Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - San Marino ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
San Michele-Sanokrysin
198
studerande). Landets tiagga är blå och hvit med
riksvapnet (tre bergstoppar, som uppbära hvar sitt
kastell). - San Marinos orden stiftades 22 mars
1860 (ej 1859), en ny orden, S:ta Agatas orden,
5 juni 1923 (se Ordnar. Suppl.). Någon al-
gift vid ordnarnas mottagande existerar icke. -
Sägnen om missionären Marinus, hvars lefnad
oftast förlägges till 300-talets början, är histo-
riskt obestyrkt. Klostret San Marino omtalas tidi-
gast 885, ett kastell på 900-talet (möjligen på
700-talet). Påfven Honorius II skänkte 1125
"San Marinos kastell och folk" till biskopen af
Montefeltro, från hvilken det ghibellinskt sinnade
samhället frigjorde sig på 1200-talet. Det fick
Fig. 5. Ämbetsdräkt för republikens 2 styrande höfvits-
män (capitanì reggentf).
då skydd af grefvarna af Montefeltro, senare her-
tigar af Urbino, och fick sedermera sin fria ställ-
ning bekräftad bl. a. af påfven Urban VIII
(1631) och af Napoleon I. Garibaldi med sin fri-
skara anlitade 1849 republiken som asyl. Med
Italien har S., utom skyddsfördragen af 1862
och 1914 (senast reviderade 1921), ingått bl. a.
en traktat 1882 om utlämning af förbrytare. -
Staden S. har omkr. 2,5CO inv., dess förstad
Borgo Maggiore omkr 1,200 inv. Den omges af
gamla ringmurar med torn, har 5 kyrkor, stats-
bibliotek (omkr. 20,000 bd 1920), ett" par museer
m. m. samt en högre läroanstalt, Collegio Belluzzi
(upprättad 1691).
Litt.: C. Eicci, "La repubblica di S. M."
(1904), R. Lundborg, "Republiken S. M." (1905),
och Valdausa, "Libro d’oro della repubblica di
S. M." (1914).
*San Michele. Österrikarna kunde under Världs-
kriget behålla S. till "6:e Isonzoslaget" (4-16
aug. 1916), då det (den 10) gick förloradt till
italienarna och sedan ej kunde återeröfras förrän
28 okt. 1917 under det för centralmakterna
framgångsrika ;;12:e Isonzoslaget;’, hvarefter det
stannade i deras händer till stilleståndet i Padua
2 nov. 1918. Jfr V ä r l d s k r i g e t, sp. 195, 214,
229 och 230. L. WisonM.
*Sannahed. l aug. 1920 aftäcktes å södra delen
af S. en (af skulptören K. Hultström mod.) min-
nessten "till minne af den tid S. var K. Lifrege-
mentets husarers mötesplats". 28 aug. 1921 af-
täcktes å norra delen af fältet en (af arkitekten C.
Nissen mod.) minnessten till erinran om S. som
mötesplats för K. Lifregementets grenadjärer (När-
kes regemente, Lifregementet till fot). H. J-dt.
Sanna-i-Yat, by i Mesopotamien, vid Tigris, 24
km. n. ö. om Kut-el-Amara. Under detta senares
belägring i dec. 1915 hade turkarna till skydd för
sin belägringsarmé starkt befäst och besatt en ställ-
ning vid S. tvärs öfver Tigris. Denna anfölls för-
gäfves af engelska undsättningsarmén (Gorringe,
sedan Maude) 6, 9 och 22 april 1916 och 17 febr.
1917, men 22 s. m. blefvo turkarna slagna,
hvarefter vägen till Kut låg öppen, Jfr Världs-
kriget, sp. 202, 216, 217 och 232. H. J-dt.
Sannegården, förstad. Se Göteborg. Suppl.,
sp. 162.
S an n U m, herrgård i Undenäs socken, Skaraborgs
län, omfattar 21/* mtl med en areal af 1,630 har,
hvaraf 165 har åker och 1,440 har skog. Tax.-v.
292,500 kr. (1925). S., som tillhört släkterna Natt
och Dag, Mörner och Tham samt senare lydde
under Forsvik i Undenäs, eges sedan 1908 af F. 0.
Andersons arfvingar. O. Sjn.
Sannäsfjorden, den inre delen af en omkr. 12
km. lång och upp till l km. bred fjord, som går
från Kosterfjorden i sydöstlig riktning i Tanums
socken, Bohuslän. O. Sjn.
*Sanok tillhör nu Polen, vojevodskapet Lwów.
9,636 inv. (1921). S. är äfven namn på ett distrikt
i vojevodskapet Lwów med 102,365 inv. (s. å.).
Sanokrysïn (af lat. sänus, frisk, och grek. chry-
so’s, guld), farm. med., guldpreparat, afsedt för be-
handling af tuberkulos, uppfunnet af danske läkaren
H. Möllgaard (se d. o. Suppl.). Tidigare försök
med koppar- och guldhaltiga medel ha icke gett
vidare uppmuntrande resultat. Feldt pröfvade 1917
det guldhaltiga ämnet krysalgon med något bättre
effekt i vissa fall; dock voro biverkningarna för
svåra. Möllgaard undersökte kemiskt och experi-
mentellt ett större antal guldföreningar och stan-
nade för sanokrysin eller auri-tio-svafvelsyradt na-
tron, hvari Au 03 S2 är den verksamma atom grup-
pen. Preparatet är ett hvitt pulver, lättlösligt i
vatten med nästan neutral reaktion; det förvaras
i tillsmälta glasrör. Äfven en lösnng af l d. sano-
krysin på l million delar lösningsmedel hämmar
starkt tillväxten af tuberkelbaciller, och 1:100,000
upphäfver den fullständigt. Medlet har visat sig
kunna skydda marsvin mot allmän tuberkulos. Me-
delstora doser äro ej giftiga för normala försöksdjur,
tuberkulösa djur åter angripas vid sanokrysinbe-
handlingen af häftiga symtom af hjärtsvaghet,
lungödem och njurskada (ägghvita i urinen). Denna,
starka "chock" anses ej bero på direkt förgiftning
med sanokrysin, utan på frigörande af giftiga äm-
nen från de af medlet angripna tuberkelbacillerna
("tuberkulinchock"). Djur med kronisk tuberkulos
angripas mindre häftigt. Måhända hysa de i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
