Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slangspråk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
391
Sloka-Slutenhet
392
Sloka, officiellt lettiskt namn på Schlock (se
d. o. af ven i Suppl.).
*Sloním (officiellt Sîonim) tillhör nu Polen, voje-
vodskapet Nowogródek. 13,013 inv. (1921). S. är
namn äfven på en krets i vojevodskapet Nowogródek
med 118,675 inv. s. å. - Under Världskriget
utkämpades 13-18 sept. 1915 vid S. ett fältslag
mellan de anfallande tyskarna (delar af 9:e armén,
prins Leopold, och häraídelningen Woyrsch) och
de försvarande ryssarna (4:e armén, Evert), hvil-
ket slöt med, att de förre intogo brohufvudet och
staden S. (den 17), öfvergingo Szczara och kastade
ryssarna tillbaka österut. S. hölls sedan besatt af
tyskarna under kriget. Jfr Världskriget,
sp. 192. H.J-dt.
Slosson [slå’sn], Edwin Emery, amerikansk
naturvetenskapsman, journalist, f. 7 juni 1865 i
Albany, Kansas, blef 1902 filos. doktor, var 1891
-1903 professor i kemi vid Wyomingsuniversitetet
och kemist vid staten Wyomings jordbruksförsöks-
anstalt samt 1903-20 chet för litteraturafdelningen
i tidningen "The independent". Han är nu direk-
tör för den vetenskapliga nyhetsförmedlingsbyrån
Science service (se d. o. Suppl.). S. har skrifvit
bl. a. Creative chemistry (1919) och Chats on
science (1922).
*Slotte. - 2. K. F. S. - Hans broder M.
Alexander S. är sedan 1906 sekreterare i
Finlands allmänna slöjdförening. Han skref 1890
-1907 teater- och litteraturkritiker i "Hufvud-
stadsbladet" och var 1902-04 scenisk ledare vid
Folkteatern i Helsingfors Hans lyriska diktsam-
lingar Sånger och syner samt Solskensfolk inne-
hålla visor, hvilka höra till de mest sjungna inom
Svensk-Finland. T. C.
’Slott-Möller. - 2. Agnes S. har utgett
Folkevisebilleder (1923) G-g N.
Slottsdjupet, fjärd af Östersjön i Södermanland,
i ö. begränsad af Ringsö och Hartsö, i v. öfvergå-
ende i Yttre Nyköpingsfjärden. O. Sjn.
Slottsundet. Se Åland, sp. 984.
Slottsväbel, tjänsteman tillhörande ståthållar-
ämbetet på Stockholms slott med åliggande att ut-
öfva polisuppsikten inom slottets område samt vaka
öfver, att föreskrifterna angående ordning och
snygghet därstädes iakttagas. Han är tillika brand-
mästare. H. J-dt,
*Slovaker. Folkstammen beräknas nu i allmänhet
till omkr. 1,7 mill. pers. Dess hufvudmassa är
bosatt i Slovakien (se d. o. Suppl.).
Slovakien, tjech. Slovensko, mellersta, af
slovaker bebodda delen af republiken Tjecho-Slovakien
(se d. o. Suppl.), hörde före 1918 till Ungern och
gränsar i v., där floden March delvis bildar gräns,
till Österrike och Mähren, i n. v. till Mähren, i n.
till Polen, i ö. till Karpato-ryska området och i s.,
där Donau och dess biflod Eipel delvis bilda gräns,
till Ungern. Det omfattar 49,015 kvkm. och är
indeladt i 6 län (župa): Bratislava, Nitra, Turčeansky
Svatý Martin, Zvolen, Liptosky Svatý Mikuláš och
Košice, med 3,511 kommuner och 2,993,479 inv.
(1921), 61 på 1 kvkm. Vid den preliminära
folkräkningen 1919 voro 65,3 proc. slovaker, 22,7 proc.
ungrare, 4,7 proc. tyskar och 4,5 proc. rutener.
E. A-t.
*Slovener. Hufvudmassan af folket tillhör nu
Jugo-Slavien, som också för dess namn i sin
officiella titel (se Jugo-Slavien. Suppl., sp.
814–815), och resten är delad mellan Österrike och
Italien.
E. A-t.
Sluring (sv. dialektord, eg. klunk, skvätt), kokk.,
ett slags enklare tisdagssoppa (se d. o.), särskildt
bekant från beväringslägren.
*Sluss. De i fig. på sp. 1477 visade och oftast
förekommande slussportarna kallas stämportar. De
äro dubbla och rörliga kring lodräta axlar i
portnischerna samt stöda och täta mot hvarandra, då de
äro stängda. Dessutom förekomma andra portformer,
såsom vid små slussar enkla portar. Dessa täta mot
slussens båda sidor och en tröskel vid bottnen samt
äro rörliga antingen kring en lodrät axel i ena
sluss-sidans portnisch eller kring en vågrät axel vid
en tröskel i slussens botten. Mera sällan nyttjas
skjutportar med rätlinig rörelse eller pontonportar,
som flytande kunna föras åt sidan. Vidare brukas
cirkelsektorformade luckor, rörliga kring en vågrät
axel och 2 nära vattenytan i bägge sluss-sidorna
fästa tappar. Sektorluckorna täta mot tröskel i
bottnen samt mot slussens sidor och öppnas medelst
vridning så högt, att pråmar och andra omastade
fartyg kunna inlöpa under luckan. På senaste tid har
en ny form af sektorluckor blifvit använd som
slussportar såväl vid ny sluss i Södertälje som vid
Hammarbyledens sluss i Stockholm. Dessa sektorportar
användas parvis liksom stämportarna och röra sig
liksom dessa kring lodräta axlar i slussens bägge
sidor. Vid öppnandet införas de i ovanligt djupa
nischer i slussväggarna. Fördelarna med dem äro,
dels att vattentrycket på portarna öfverallt är
riktadt mot cirkelns och rörelsens centrum, hvarigenom
själfva portarna kunna byggas jämförelsevis lätta,
dels att de fordra väsentligt mindre kraft för
svängningen, emedan de skära vattnet (under det att
stämportarna med hela sin bredsida röra sig mot
vattnet), hvarigenom äfven tid vinnes vid
öppnandet och stängandet, dels slutligen, att sektorportar
liksom sektorluckor kunna öppnas oberoende af
vattentrycket och således äfven tjänstgöra i st. f.
slussluckor eller ventiler för slussens fyllning och
tömning. På detta sätt inbesparas dessa senares hela
kostnad och vinnes tid både därigenom, att
genomströmningsöppningen kan göras så stor, som
fartygets förtöjningar tillåta, och därigenom, att
portarna redan under slussens fyllning börja föras åt
sidan. Sektorportarnas användning för slussars
fyllning är dock ej lämplig annat än vid en
vattenhöjdskillnad af högst 2 m.
Fr. E.
Slusskammare. Se Sluss (med fig.).
Slutenhet, skogsh., täthet inom ett skogsbestånd,
är en ytterst viktig faktor för erhållande af
tillfredsställande produktion. Med full slutenhet
("slutenhetsgrad" 1,0) afses det tillstånd, som anses bäst
öfverensstämma med fordringarna på god skogsvård,
medan öfverslutenhet, gleshet och luckighet ange
afvikelser från idealtillståndet. Vid skogsindelning
(se d. o.) anges medelst en skala i 10-delar hvarje
bestånds slutenhetsgrad, angifvande i hvad mån
beståndet i fråga med hänsyn tagen till trädslag,
ålder och markbonitet utnyttjar markens
virkesproducerande förmåga, hvarvid arealer med en
bevuxenhet under 0,3 bruka betecknas som kalmarker.
Stundom talar man om biologisk slutenhet,
angifvande trädkronans större eller mindre beskuggning
af marken, och ej sällan anger man med ett
bestånds massaslutenhet dess virkesmassa i förhållande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
