Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landskrona-Eslöfs järnväg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppsatt 1836 som veckotidning med namnet Landskrona
tidning af boktryckaren N. P. Österberg (d. 1851)
och 1851 uppgången i den 1845 uppsatta tidningen
Correspondenten, då kallad Nya Korrespondenten. Sitt
nuvarande dubbelnamn har tidningen sedan
1881. Redaktör och ansvarig utgifvare är sedan 1913
Edvin Österberg (f. 1880), medredaktör sedan 1893
Johan Fredrik Lindholm (f. 1861). Tidningens politiska
färg är liberal.
*Landsmål. 1. I landsmålets officiella ställning
ha åtskilliga förändringar inträdt. 1910 infördes
en del valfria sidoformer i det officiella
skrifsättet, och 1913 tillsattes efter förslag af
undervisningsrådet en kommitté för att åstadkomma
en gemensam skrifform. Kommittéförslaget stannade
emellertid i ett flertal fall vid att förorda en
ytterligare utsträckning af valfriheten mellan
olika former. Sedan detta förslag dryftats af både
officiella och enskilda, antogs det 1917 af stortinget
efter häftiga strider, och de nya skrifreglerna
lagfästes genom resol. af 21 dec. s. å. Reglerna
innebära en stark förskjutning af litteraturspråket
mot landsmålet: särskild femininböjning är införd,
både vokal- och konsonantbeteckningen har ändrats
o. s. v., allt i arkaiserande, västnorsk dialektal
riktning. Medan reformen 1907 väsentligen tillgodosåg
allmänt, lefvande norskt uttal och snabbt slog igenom,
har förändringen 1917 mottagits med starkt och envist
missnöje på många håll; sitt viktigaste stöd har den
i partipolitiken och skollärarkretsarna. F. n. (1924)
lära omkr. 2,000 (mest i västra Norge och Nidaros
fylke) af landets 6,000 folkskolor utom städerna
meddela undervisning på målet. Sedan 1908 få de
skriftliga examensprofven vid universitetet afläggas
på landsmål. Åtskilliga äldre lagar äro öfversatta på
landsmål, och 1920 började stortinget antaga lagar,
hvilkas enda redaktion är skrifven på landsmål. 1921
beslöt arbetsdepartementet att på vissa järnvägslinjer
låta uppsätta anslag och skyltar blott på landsmål,
hvarjämte detta naturligtvis används fakultativt i
andra fall. Den organisation, som energiskt drifvit
fram målet, är sammanslutningen "Noregs maallag",
bildad 1906 af de många enskilda "maallag", som
funnos då, och sedan rikt utvecklad. — Litt.: Os,
"Norigs maallag 1906—14" (1915), och Burgun, "Le
développement linguistique en Norvège depuis 1814"
(2 bd, 1919—21).
R—n B.
Landsmålsarkivet (ursprungligen officiellt, men
föga brukadt namn Undersökningens af svenska
landsmål arkiv), ett i en särskild lokal i
universitetsbiblioteket i Uppsala inrymdt arkiv
(förkortning Lmark. eller ULmA.), bestående af
handskrifna dialektuppteckningar samt på grundval
däraf utarbetade eller under utarbetning varande
manuskript och språkkartor, vidare en mindre
samling tryck samt som illustrationer härtill —
ehuru ännu i ganska ringa utsträckning — teckningar
och fotografier samt fonogram. Dessa samlingar äro
de mest omfattande dialektsamlingar, som finnas i
riket, men landsmålsarkivet är ej begränsadt till
ur rent språkliga synpunkter gjorda samlingar; däri
ingå jämväl uppteckningar rörande folktraditioner
och folklif äfvensom ortnamn i sådan utsträckning,
att hvad arkivet innehåller rörande sistnämnda ämnen
torde utgöra Sveriges på det hela taget största
hithörande uppteckningssamlingar. Arkivet grundlades 1914, då till
detsamma öfverlämnades (i ett par fall dock blott
som deposition) flera äldre Uppsalasamlingar
rörande särskilda landskap eller landskapsgrupper,
hopbragta dels genom de gamla landsmålsföreningarna
(se d. o.) i Uppsala (1872—1901), dels genom de
Uppsalastyrelser för s. k. dialekt-topografiska
landskapsundersökningar, hvilka under senare delen
af 1890-talet börjat träda i landsmålsföreningarnas
ställe. Särskilda undersökningsorganisationer (med
hvar för sig själfständig ekonomi) finnas nu i
Uppsala endast för 3 landskap, nämligen Styrelsen
för undersökning af Upplands folkmål (1895),
Styrelsen för östgötamålens undersökning (1897)
och Västgöta folkmålskommitté (1917), alla på det
närmaste samarbetande med landsmålsarkivet, som
förvaltar deras samlingar. F. ö. äro alla Uppsala
organisationen för hithörande undersöknings- och
samlingsarbeten nu upplösta, och såväl samlingarna
som arbetet ha centraliserats med landsmålsarkivet
som gemensamt organ. Till den grundstomme i arkivet,
som bildades af äldre samlingar, hvaribland utom
ofvannämnda organisationers arkiv äfven märkas större
och smärre samlingar från enskilda, har under arkivets
verksamhetstid kommit ett alltjämt växande förråd af
nya enligt en viss plan föranstaltade uppteckningar
från alla Sveriges landskap med undantag af Skåne,
Blekinge, Halland och Bohuslän, samt dessutom från
svenskbygderna i Estland. Arkivet i Uppsala, som
alltså ej blott är ett samlingsförvaltande arkiv, utan
tillika en central för fortsatta undersöknings- och
samlingsarbeten, intar en särställning i förhållande
till universitetsbiblioteket, i det att arkivet
har egen personal, egen budget och egen styrelse
(af hvilken överbibliotekarien ständigt är
led.). Styrelsen utgöres af den organisation, som
under namnet "Undersökningen af svenska folkmål"
bildats af de 7 personer (J. A. Lundell, Ad. Noreen,
O. v. Friesen, B. Hesselman, A. Andersson, S. Lampa
och H. Geijer), åt hvilka K. M:t i bref af 22
aug. 1913 uppdrog att utöfva ledningen af den
"systematiska undersökning af svenska folkmål",
hvartill statsanslag beviljades första gången
1913. Genom samma bref föreskrefs bl. a., att de
samlingar, som genom undersökningens verksamhet
tillkomme, äfvensom samlingar, hvilka utan villkor
öfverlämnas till undersökningens ledare, skola vara
statens egendom, förvaras på universitetsbiblioteket
i Uppsala samt hållas för vetenskaplig forskning
tillgängliga. Årligt statsanslag har beviljats till
växlande belopp (för budgetåret 1 juli 1924—30 juni
1925 22,000 kr.) och supplerats genom anslag från
landsting och gåfvomedel m. m. Vid arkivet arbetar
utom föreståndaren och en annan af statsanslaget
honorerad vetenskaplig medarbetare ett växlande
antal extra medarbetare. Materialbearbetningen
inriktas närmast på fristående monografier af
enskilda författare öfver vissa större eller mindre
områdens dialekter, behandlade ur flera eller
färre synpunkter. För kombination mellan språkliga
och sakliga eller folkloristiska undersökningar
har samarbete vid åtskilliga tillfällen egt
rum med Ortnamnskommittén, Nordiska museet,
Hyltén-Cavallius-stiftelsen i Lund, Västsvenska
folkminnesföreningen i Göteborg samt vissa föreningar
i landsorter. Hvad de rent språkliga undersökningarna
beträffar, eger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
