- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 37. Supplement. L - Riksdag /
481-482

(1925) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maurel ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mycket värdefullt arbete, dels genom kontrollmätning
af originalpreparat, dels vid dessas dosering och
inpacknijg i tuber af guld eller platina, och den
1913 af svenska staten inköpta radiumstandarden
(se d. o.), ställdes under M:s direkta vård. Hans
mineralanalyser äro publicerade i arbeten
af Hj. Sjögren, G. Flink, A. E. Törnebohm,
G. Aminoff m. fl. och återfinnas i "Geol. fören:s
förhandl.", "Bulletin of the Geol. institution
of Uppsala" samt i publikationer från Riksmuseum
och Sveriges geol. undersökning. En uppsats,
"Till frågan om kolmens radiumhalt", finns
i "Teknisk tidskr." 1914. Se Hj. Sjögrens
lefnadsteckning i "Geol. fören:s förhandl." 1922.
K. A. V—g.

Mavasjaure, en 29 kvkm. stor sjö, belägen
542 m. ö. h., i Arjepluogs socken,
Norrbottens län, invid norska gränsen,
afrinner öfver Tjäggelvas till Pite älf.
O. Sjn.

Mawson [må̄’sn], sir Douglas, engelsk polarforskare,
f. 1882 i Bradford (England), uppfostrad och verksam
i Australien, sedan 1904 docent vid Adelaides
universitet, deltog bl. a. i Shackletons sydpolsfärd
1908 och ledde den australiska polarexpeditionen
1911—14, hvarunder han upptäckte Kung Georg V:s land,
som han skildrat i The home of the blizzard (2 bd,
1915).
O. Sjn.

*Max. — 2. Gabriel C. v. M. dog 24 nov. 1915 i
München.

Max, manlig hufvudroll (ung kronojägare; tenor)
i Webers opera "Friskytten".

Max, E. de, rumänsk-fransk skådespelare, f. 1869 i
Jassy, d. 1924 i Paris, genomgick konservatoriet
och var Worms’ lärjunge. Efter att 1891 ha lämnat
läroanstalten med första pris både i tragedi och
i komedi engagerades han omedelbart vid Odéon,
spelade en tid hos Sarah Bernhardt och fästes sedan
vid Comédie française. Hans originella talang
och passionerade spelsätt gjorde honom till en
förgrundsfigur. Bland hans roller märkas Britannicus,
Julius Cæsar, Nero, Antonius, Werther
och Herodes (i
"Salomo").
R—n B.

illustration placeholder
Sir Hiram Maxim.

*Maxim, sir Hiram, dog 24 nov. 1916 i London. Han
utgaf 1915 själfbiografien My life.

Maxima Cæsariensis, romersk provins. Se York, sp. 572.

Maximalister (af lat. maximus, störst), polit.,
vänstra flygeln af det ryska socialrevolutionära
partiet. De fingo sitt namn efter det vidtgående
revolutionära program, "maximalprogram", som de
uppställde revolutionsåret 1905,
medan partiets något moderatare högra flygel kallades
minimalister. Efter ryska marsrevolutionen
1917 samarbetade de till en början med mensjevikerna,
men närmade sig småningom bolsjevikerna, med hvilka
de efter novemberrevolutionen s. å. än samarbetat,
än varit i strid. Namnet maximalister har stundom
getts äfven åt bolsjevikerna, som emellertid numera
själfva företrädesvis använda benämningen kommunister.

Maximering. Se Förfogandelagarna. Suppl., sp. 1164.

*Maximilian (Max), tyska furstar.

illustration placeholder

2. (Sp. 1319) Max A. F. V., prins af Baden,
var 1907—18 president i Badens Första kammare,
blef dec. 1914 general af kavalleriet och deltog
under Världskriget träget i hjälpverksamheten
för krigsfångarna. Då mot slutet af sept. 1918
en parlamentarisering af regeringsmakten befanns
önskvärd och fredsunderhandlingar syntes stå för
dörren, föll valet på M. att som rikskansler söka
leda öfvergången till fred och parlamentariskt
styrelsesätt. Han utsågs 3 okt. till rikskansler
med några statssekreterare utan portfölj, hvilka
representerade mellan- och vänsterpartierna i
riksdagen, till kolleger i ett krigskabinett, till
hvilket de politiska ärendenas ledning nu i allt
väsentligt öfvergick. Emellertid måste han på grund
af stark påtryckning från högsta krigsledningen,
mot sin personliga öfvertygelse om olämpligheten
af ett sådant steg, 4 okt. till president Wilson
rikta en anhållan om åvägabringande af stillestånd
(M. och hans kolleger hade föredragit ett mindre
kapitulationsliknande fredsanbud). Då general
Ludendorff senare inför Wilsons hårda förberedande
kraf påyrkade fortsatt strid, vidhöll M. den en
gång inslagna vägen, hvilket föranledde Ludendorffs
afgång (26 okt.). Om ministärens inrikespolitiska
reformarbete se Tyskland, sp. 693—694. Inför de allt
bestämdare krafven på kejsarens och kronprinsens
afsägelse af tron och tronföljd sökte M. åstadkomma
en frivillig abdikation, som ännu mot slutet af
okt. ansågs kunna rädda monarkien, men förhandlingen
därom med kejsaren försvårades genom dennes mot
M:s enträgna föreställningar företagna afresa från
Berlin till högkvarteret i Spa (28 okt.). Utkast
till en tronafsägelse förelågo revolutionsdagen
9 nov., och den publicerades i Berlin under
förvirringen på förmiddagen, utan att kejsaren och
kronprinsen därtill gett sitt bemyndigande; M:s roll
härvidlag är alltjämt omstridd. Rikskanslersposten
öfverlämnade han s. d. till socialdemokraten
Ebert och drog sig tillbaka till privatlifvet
på sitt slott Salem i Baden. Han afstod 22
nov. från sina tronföljdsrättigheter i Baden. En
värdefull framställning af M:s kanslerstid ger
rikskanslersställföreträdaren Fr. v. Payer i "Von
Bethmann-Hollweg bis Ebert" (1923).

5. (Sp. 1323) Max Emanuel af Württemberg ligger
begrafven i evangeliska Nicolai-kyrkan i Pitschen,
Ober-Schlesien (Tyskland), en af de kyrkor, som Karl
XII genom fördraget i Altranstädt 1707 befriade från
katolikerna. Det ståtliga barockmonument, som prinsens
moder, hertiginnan Eleonora Juliana, 1710 lät uppföra
öfver grafven, nedbröts vid en "renovering" af kyrkan
1887 och fördes till Stuttgart, där det uppställdes
i borggården till gamla slottet. Då från svensk sida
i Württemberg gjorda framställningar om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:11:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcq/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free