Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schottky ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
239
Schultz-Schwarzburg
240
lande vid arbetskonflikter. Han tillhör det fri-
sinnade demokratiska partiet och var 1921 för
andra gången förbundspresident. V. S-g.
’Schultz (sp. 1208), J. Vilhelm, dog 3 maj
1924 i Köpenhamn. P- E-t.
Schultz, Karl (Carl) August, ingenjör, äm-
betsman, f. 3 jan. 1877 i Stockholm, d. där 28
jan. 1925, utexaminerad 1898 från Tekniska hög-
skoläns af d. för väjg- och vattenbyggnadskonst,
anställdes s. å. vid statens järnvägsbyggnader,
öfvergick 1902 till förvaltningstjänst, blef 1907
ord. baningenjör i Luleå, var 1910-13 byråin-
genjör och byrådirektör vid Järnvägsstyrelsens
bangårdsbyrå, blef distriktschef 1913 i 5:e di-
striktet (Luleå) och 1918 i l:a (Stockholm). Som
chef där medverkade S. bl. a. kraftigt till lös-
ningen af Stockholms bangårdsfråga. Han var
äfven en af statens delegerade vid förhandlingar
härom med Stockholms stad. S. var vidare bl. a.
led. af kommunikationsverkens lönenämnd från
1919 och ordf. i Sv. teknologföreningen från
1923. Fmn.
’Schulz (sp. 1211). - 2. Thomas N. S. tog
1920 afsked från Kristiania elektricitetsverk och
blef direktör i "vasdrags- og elektricitetsvæsenet".
Han var till 1918 ordf. i Polyteknisk förening
och blef 1920 led. af kommittén ang. kraftöfver-
föring från Norge till Danmark. M. H.
’Schulze. - 2. (Sp. 1213) G. von S. -Gä-
v e r n i t z har af gått írån sin professur, men är i
stället honorärprofessor i nationalekonomi vid samma
universitet (Freiburg im Breisgau). S. var med-
lem af tyska riksdagen till 1918 och därefter 1919
-20 led. af nationalförsamlingen, där han till-
hörde det demokratiska partiet.
’Schulze (sp. 1213), F. E., tog afsked från
professuren 1917 och dog 29 okt. 1921 i Berlin-
Lichterfelde.
Schulze, Henrik. Se ox n fel t, sp. 157.
’Schumacher, Hermann A., är sedan 1917
professor i Berlin.
Schungit, tysk skrifform för sjungit (se
d. o. Suppl.).
*Schwaiger, Jan (Hans), dog 17 juni 1912
i Prag.
.Schwanenflügel, H. H. L., dog 7 febr. 1921
i Köpenhamn. P- B-t.
Schwarte, Max, tysk militär och militär-
skriftställare, f. 5 april 1860 i Solingen, blef in-
genjörofficer 1880, generalstabsofficer 1896, öfver-
ste 1909 samt generalmajor och iní.-brigadchef
1913. I Världskriget förde han, som därunder be-
fordrades till generallöjtnant, 1914-15 17:e re-
servfördelningen och 1915-17 10: e inf .-fördelnin-
gen, båda på västfronten. 1917 af gick han ur aktiv
tjänst. Framstående skriftställare, särskildt på det
militärtekniska området, har han skrifvit bl. a.
Festungskrieg (2 bd, 1905-06), Technik des kriegs-
wesens (1913), Die technik im weltkriege (1920;
2:a uppl. 1922) och Die technik im zukunftskriege
(1924) samt utgett det stora verket Der grosse krieg
(hittills 8 bd, 1920-25), Die militärischen lehren
des grossen krieges (1920; 2:a uppl. 1923) och
"Kriegslehren" I (1925). H. J-dt.
.Schwartz (sp. 1243), J. G. F., dog 13 febr.
1917 i Köpenhamn. P. B-t.
Schwartz, Christian Friedrich, tysk
banbrytande missionär i den äldre tamilmissionen,
f. 22 okt. 1726 i Sonnenburg, Brandenburg, d. 13
febr. 1798 i Tanjore, studerade i Halle under A. H.
Franckes ledning. 1749 skickades han efter ordina-
tion i Köpenhamn af
danska missionskolle-
giet till Trankebarmis-
sionen. S., som snart
lärde sig "tala tamili-
ska som en bramin",
begränsade icke sin
verksamhet till danska
kolonien, utan blef en
vandrande missionär,
till Cuddalore och Ma-
dras i n. och Ceylon
i s. Sedan 1762 ver-
kade han i Trichino-
poly icke blott som mis-
sionär, utan äfven som
garnisonspräst och trädde 1768 i tjänst hos Society
for promoting of Christian knowledge. Efter att
från 1772 ha gjort flera besök i Tanjore, hin-
duismens hufvudborg i Syd-Indien, och därvid 1774
ha döpt 500 hedningar öfverflyttade han 1778 de-
finitivt dit och var i början en tid därjämte
verksam i Tinnevelly ("kallernas apostel") samt
vann i vida kretsar stort förtroende. Så t. ex.
skänkte fursten af Tanjore, Tullasi, honom varm
vänskap, och Madrasregeringen uppdrog åt ho-
nom 1779 att söka förekomma fredsbrott från
Haidar Alis sida. När kriget icke desto mindre
bröt ut, gaf Haidar Ali sina officerare befallning
att visa S., som var "en helig man", vördnad och
tillmötesgående. Han kunde så midt under brin-
nande krig besöka församlingarna och utföra sin
fridsstiftande gärning. Efter krigets slut 1783
väckte S:s allvarliga belysning af Ostindiska kom-
paniets vanstyre engelska opinionens kraf på
ändring i dess förvaltning. Med hänsyn till mis-
sionärerna hade S. faktiskt en biskops ställning.
Vid den förvirring, som efter Tullasis död (1787)
härskade i Tanjore, där den af honom till tron-
följare utsedde minderårige Serfogi trängdes från
tronen, ställdes denne af Madrasregeringen under
förmynderskap af S., i hvars händer lades hela
förvaltningen och högsta domsrätten, och "kon-
ungaprästen", som tamilerna kallade honom, skötte
sitt värf ända till några månader före sin död,
då Serfogi blef myndig. Monument of ver S. ha
rests i Tanjoxe (mod. af Flaxman) och Madras
(af Bacon). Se H. N. Pearson, "Memoirs of the life
and correspondence of the rev. Chr. Fr. Swartz"
(3:e uppl. 1839), och Elin Silén, "Chr. F. S.
Konungaprästen i Tanjore" (1924). A. K.
*Schwarz, K. Hermann A., dog 2 dec. 1921
i Grunewald.
’Schwarzburg. 1. S.-Eudolstad t. Furst
Günther (d. april 1925) abdikerade 22 nov. 1918
i S. och 25 nov. s. å. i S.-Sondershausen, hvar-
efter båda länderna blefvo fristater och själfstän-
diga medlemmar af tyska republiken till 30 april
1920, då de blefvo områden (gebiete) i tyska repu-
bliken Thüringen. S. är nu indeladt i 6 land-
kretsar: Rudolstadt, Saarfeld, Arnstadt, Schleiz,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
