Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fittri ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
859 Fittri–Fixateur 860
*Fittri ingår nu i kolonien Tsad af Franska
Ekvatorial-Af rika.
Fitzalan [fits-ä′lən], viscount, peerstitel för
lord Edmund Talbot, som 1921 antog släktnamnet
Fitzalan-Howard. Se Howard 13 (äfven i Suppl.).
Fitzharris [fits-hä′ris], lord. Se Harris 3.
*Fitzmaurice. - 4. H. Ch. K. Petty-F., 5:e markis
af Lansdowne, tog som öfverhus-oppositionens
ledare liflig del i striderna 1909-11 om öfverhusets
befogenheter och miste genom sitt slutliga återtåg
1911 inför hotet om massutnämning af nya peerer en
dryg del af sitt tidigare dominerande inflytande
inom öfverhusets majoritet. Under striderna om
irländska frågan 1914 företrädde han äfven en
moderat ståndpunkt. Vid Världskrigets utbrott 1914
stödde han regeringen, och han ingick juni 1915
som minister utan portfölj i koalitionsministären
Asquith. Han ogillade flera af Lloyd Georges planer,
bl. a. i irländska frågan, och drog sig dec. 1916
tillbaka vid tillkomsten af dennes ministär. Mycket
uppseende väckte hans i "Daily telegraph" nov. 1917
publicerade kraftiga inlägg för förhandlingar om
samförståndsfred. Sedan dess har han af hälsoskäl
alltmer dragit sig tillbaka från aktiv politik.
– 5. E. G. Petty - F.,
baron F., blef okt. 1908 kansler
för hertigdömet Lancaster i ministären
Asquith och afgick af hälsoskäl i juni 1909.
4–5. V. s–g.
*Fitzpatrick, sir J. Percy, drog sig 1907
tillbaka från delegarskapet i gruffirman
Eckstein & c:o, tog 1910 ledande andel i det
unionistiska partiets opposition mot ministären
Botha och vann s. å. i Pretoria en sensationell
valseger öfver Botha vid valet till det första
sydafrikanska parlamentet. P. har skrifvit
bl. a. Jock of the bush-veld (1907) och The
origin, causes and objects of the war (1915).
V. S-sr
*Fiume. 1. Staden F. med närmaste område,
tills. 30 kvkm., bildar sedan fördraget i Rapallo 12
nov. 1920 mellan Italien och Jugo-Slavien en
oberoende stat, Stato di Fiume, med omkr.
60,000 inv., hvaraf i själfva staden (med hamnen
Porto Barros) omkr. 55,000 inv. Dess område
utgöres af det forna ungerska ”corpus separatum”
F. jämte en landremsa af Istrien, så att F. vid
floden Volosca får direkt gräns till Italien. I öfrigt
gränsar det till Jugo-Slavien och Adriatiska hafvet.
– Före sitt inträde i Världskriget fick Italien
genom fördraget i London 26 april 1915 Englands,
Rysslands och Frankrikes löfte att i den kommande
freden erhålla norra delen af Dalmatien med ett
flertal öar, hvaremot kustlandet från Voloscabukten
till Dalmatiens nordgräns, hamnen F. och 5 öar i
närheten inbegripna, skulle tillfalla den projekterade
serbisk-kroatiska staten (Jugo-Slavien). Under
fredskonferensen 1919 gjorde Italien anspråk på
Dalmatien enligt Londonfördraget och dessutom på
F. med åberopande af dess öfvervägande italienska
nationalitet. Jugo-Slavien bestred Londonfördragets
bindande kraft och äfven det italienska folkelementets
öfvervikt i F., nämligen om däri inbegreps äfven
förstaden Sušak. Från jugoslaviskt håll föreslogs
tvistens hänskjutande till skiljedom af president
Wilson, hvilket italienska regeringen afvisade. Efter
fruktlösa förhandlingar publicerade Wilson 23 april
en förklaring, enligt hvilken Londonfördraget ej
kunde åberopas mot fredsverkets allmänna
grundsatser. Vid tillämpning af dessa måste enligt
Wilson F. bli utfartshamn ej blott för Italien, utan
äfven för länderna i n. ö. (Jugo-Slavien, Ungern
och Tjecho-Slovakien), och Wilson underkände
äfven Italiens dalmatiska anspråk. De italienske
förhandlarna Orlando och Sonnino lämnade då
Paris, sedan Orlando i en motförklaring skarpt häfdat
F:s karaktär af ”historiskt en italiensk stad”. På
Pariskonferensen vanns ingen lösning af frågan, och
konflikten skärptes ytterligare genom en kupp af
G. d’Annunzio (se d. o. Suppl.), som med italienska
frivilliga sept. 1919 besatte F., proklamerade
dess införlifvande med Italien och kvarstannade där
som ”regent” till dec. 1920 (de senaste månaderna
med F. med område proklameradt som en oberoende
stat). Sedan d’Annunzio efter Rapallofördraget af
italienska regeringstrupper nödgats lämna F.,
började den nya staten organiseras; i maj 1921
valdes en konstituerande församling, som sammanträdde
i okt. Den provisoriska regeringen under presidium
af Riccardo Zanella, som 5 okt. valdes till
statschef (capo di stato), störtades emellertid
i mars 1922, och den af en ”nationell
försvarskommitté” 9 mars proklamerade efterträdaren
Giovanni Giurati återupptog planen på F:s
införlifvande med Italien. Giurati måste dock, efter
påtryckning från Rom, redan 13 mars draga sig
tillbaka; en annan partigängare, löjtnant
Cabruna, gjorde sig för en kort tid till herre i staden,
men öfverlämnade snart makten till konstituantens
president. Osäkerhet hade rådt, om hamnen Porto
Barros hörde till F:s område; genom en öfverenskommelse
i Santa Marguerita 5 juni 1921 mellan
Italien, F. och Jugo-Slavien ordnades hamnförhållandena
provisoriskt därhän, att hela F:s hamnområde
(med både Porto Barros och det jugoslaviska
Sušak) för 12 år ställdes under en hamnstyrelse,
bestående af 2 ombud för hvarje af de tre
kontrahenterna. Ratificeringen af denna öfverenskommelse
fördröjdes emellertid genom nya tvister till
våren 1923, och i början af 1923 styrdes F. af
konstituerande nationalförsamlingens vicepresident
Attilio Depoli som provisorisk statschef (från
april 1922), utan att uppgörelse kunnat träffas med
Zanella och hans anhängare, som utgöra konstituantens
majoritet, men efter omhvälfningen i mars 1922
upphörde att deltaga i dess förhandlingar. Jfr E.
Susmel, ”F. attraverso la storia” (1919). och J.
N. Macdonald, ”A political escapade: the story
of F. and d’Annunzio” (1921).
V. S–g.
*Five o’clock tea [fai′v-əklåk tī′]. Uttrycket
(emellanåt förk. till five o′clock) är numera mindre
brukligt än förr i England, men själfva seden
fortlefver där tämligen allmänt. Serveringen sker i
salongen (förmaket), där tekopparna räckas till
gästerna och små lätt flyttbara bord med
smörgåsar (utan sofvel) och småbröd gå laget rundt.
Fivizzano [-ānå], stad i italienska prov. Massa e
Carrara, i Apuaniska alperna, 32 km. n. n. ö. om
Spezia, 314 m. ö. h. 17,566 inv. (1911). F. omges
af medeltida murar, har ruiner efter en borg och
andra fornlämningar. Det led svårt af en jordbäfning
i sept. 1920.
E. A–t.
Fixateur [-tör], fr., liktydigt med amboceptor
(se d. o. Suppl.).
G. Wrgn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
