Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lettland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfverinseende af inrikesministeriet (af dess
kommunaldepartement). Kommun- och kretsförvaltningar
samt städernas municipalmyndigheter äro befogade
att uppbära kommunalskatterna. De grundläggande
och minsta enheterna inom själfförvaltningen
äro landskommunerna (pagasti; jfr lat. pagus). I
L. finnas 510 landskommuner med en genomsnittsareal
af 124 kvkm. och ett invånarantal af i medeltal 2,000
à 3,000. De äro ofta flera århundraden gamla. Flera
landskommuner gruppera sig vanligen kring en kyrka
och bilda då en socken (draudze). Socknarna spela
emellertid ej numera någon administrativ roll (före
Världskriget hade 64 livländska socknar en viss
själfstyrelse). I provinsen Lettgallen, där det ryska
inflytandet varit starkast, äro landskommunerna mycket
större än i det öfriga L. (med ibland upp till 10,000
à 20,000, i medeltal 7,000 inv.), och där finnas inom
landskommunerna än mindre administrativa enheter,
s. k. novadi, 2 à 3 i en kommun. Dessa ha numera
förlorat rätten att utöfva kommunal rättskipning. —
Statskontrollen har till uppgift att kontrollera
statshushållningen såväl preventivt som under och
efter åtgärdernas praktiska genomförande. Den är
en kollegial och oafhängig myndighet. Kollegiets
medlemmar, statskontrollörerna, väljas (liksom
domarna) af parlamentet, men för bestämd tid,
inom hvilken de blott genom laga dom kunna afsättas
från sitt ämbete. — L:s nationalflagga företer i
horisontala fält färgerna mörkrödt (karmin), hvitt,
mörkrödt (karmin). Örlogsflaggan är en korsflagga:
mörkrödt kors på hvit grund med ett i det röda korset
inlagdt smalt hvitt kors.
K. Duzmans.
Försvarsväsen. Armén består af generalstab,
12 inf.-reg. om 1—2 bat. (i fredstid), 1
kavallerireg. med 4 skv., 1 kulsprute- och 1 teknisk
skv. samt 1 ridande batt., 4 fältart.-reg. om
3 fältkanonbatt. och 1 tungt batt. (alla batt. om
4 pjäser), 3 batt. tungt artilleri (däraf 2
kustbatt.), 1 tankkomp., 1 automobildivision, 2 flygeskadrar och
2 radiostationer. Dessutom torde finnas ingenjör-,
sjukvårds- och träng- m. fl. trupper till
obekant styrka. Inf. och fältart. äro förenade i
4 fördelningar om 3 inf.-reg. och 1 fältart. reg.
Fördelningarnas hufvudorter äro Liepaja (Libau),
Riga, Rēzekne och Daugavpils (Dünaburg). — Utom
fördelningsförband finnas 3 gränsbevakningsreg.
om 12 komp. och 1 landtvärnsreg. Fredsstyrkan
är omkr. 20,000 man. Arméns rekrytering hvilar
på allmän värnplikt. Hittills har värnpliktstiden
varat från 20:e t. o. m. 50:e lefnadsåret med 2 år
i aktiva armén, 18 år i dess reserv och återstoden
i landstormen. Tjänstgöringstiden torde i
allmänhet ha varit 18 månader. Officerarna äro till
största delen utgångna ur ryska armén. En krigsskola
för officersutbildning finns i Riga. — Flottan består
af 4 kanonbåtar, men ett flottbyggnadsprogram,
som skall genomföras på 4 år, är fastställdt.
Detta omfattar byggandet af 4 jagare, 4
undervattensbåtar och 2 minsvepningsfartyg.
H. J—dt.
Historia. Om L:s äldre historia se Kurland och
Livland. Under Världskriget och därpå följande
krig blef L. svårare härjadt än andra länder,
som voro krigsskådeplats. Landets centrum från
Riga till Dünaburg utgjorde åren 1915—17 en del
af tysk-ryska fronten; sedan huserade bolsjeviker,
tyska Balticumsoldater och Bermondts trupper.
Hundratusentals flyktingar lämnade
1915 Kurland, och senare s. å. följde den stora
"evakueringen" af Riga och andra städer, då hela
deras industri öfverflyttades till Ryssland. Af L:s
landskommuner var ungefär hälften för längre eller
kortare tid aktiv krigsskådeplats, och i den andra
hälften måste invånarna bringa oerhörda offer för
arméns underhåll. Mer än en tiondel af alla byggnader
på landsbygden (78,278 af 743,732) förstördes i grund,
14 procent, 104,576 byggnader, demolerades delvis. I
7 kommuner förstördes öfver 80 procent af byggnaderna,
och i 7,5 procent af hela L. förstördes mer än hälften
af alla byggnader. I Mitau, landets bördigaste krets,
låg ännu 1921 hälften af den före kriget odlade jorden
i lägervall; i hela landet var denna procentsats
s. å. 27.
Kort efter bolsjevikomhvälfningen i Ryssland
konstituerade sig, 30 nov. 1917, i staden Walk ett
provisoriskt lettiskt nationalråd, representerande
de politiska partierna utom det kommunistiska,
ett antal centralföreningar och militärföreningar,
livländska och lettgalliska provinsialråden och andra
lettiska organisationer. Nationalrådets ställning var
mycket svår, enär Kurland med Riga var ockuperadt
af tyska trupper och makten i de obesatta lettiska
områdena låg i bolsjevikernas händer. Provisoriska
nationalrådet vidtog emellertid förberedelser
för proklamering af en lettisk nationalstat. Till
president valdes advokaten V. Samuels, f. n. L:s
ministerpresident, och till utlandet sändes för att
utveckla idén om L:s själfständighet en delegation,
bestående af J. Tschakste (sedermera statspresident),
S. Meierovics (sedermera utrikesminister) och
J. Kreizberg. Nationalrådet utfärdade 30 nov. 1917 en
högtidlig proklamation om lettiska statens politiska
och statliga själfbestämmelserätt med målet en fri
och oafhängig lettisk stat inom nationens etnografiska
gränser, således omfattande Kurland, Livland och
Lettgallen. Deklarationen tillställdes de utländska
makterna, den ryska revolutionära demokratien,
centralradan i Kiev m. fl. Samtidigt utfärdades
ett upprop till det lettiska folket om att göra
sig beredt att befria fäderneslandet från främmande
förtryckare. Den rysk-tyska freden i Brest-Litovsk,
3 mars 1918, syntes skola prisge den lettiska
nationen åt förintelsen. Enligt detta fördrag skulle
L. styckas i tre delar — Kurland under Tyskland,
Lettgallen under Ryssland; Livland (och Estland)
skulle få rätt att själf bestämma sitt öde. Lettiska
provisoriska nationalrådet hade redan i jan. 1918
protesterat mot dessa planer, men i febr. 1918
besattes äfven Livland och Lettgallen af tyska
trupper. De tyska planerna gingo ut på att bilda dels
ett hertigdöme Kurland i personalunion med Preussen,
dels en halfsuverän baltisk stat (Livland och Estland)
under tysk öfverhöghet; Lettgallen skulle återfalla
till Ryssland. I Kurland skulle tysk kolonisation i
stor skala organiseras. En tysk kolonisationsförening
erhöll genom en militär "agrarförordning" af 17 juni
1918 en tredjedel af de kurländska adelsgodsens jord
och förköpsrätt (till år 1948) till alla fastigheter
på landsbygden. De allierades fullständiga seger i
Världskriget korsade dessa tyska planer. Brittiske
utrikesministern lord Balfour skref officiellt 11
nov. 1918 till nationalrådets representant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
