Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - * Nationalföreningen mot emigrationen - * Nationalförsamling - Nationalgalleri - National gallery - * Nationalgodtemplarorden - * Nationalister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för vinnande af medborgarrätt m. m. för hemvändande
svensk-amerikaner. De under föreningens kontroll
stående egnahemsbolagens jordförmedlingsverksamhet
berörde samtidigt ett 10-tal län och hade resulterat
i bildandet af ett 40-tal egnahemskolonier, i hvilka
placerats inemot 1,500 egnahemsbyggare.
Året 1920 betecknar en vändpunkt i föreningens
verksamhet. När föreningen tillkom, hade den stödet
af en opinion, hvilken starkt kände emigrationen
som en fara. Under åren efter Världskriget blef
emigrationsfrågans allmänna läge ett helt annat
än tidigare. Med den inbrytande industrikrisen
1920—21 med åtföljande arbetslöshet åren 1921—23
började det för det allmänna föreställningssättet
snart nog framstå såsom rent af ett önskemål att
kunna genom utvandring befria landet från den
öfvertaliga arbetskraften. Samtidigt reducerade
Förenta staterna genom sina restriktiva åtgärder mot
immigrationen invandringen från Sverige till mindre
än hälften af den före 1914 "normala". Slutligen
har nativiteten efter 1910 visat mycket starkt
aftagande tendens. Under nu antydda förhållanden
visade det sig allt svårare för föreningen att
erhålla tillräckligt understöd, och den tvangs, under
trycket jämväl af dyrtiden, att göra väsentliga
inskränkningar i arbetet. Organisationen har
sålunda efter 1920 koncentrerats genom indragning
af länsföreningarna och öfverförande af dessas
medlemmar till moderföreningen. Föreningens initiativ
på jordförmedlingsområdet har ledt till en viss
statlig organisation af jordförmedlingen, hvarefter
föreningens länsbyråer successive indragits,
med undantag af byråerna i Göteborg och Malmö,
som numera väsentligen egna sin verksamhet åt
utlandssvenskarna. Samtidigt har den af de lokala
egnahemsbolagen bedrifna verksamheten koncentrerats
hos ett kraftigare, centralt bolag, bildadt redan
1913, A.-b. Svensk jordförmedling, som numera
utöfvar en betydelsefull verksamhet dels genom
parcellering af större egendomar — under 1924 voro
under styckning sådana med en sammanlagd areal af
omkr. 17,000 har, hvaraf omkr. 4,000 har åker, och
representerande ett värde af inemot 6 mill. kr. —,
dels genom finansiering af egnahemsföretag för
bostadsändamål, särskildt i Stockholms närhet,
förmedling af kredit till egnahemsbyggare från olika
penninginstitut (postsparbanken, lifförsäkringsbolag
etc.). Indirekt genom Svensk jordförmedling
bibehåller sålunda föreningen en central ställning
i det inre kolonisationsarbetet, på samma gång den
upprätthåller sina särskildt för utlandssvenskarna
afsedda förmedlingsbyråer i Stockholm, Göteborg och
Malmö och fullföljer sin upplysningsverksamhet, närmast
knuten till föreningspublikationen "Hem i Sverige".
A. M—n.
*Nationalförsamling. Särskildt författningsgifvande
("konstituerande"), i samband med revolutionära
förhållanden sammanträdande folkrepresentationer
ha plägat kallas nationalförsamlingar. Den vid
ryska marsrevolutionen 1917 tillkomna provisoriska
regeringen ämnade låta en rysk nationalförsamling
bestämma rikets framtida författning, men valen till
denna församling uppskötos gång på gång på grund af
oroligheter, och när den omsider sammanträdde, 18
jan. 1918, hade bolsjevikerna ett par månader förut
eröfrat makten i staten, och nationalförsamlingen var för
svag för att kunna förverkliga sina anspråk på att utgöra
rikets suveränt författningsgifvande myndighet; den upplöstes
redan dagen därpå genom ett dekret från bolsjevikregeringen
(jfr Ryssland. Historia. Suppl.). — Anknytande till
traditionerna från 1848, kallade sig efter 1918
års tyska revolution flera författningsgifvande
församlingar för nationalförsamling, främst
bland dem Tyska rikets författningsgifvande
nationalförsamling, hvilken höll sina sammanträden
å Nationalteatern i Weimar 6 febr.—15 april 1919
(med anledning af Kapp-kuppen hölls 18 mars ett
sammanträde i Stuttgart), därefter i Berlin (maj),
ånyo i Weimar (22 juni—21 aug.) och till sist åter
i Berlin (30 sept. 1919—21 maj 1920). Den nya
riksförfattningens antagande var dess verk (jfr
Tyskland). I Tysk-Österrike (se Österrike, sp. 231
ff.) bildade de tyska riksrådsdeputeradena i den
gamla monarkiens österrikiska riksdel 21 okt. 1918 en
"provisorisk nationalförsamling"; denna följdes af en
i febr. 1919 vald konstituerande nationalförsamling,
som ratificerade freden i Saint-Germain och antog en
författning för republiken Österrike (17 okt. 1920).
V. S—g.
Nationalgalleri har en och annan staten tillhörig
konstsamling i olika länder blifvit kallad. Namnet
är h. o. h. liktydigt med den vanligare benämningen
Nationalmuseum. Det norske nationalgalleri, som
räknar sin tillvaro från 1836 och som öppnades för
allmänheten 1842, kallas sedan 1903 officiellt
Statens kunstmuseum. I Berlin inrymmer Die
Nationalgalerie (stiftadt 1876) statens moderna
konstsamling (efter republikens införande med
ett annex i f. d. kronprinspalatset). National
gallery i London omfattar vid pass 2,000 målningar
af äldre och nyare mästare. Tate gallery — likaledes
målningssamling — har fått namnet National gallery of
british art. En tredje samling målningar i London är
National portrait gallery. I Rom kallas det moderna
konstmuseet Galleria nazionale d’arte moderna.
G—g N.
National gallery [nä’ʃənl gä’ləri]. Se London,
sp. 1059 och pl. IV.
*Nationalgodtemplarorden förenades 11 juli 1922 till
ett med Templarorden (se d. o.). Den organisation,
som uppkom genom de två nykterhetsordnarnas
sammanslagning, bär namnet Nationaltemplarorden
(se d. o. Suppl.). — Vid ordnarnas sammanförande 1922
hade Nationalgodtemplarorden 17,758 äldre medlemmar i 447
grundloger samt 5,399 yngre medlemmar i 80 ungdomstempel.
Studiecirklarnas antal var 232 med 4,985 medlemmar.
G. Hd.
*Nationalister. 1. Det irländska nationalistpartiet
undanträngdes ute i bygderna under Världskriget
småningom alltmer af sinnfeinrörelsen, och vid
parlamentsvalen 1918 fingo nästan öfverallt
parlamentsledamöterna af nationalistpartiet vika
för sinnfeinare. I engelska parlamentet finnas
f. n. (1925) blott 2 nationalister; i Irlands
politiska lif har partiet spelat ut sin roll. —
2. De franske nationalisterna ha efter Världskriget
fått väsentligt större politiskt inflytande,
och deras politiska idéer ha bl. a. rätt
mycket påverkat de till "nationella blocket"
sammanslutna partierna i de 1919 och 1924 valda
deputeradekamrarna. — 3. Det ryska nationalistpartiet
öfverlefde ej marsrevolutionen 1917.
1—3. V. S—g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
