Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kväfvejämvikt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Wittenbergs slottskyrka Kristi himmelsfärdsdag
1922. Betydelsefull jämväl ur de kyrkliga
enhetssträfvandenas synpunkt var den kontinentala
konferens för inre mission och diakoni, som
hölls i München i sept. 1922 (på initiativ af
Zentralausschuss zur innere mission i Berlin)
och där de flesta kontinentala evangeliska kyrkor
voro representerade. Där bildades Kontinentaler
diakonieverband som ett internationellt organ för
inre mission. Resultaten af denna konferens torde
jämväl komma Life-and-work-rörelsens planerade
Stockholmskonferens till godo. En motsvarighet i
mindre skala till det tyska kyrkoförbundet skapades
1920 i Schweiz genom 15 kantonkyrkors sammanslutning
till Schweizerischer evangelischer kirchenbund.
Den svenska kyrkan har på flera sätt berörts
af, delvis varit utgångspunkten för, åtskilliga
lokala enhetssträfvanden. Den har kommit i ett
nytt förhållande till den anglikanska kyrkan. Med
anledning af ett beslut af 1908 års Lambethkonferens
hade en anglikansk delegation samma år besökt
Sverige. På grundvalen af dennas berättelse beslöt
påföljande Lambethkonferens (1920) att anbefalla
nattvardsgemenskap med svenska kyrkan. En i samband
därmed uttalad önskan om engelska biskopars deltagande
i svenska biskopsvigningar, i händelse inbjudan
därtill skulle komma från Sverige, gick i uppfyllelse
vid en biskopsvigning i Uppsala 19 sept. s. å. Det
svenska biskopsmötets svar på Lambeth-konferensens
beslut affattades 20–21 april 1922 och öfverlämnades i
maj s. å. till ärkebiskopen af Canterbury. Häri antogs
det gjorda erbjudandet om närmare förbindelse mellan
de båda kyrkorna, och åtgärder, motsvarande de från
anglikanskt håll föreslagna, anbefalldes å den svenska
kyrkans sida. Men äfven med våra lutherska grannkyrkor
ha under de senaste åren närmare förbindelser kommit
till stånd. Särskildt anmärkningsvärdt är det första
skandinaviska biskopsmötet (se Biskopsmöte. Suppl.) å
Kulla-Gunnarstorp i juli 1920. Det andra hölls på
Vedbygaard på Själland i sept. 1924. De nyorganiserade
lutherska folkkyrkorna i Estland och Lettland ha sökt
anknytning till Sverige, och ärkebiskop Söderblom
har på gjord hemställan invigt den estländska
(1921) och den lettländska (1922) kyrkans första
biskopar. Den svenska lutherska kyrkan i Nord-Amerika,
Augustanasynoden (se d. o.), har trädt i närmare
förbindelse med moderkyrkan. De till ny betydelse
utvecklade svenska kyrkliga mötena (det senaste
i Stockholm 1924) ha de senaste åren äfven kommit
att ge uttryck åt den svenska kyrkans samhörighet
med andra evangeliska kyrkor och ha besökts af
delegationer från grannkyrkorna (se vidare Allmänt
kyrkligt möte. Suppl.). I de lutherska kyrkornas
efter Världskriget återupptagna gemensamma möten har
den svenska kyrkan, liksom tidigare, deltagit, så
särskildt i det evangelisk-lutherska världskonventet
i Eisenach i aug. 1923. I flera afseenden har Sverige
kommit att intaga en central plats i arbetet för
kristenhetens enande.
Litt.: Viktigast äro de olika enhetsrörelsernas tryck,
program och mötesberättelser. Två tidskrifter egna
sin hufvuduppmärksamhet åt dessa ting: den amerikanska
"The Christian union quarterly" (utg. af P. Ainslie)
och den schweiziska (gammalkatolska) "Internationale
kirchliche zeitschrift".
Jfr äfven
N. Söderblom, "Christian fellowship" (New York, 1923),
P. Ainslie, "If not a united church–what?" (New York, 1920),
Y. Brilioth, "Den svenska kyrkans internationella förbindelser" (i "Vår kyrka från början av tjugonde århundradet periodvis skildrad", III),
K. B. Westman, "De kyrkliga enhetssträvandenas nuvarande läge" (i "Svenska kyrkans årsbok", 1923), Olaus Petri-stiftelsens föreläsningsserier öfver kyrkans
enhet af medlemmar af olika samfund (Diakonistyrelsens
förlag), särskildt Edv. Lehmann, N. Söderblom och
K. B. Westman, "Enig kristendom", samt "Dokument till
frågan om nattvardsgemenskap med Englands kyrka" (i
"Kyrkohistorisk årsskrift", 1923), och G. K. A. Bell,
"Documents on Christian unity 1920–1924" (1924).
Y. Br.
Kyrkliga frivilligkårer finnas i Uppsala, Lund
och Stockholm. Kårerna i Uppsala och Lund bilda
en afdelning af de i dessa städer upprättade
kristliga studentförbunden (se Kristliga
studentvärldsförbundet, sp. 1441) och ha till
uppgift "att samla och organisera frivilliga
krafter för arbete i Sveriges kyrka i syfte att
inom densamma bidraga till folkkyrkoidealets
förverkligande". Uppsalakåren bildades 26
aug. 1909 efter 1909 års "korståg" (se Kristliga
studentvärldsförbundet, sp. 1441) närmast såsom en
sammanslutning af "Korsfararna". Ordf. är i regel
en akademisk lärare. Arbetet ledes och ordnas af en
"ledare", i regel en äldre student. Ärkebiskopen
är kårens inspektor. Från denna frivilligkår utgick
initiativet bl. a. till de kyrkliga ungdomskurserna
(den första i Lundsberg 1910), som sedermera ordnats
i de olika stiften af deras organisationer för
frivilligt kyrkligt arbete. Kåren utger genom särskild
redaktion tidskr. "Vår lösen" (se d. o.). Genom sin
föredragsbyrå förmedlar den föredrag särskildt till
ungdomskretsar. Den ordnar kyrkliga högtider och möten
i bygderna, verkar genom skriftspridning, bedrifver
religiös och kyrklig upplysningsverksamhet, särskildt
i industricentra – äfven pressen genom pressbyrå.
Kåren i Lund bildades något senare med enahanda
uppgifter. Den bedrifver äfven söndagsskolarbete
i Lund. Stockholmskåren, som står öppen äfven för
icke-studenter, har sysslat mest med studier af
kyrkliga och sociala frågor.
M. B–t.
Kyrklig konst. Se Kyrkoprydnadskonst. Suppl., och Parament.
*Kyrkoarkiv. Behofvet af betryggande
kyrkoarkivlokaler har beaktats i ecklesiastika
boställsordningen 9 dec. 1910, i hvars § 6 vissa
föreskrifter ges om inrättande af brandfritt hvalf
vid nybyggnad af prästgård. Nya anvisningar för
uppförande och skötsel af dylika lokaler ha utfärdats
13 febr. 1924 (i Svensk författningssamling). Brand-
och fuktfria förvaringsrum äro erforderliga redan
för det under församlingarnas vård kvarvarande
arkivbeståndet från de sista hundra åren, och
förefintligheten däraf gäller icke som skäl för
beviljande af undantag från den författningsenliga
skyldigheten att leverera de äldre arkivalierna till
landsarkiv; dispens har på senare tid beviljats
endast i sällsynta undantagsfall. Genom de nya
arkivförfattningarna 8 sept. 1924 har afgörandet af
dispensfrågor uppdragits åt Riksarkivet. Samtidigt
har den inspektion af åtskilliga lokala arkiv, som
fr. o. m. 1910 fortgått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
