Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 37. Supplement. L - Riksdag / 429-430 (1925) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Manmyrsloken ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Manmyrsloken, zool. Se Myrslokarna och Myrsloksläktet,
sp. 113.

*Mann, Tom, var 1918—21 generalsekreterare för det
stora fackförbundet Amalgamated society of engineers
och har äfven varit president i Internationella
transportarbetarförbundet (International transport
workers’ federation).

*Mann. 1. Heinrich M. har vidare skrifvit romanerna
Die armen (1917) och Der untertan (1918; "Undersåten",
1919), skådespelen Madame Legros (1914), Brabach
(1917) och Der weg zur macht (1920), essayerna
Macht und mensch (s. å.) och Diktatur der vernunft
(1924). Hans Gesammelte werke utgåfvos i 10 bd
1916—17. — Till sv. öfversattes 1919 "Jakten efter
kärlek" och 1920 "Die göttinnen" under deltitlarna
"Diana", "Minerva" och "Venus". — M., som förut
stått i skuggan för sin yngre broder, vardt vid
och efter revolutionen 1918 helt hastigt en ryktbar
modeförfattare genom "Undersåten", en med hat och
ursinne skrifven, fantastisk grotesk, riktad mot
"preusseriet" och liksom M:s arbeten i allmänhet
en blandning af sensation, patos och grof satir, med
öfverdrifna jättekarikatyrer i en impressionistisk
häxdans, med massor af alla slags människor och
där händelserna jaga hvarandra. M:s romankonst
är ett slags barockromantik, i hvilken tidens
förflackning och förirringar speglas i förvridna
bilder, gifna med grym och vild, men onekligen
betydande skildringsförmåga och intrycksstyrka.


2. Thomas M. har utgett mästarnovellen Der
tod in Venedig (1913* "Döden i Venedig", s. å.),
Tonio Kröger (1914; sv. öfv. 1923), de teoretiska
Betrachtungen eines unpolitischen (1918) och
Rede und antwort (1922), idyllerna Herr und hund
(1919), två band Novellen (1922), Bekenntnisse des
hochstaplers Felix Krull (s. å.), Schnee (1923),
Okkulte erlebnisse (1924; "Ockulta upplevelser",
s. å.) och Der zauberberg (I, s. å.). — M. är en
af den tyska prosans förnämsta konstnärer, hvars
känsliga, utomordentligt vårdade stil bär vittne
om sträng ansvarskänsla och vördnad för kallet. Han
är desillusionens skald; ett ständigt återkommande
hufvudmotiv i hans författarskap är konflikten mellan
borgerlighet och konstnärskap, mellan egendomlighet
och allmänhet. Vid det borgerligas förfall och
urartning uppstå skönhetslängtan, konstnärlighet
och konst. Konstnären lider af sin egendomlighet,
sin genomskådning, sitt samvete, hos honom är
individualismens problem svårast och pinsammast. Mot
hans broder och dennes meningsfränder äro M:s
"Betrachtungen" riktade; han häfdar där tyskheten
och den borgerliga uppfattningen. Jfr Leppmann,
"T. M." (1916).
1—2. R—n B.

Mann, Tor Gustaf Teodor, dirigent, f. 25 febr. 1894 i
Stockholm, studerade vid konservatoriet där 1910—19
och utomlands med Beskows stipendium 1920—22, har
varit violoncellist i Kjellströmskvartetten och Wilhelmitrion samt i hofkapellet
och Konsertföreningen, uppträdt som dirigent i flera
utländska musikstäder och är sedan 1922 dirigent
vid Göteborgs orkesterförenings symfoniorkester,
sedan 1924 därjämte ledare af Malmö symfoniorkester.
E. F—t.

*Manna samfund skildras utförligt i Henry Olsson,
"Manna samfund" (i "Samlaren", 1924).

*Mannekäng. "Lefvande skyltdockor" ha på senaste
tiden kommit i bruk hos de stora modeaffärerna,
i det att vid uppvisningar af årstidens nya moder i
klänningar, kappor, hattar o. s. v. unga damer med
lämpligt utseende tjänstgöra som mannekänger på
rörlig fot.

Mannen och hans öfverman (Man and superman), komedi
af B. Shaw (se denne, sp. 280—281).

Manner, Kullervo Akilles, finländsk politiker,
f. 12 okt. 1880 i Kumo (Satakunta), blef student 1900
och hörde till de 10 studenter, som agiterade för
deltagande i de dagliga uppbåden 1902. Han egnade
sig åt tidningsmannabanan, först i den gammalfinska
tidningen "Uusimaa" i Borgå, sedan som hufvudredaktör,
från 1907, för den af honom uppsatta socialistiska
ortstidningen "Työläinen". M. inträdde 1910 i
redaktionen för det socialdemokratiska partiets
ledande organ "Työmies" och invaldes s. å. i
landtdagen, i hvilken han dock icke deltog förrän
1912, enär han för majestätsbrott satt i fängelse
1911. Han tillhörde grundlagsutskottet ända till
1917, då han valdes till landtdagens talman af sitt
parti, som utgjorde flertalet. Då landtdagen genom
att antaga den s. k. maktlagen öfverskridit sina
befogenheter, utfärdades 2 aug. 1917 ett manifest
om dess upplösning, men M. föredrog ej manifestet,
utan gaf landtdagen "ferier". Han inkallade den
till 29 aug.; endast socialisterna infunno sig, men
motades undan af militär, som höll landtdagshuset
besatt. Ånyo sammankallade M. med det ryska
soldatrådets tillstånd landtdagen till 28 sept.,
då socialisterna bröto statssigillet, hvarmed
ingångsdörren var förseglad; de "stadfäste" nu en
del lagar. I den nyvalda landtdagen utsågs M. till
ordf. i stora utskottet och ledamot i grundlags- och
utrikesutskotten. M. var en af förgrundsfigurerna i
det röda upproret och blef ordf. i upprorsregeringen,
"folkkommissariatet". Tillsammans med denna flydde
han i april 1918 öfver Viborg till Ryssland,
där han trädde i bolsjevikernas tjänst och
numera (1925) torde vara anställd vid "Tredje
internationalens verkställande centralkommittés
västeuropeiska propagandasekretariats skandinaviska
och finska sektion" såsom adjoint för Finland.
T. C.

*Mannerfelt. Karl Otto M. dog 24 jan. 1924 i
Borås. Han var hushållningssällskapets sekreterare
t. o. m. 1913. Han skref d. 2 och 4 (1912) af
dess historia samt Älfsborgs läns landsting 1863—1913
(2 bd, 1913, 1917), Borås—Herrljunga järnväg
1863—1913 (1913), Mannerfeltska släktboken (I, 1918),
Sjuhäradsbygden före 1622 och Borås stad 1622—1865
(1922) m. m.

*Mannerheim. Ättens första kända medlem är
handlanden i Gäfle, sedermera bokhållaren i
Palmstruchska banken Henrik Marhein (f. 1618,
d. 1654), möjligen af holländsk börd och far till
den i hufvudarbetet nämnde exekutionskommissarien
(ej bankokommissarien) Augustin Marhein (ej Marheim),

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>