Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geofon ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1261
Geofon-Geografiska sällskap
1262
utom spindlar, myrägg, ödlor och ormar, äfven
ett slags "fet jord". I Mexico och Central-Amerika
förtäras allehanda kakor och bakverk, mer eller mindre
bemängda med lera. Otomakerna vid Orinoco uppges
under regntiden som sin föda bl. a. inta en mild,
gulaktig, järnhaltig krukmakarlera. I höfdingarnas kök
blandas leran med krokodilfett. Ibland inbakas olja
i leran, hvilken däraf blir närande. Många indianer
äta lera med verklig lidelse, t. o. m. lerstycken från
husväggarna, magra starkt och bli mycket bleka. Äfven
hvita ha på sina ställen upptagit geofagien från
rödskinnen. I Guyana torkas lerkulor i rök, så att
de bli svarta, hvarefter pulver skrapas från dessa
och slukas begärligt. Bekant är i Syd-Amerika
tillsatsen af aska eller kalk vid tuggandet af
kokablad som njutningsmedel. På en del håll torde,
såsom Erland Nordenskiöld framhåller, jordätandet
bero på salthunger, i det att vildarna ej känna
bruket af matsalt, utan söka tillfredsställa sitt
saltbehof genom förtäring af jord, lera o. d.,
hvari diverse lösliga salter förekomma. Ej sällan
äta de sig därvid sjuka. Nordenskiöld såg bland
huari-indianerna ett barn, hvars buk till följd
af jordätande var enormt uppsvälld. Liknande
iakttagelser gjorde prins Maximilian af Wied bland
botokuderna i Brasilien. Ibland formas matleran
till helgonbilder. Sådana förtäras mest af de högre
klasserna ("societeten"). Tschudi lärde känna
en dam, som sedan många år dagligen inmundigade
en monstrans och en helgonbild af lera. Ibland
förekommer, såsom uttryck ai ett slags perversitet,
att haf vande kvinnor förtära krita, murbruk, jord,
sand o. d. (geophagia gravidärum). Genom att utlösa
kräkningar kan jordätande under hafvandeska-pets
senare del orsaka fostrets afgång och anses
därför på sina håll gagneligt - befordrande för
förlossningen. Ibland försökes medlet i brottsligt
syfte. Som medel att gynna barnafödsel förtära
kaukasiska kvinnor jord från grafvar, däri
någon nyligen jor-dats. I "mjölkgrottan" nära
Betlehem bedrifves geofagi. Jungfru Maria skulle
under flykten till Egypten ha uppehållit sig i
grottan, hvarvid mjölk ur hennes bröst sprutat på
väggen. Kalkstenspulver från grottans vägg användes
sedan för att öka mjölkafsöndringen hos kvinnor och
djurhonor. Äfven på många andra håll förekommer,
att hafvande och födande äta jord af diverse slag. -
Ibland intas jord som medicin, t. ex. i Nubien
som antisyfiliti-cum. Ej sällan inblandar sig i det
medicinska syftet äfven ett religiöst. Dit hör ibland
det redan omtalade förtärandet af helgonbilder af
lera, hvilket förekommer vid en del vallfartsorter
(Guatemala). På Timor plägar man vid gudsdomar
under anropande af "jordhärskarinnan" inmundiga
litet jord. - Slutligen kan geofagien äfven vara
ett sjukdomssymtom. I Västindien uppträder bland
negrer "afrikansk täring" med psykiska rubbningar,
hetshunger (ätande af trä, kalk eller lera),
vattu-sot och död. Vid anemi, orsakad af inälfsmasken
Anchylofstomum duodenäle (se Masksjukdom, sp. 1172),
lär geofagi förekomma. En del svåra symtom, som
trötts vara följder af jordätning, ha antagligen
berott på sjukdomar (malaria, perniciös anemi), vid
hvilka geofagi egt rum som symtom eller i terapeutiskt
syfte. Inmundigande af krita, griffel, jord, murbruk
o. d. är ej så sällsynt bland barn (ovana, symtom af
rachitis) samt bland hysteri-
ska och af bleksot (kloros) angripna personer
("pica chlorotica"). Se R. Lasch, "Uber geophagie"
(i "Mitteilungen der anthropologischen
gesellschaft in Wien", bd 28, 1898)
C. G. S.
Geofon [-fån; af grek. ge, jorden, och foné, ljud],
upptagare af ljud genom marken, använd först under
Världskriget.
* Geofysik har på senare tid kommit att få större
omfattning än förr, i det att man räknar dit icke
endast läran om de fysiska förhållandena i jordens
inre och i den fasta jordskorpan, barysfären
och litosfären, utan äfven den vetenskapliga
behandlingen af de fysiska förhållandena i jordens
flytande och gasformiga omhöljen, hydrosfären
och atmosfären, d. v. s. hydrografien,
oceanografien och meteorologien.
K. A. G.
Geofysiska föreningen, stiftad 6 febr. 1920, med
säte i Stockholm, afser att vara ett band mellan
idkare af geofysiska vetenskaper (fysisk geografi,
meteorologi och hydrografi) i Sverige. Dess verksamhet
har hittills hufvudsakligen yttrat sig i möten
med föredrag och diskussioner. Föreningens förste
ordf. var professor G. De Geer. K. A. G.
Geografen frän Ravenna (Anönymus Ravennätis),
en under 600-talet lefvande geografisk författare
i staden Ravenna, författare till en på grekiska
af-fattad geografisk beskrifning (kosmografi-,
utg. 1860 af Pinder och Parthey), af värde på grund
af sina uppräkningar af dåtida geografiska namn.
’Geografi (sp. 963). Af de vetenskapsgrenar, som
man brukat hänföra till fysisk geografi, har man
i senare tider mer och mer sammanfattat dem, som
sysselsätta sig med jordytans former, under rubriken
morfologi 1. geomorf ologi (se d. o. Suppl.), medan
af öfriga hit räknade grenar de, som behandla jordens
flytande och gasformiga om-höljen, ofta hänföras till
geofysiken (se d. o. Suppl.).
Geografi och kärlek (Geograf, og kj&rlighed),
humoristisk komedi af Björnson (se denne, sp. 593),
uppf. i Stockholm f. g. 1886.
Geografiska annaler, tidskrift. Se Ymer.
Geografiska förbundet. Se Geografiska sällskap. Suppl.
* Geograf iska kongresser. Den tionde geografiska
kongressen, som skulle ha hållits i Rom 1911, uppsköts
på grund af turkisk-italienska kriget till 1913. Sedan
dess har någon internationell geografisk kongress ej
hållits, men till år 1925 planeras en i Kairo.
* Geograf iska sällskap. I Sverige finnas utom det i
hufvudarb. omnämnda Svenska sällskapet för antropologi
och geografi äfven geografiska föreningar i Uppsala
(stiftad 1895) och Göteborg (1908) samt Lund (1921).
I Stockholm finns äfven Geografiska förbundet
(1918), en sammanslutning mellan yngre geografer,
kartografer, geologer m. fl. för ömsesidig
diskussion af aktuella geografiska arbetsuppgifter
utförda af medlemmarna. Samma "facktyp" har
äfven Lundaföreningen. - Sällskapet för Finlands
geografi och Geografiska föreningen i* Helsingfors
sammanslogos våren 1921 till Geografiska sällskapet
i Finland. Det har till uppgift att befordra och
utföra geografisk forskning samt främja intresset
för geografien. Det består af arbetande samt
korresponderande och hedersled, äfvensom betalande
medlemmar. Styrelsen utgöres af årligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
