turatis ledning.
Vid Världskrigets afslutning fick
socialdemokratien en stark ställning i parlamentet, men
försvagades snart genom splittring på tre linjer: ett
socialdemokratiskt, ett s. k. maximalistiskt och ett
kommunistiskt arbetarparti. Det
socialdemokratiska partiet (Partito socialista unitario) fick vid
valet 1924 ett röstetal af 422,957 och 24 mandat
af 535. Vid midten af 1925 var medlemsantalet
31,000. Under den fascistiska regimen har partiet
haft svårt att arbeta. Partiets sekreterare Giacomo
Matteotti dödades i juni 1924 i Rom, öfverfallen
af fascister. I nov. 1925 upplöstes partiet genom
ett regeringspåbud, som äfven förbjöd den
socialdemokratiska pressen att utkomma. – Spaniens
arbetarrörelse stod från sin uppkomst vid slutet af
1860-talet under anarkistiskt inflytande. Det
spanska socialdemokratiska partiet bildades 1879 och
har stått under ledning af Pablo Iglesias (d. 1926).
Vid valen 1923 fick partiet omkr. 50,000 röster och
hade 7 mandat af 400 i parlamentet, som dock
under direktoriets tid (från sept. 1923) icke
fungerade. Medlemsantalet 1925 var 8,555. – I
Portugal stiftades ett socialistiskt parti 1875 och har
sedan dess arbetat med tämligen svagt lif. 1925
hade partiet 2,500 medl., men saknade
representation i parlamentet.
Förenta staterna ha sedan 1860-talet en
socialistisk rörelse, tidigast igångsatt af tyska
emigranter. En reorganisation skedde 1897, och 1901
bildades Socialist party, som 1912 hade 118,045 och
1919 räknade 104,822 medl., men som till 1925
genom splittring sjönk till 12,000 medl. I
representanternas hus har partiet 2 mandat af 531.
Dess mest bekante man är Eugen V. Debs (se d. o.
Suppl.), vid flera tillfällen socialistisk
presidentkandidat; han samlade 919,799 röster 1920. –
I Syd-Amerika finnas obetydliga arbetarpartier
i alla republikerna. Ett undantag i fråga om
socialdemokratiens styrka i Syd-Amerika utgör i viss
mån Argentina, hvars 1892 bildade socialistiska
parti 1925 hade 9,692 medl. och 18 representanter
af 156 i kammaren samt 2 af 30 i senaten. Till
Internationalen icke anslutna arbetarpartier finnas
i Canada, Australiska statsförbundet, Syd-Afrika
och Japan.
(Sp. 175) Under Världskriget sprängdes
Internationalen på grund af nationella och taktiska
motsättningar. 1919 bildades Kommunistiska
internationalen ("Tredje internationalen"). De
socialdemokratiska partierna försökte en samling på en
kongress i Genève 1920, hvarvid internationella
sekretariatet flyttades från Bruxelles till London. Den
1921 af vissa partier bildade s. k.
Wieninternationalen (se Internationalen. Suppl.)
sammanslogs med den socialdemokratiska på
kongressen i Hamburg 1923, då Socialistiska
arbetarinternationalen skapades. På
Hamburgkongressen 1923 liksom på kongressen i
Marseille 1925 sysslades främst med återuppbyggnads-
och fredsproblemen, hvarvid anknytning till
Nationernas förbunds verksamhet söktes. Internationella
sekretariatet låg i London till slutet af 1925, då
det flyttades till Zürich. Sekreterare är
österrikaren d:r Friedrich Adler (se d. o. Suppl.).
(Sp. 176) I Danmark fick vid folketingsvalen i
april 1924 det socialdemokratiska partiet 469,949
röster och 55 mandat (af 149). Därefter bildades
23 april s. å. en ren socialdemokratisk regering
med Th. (ej Ph., såsom uppges å sp. 177) Stauning
som statsminister. Partiet hade vid samma tid 25
mandat af 76 i landstinget. För att erhålla
majoritet i riksdagen måste den socialdemokratiska
regeringen stödja sig på det radikala partiet. 1925
hade det socialdemokratiska partiet i Danmark
143,203 medl. – I Norge drefs genom de inom
partiet sedan 1917 framträdande radikala
tendenserna Norska arbetarpartiet att ansluta sig till den
kommunistiska internationalen. Detta föranledde
de socialdemokratiskt betonade elementen att 1921
bryta sig ut och bilda Norges socialdemokratiska
arbetarparti, som 1925 hade 8,000 medl.
Majoriteten af det gamla partiets medlemmar stod
kvar i Norska arbetarpartiet, som emellertid 1924
bröt med den kommunistiska internationalen,
hvarvid ett nytt (i denna international kvarstående)
kommunistiskt parti uppstod. Norges
socialdemokratiska arbetarparti erhöll 87,000 röster och 8
representanter i stortinget vid stortingsvalen 1924.
– I Finland har sedan 1899 funnits ett
socialdemokratiskt parti, som efter landtdagens reformering
1907 innehade 80 mandat af 200. Sedan Finland
1917 lösgjorts från Ryssland, fick partiet 103
mandat i folkrepresentationen. Under den finländska
republikens första tid deltog partiet i
regeringsmaktens utöfning och gjorde en tid anspråk på
hela statsmakten, men förlorade fullständigt sin
forna ställning genom inbördeskriget 1918 (jfr
Finland. Suppl., sp. 833–836). 1919 började
partiet ånyo att uppbyggas, sedan de
kommunistiska elementen skilts därifrån. Partiet eröfrade vid
valen 1924 254,672 röster och 60 mandat af de
200. Medlemsantalet 1925 var 28,000. Partiets
ledare är häradshöfding Väinö Tanner.
Om socialdemokratien i Sverige se
Socialdemokratiska riksdagsgruppen, äfven i
Suppl., Sverige. Historia (äfven i Suppl.) och
Sveriges socialdemokratiska
arbetarparti (äfven i Suppl.).
R. L-dm.
*Socialdemokratiska riksdagsgruppen. Genom
den vänstersocialistiska utbrytningen febr. 1917 ned-
gick gruppens andrakammarfraktion till 73. Efter
höstvalen blef siffran 86 (+ 16 i Första kammaren).
I okt. 1917 ingingo 3 af gruppens medlemmar i mi-
nistären Eden : Branting (i jan. 1918 efterträdd af
Thorsson), Palmstierna och Rydén (hvarjämte stats-
rådet ö. Undén, som ej mottagit riksdagsmandat,
tillhörde partiet). I genomdrifvandet af den stora
författningsrevisionen urtiman 1918 voro gruppens
medlemmar inom och utom regeringen starkt verk-
samma. Branting var ordf. i det särskilda utskott,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
