Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Finlands litteratur - Finlands skyddsförbund - Finlands stadsbyggarförbund - *Finlands statsarkiv - *Finlands statskontor - *Finlands stämpelkontor - Finlands svenska författarförening - Finlands svenska kvinnoförbund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
843
Finlands skyddsförbund-Finlands svenska kvinnoförbund
844
och ungdomsminnen "Muistatko-?" (1921). Johannes
Linnankoski (1869-1913) hann före sin död skapa den
helgjutna och starka själsskildringen "Pakolaiset"
(1908), några dramer "Simson ja Delila", "Jeftan
tytär" (1911) samt en samling små berättelser och
skildringar "Sir-paleita" (1913). Kauppis-Heikki
(d. 1920) skref några milda och sorgmodiga
allmogebilder från Savolaks och K y ö s t i W i
l k u n a (1879-1922) en mängd historiska romaner
och berättelser. Bland nu lefvande prosaförfattare
af den äldre generationen ha flera fortfarande
visat liflig produktivitet, t. ex. Maila Talvio
(bl. a. romanerna "Silmä yössä", 1917, "Kurjet",
1921, och "Kirkon kello", 1922), Ilmari K i an t
o (f. 1874; bl. a. "Punainen viiva", 1909), Selma
Anttila (f. 1867; bl. a. romanen "Uhri", 1922), Joel
Lehtonen (bl. a. den vidlyftiga romanen "Putkinotko",
1919-20), Aino Kallas (f. 1878; bl. a. en samling
noveller med motiv från Estland "Merentakaal-II")
och Maria Jotuni (f. 1880; bl. a. novellsamlingen
"Kakkautta" och berättelsen "Arkielämää". Af de yngre
prosaförfattarna må nämnas F. E. Sillanpää (f. 1888),
som väckt uppmärksamhet med noveller samt med sin
skarpa psykologiska skildring "Härskas kurjuus"
(1919), samt namnen Yäinö Kolkkala, Yiljo Koj o,
Arvi Pohjanpää, Juho Hoikkanen och Artturi Leinonen.
På lyrikens område har E i n o L e i n o under senaste
tid gett sitt bästa som diktare: de ballad-och
legendmotiv behandlande "Helkavirret" (I 1903, II
1916) samt historiska sånger, t. ex. "Ju-hana Herttuan
ja Catharina Jagellonican laulut" (1919), LarinKyösti
med dikter ("Korpinäkyjä I-II’’), Otto M a n n i n e
n företrädesvis med mästerliga öfv. af Ibsen, Moliére,
Petöfi och Ho-meros (Iliaden), Yeikko Antero Kosken-ni
e m i (f. 1885) med helgjutna behärskade sånger,
t. ex. "Kunoja" (1906) och "Elegioja" (1917). Den
som ung bortgångne J u h a n i S i l j o (1888-1918)
hann väcka stora förhoppningar med sina sånger,
t. ex. "Selvään veteen" (1919).
På dramatikens område har produktiviteten varit
knapp. Af alstren från senare tio! må nämnas Artturi
Järviluomas (f. 1879) folkskådespel "Pohjalaisia"
och Maria Jotunis komedier "Miehen kylkiluu"
(1914), "Savu-uhri" (1915) och "Kultainen vasikka"
(1918). 1. R-n B. 2. V. T.
Finlands skyddsförbund stiftades i början af 1923
efter upprop af representativa män ur alla borgerliga
partier (främst P. E. Svinhufvud, G. Mannerheim,
J. K. Danielson-Kalmari och R. A. Wrede), utom
agrarerna. Förbundets ändamål är att verka som ett
sammanhållande band för det "hvita" Finland till
skydd för landets själfständighet och samhällsordning,
särskildt genom att motarbeta kommunismen i alla dess
former och hämma kommunisternas verksamhet. Förbundets
verksamhet utöfvas distriktsvis. Centralkommittén i
Helsingfors utgör dess styrelse. I hvarje distrikt
anställes en ombudsman samt i hvarje stad och
kommun en eller flera lokala ombudsmän. Förbundets
motåtgärder mot den i Finland från Moskva och
Petersburg ledda kommunismen bestå främst i muntlig
och skriftlig propaganda, hvarvid man
samtidigt söker påvisa, att den borgerliga
samhällsordningen är den enda möjliga formen
för det ekonomiska lifvet. Propagandan bedrifves
både som väckelsearbete inom borgerliga och som
upplysningsarbete inom icke-borgerliga kretsar. Men
äfven andra lofliga medel anlitar förbundet i sin
kamp mot den kommunistiska uppviglingen. T. C.
Finlands stadsbyggarförbund, stiftadt 1922 med säte i
Helsingfors såsom en centralorganisation för inhemsk
stadsbyggnadskonst, har till uppgift att arbeta för
höjandet och väckandet af intresse för denna, att
tillhandahålla kommuner och enskilda upplysningar,
att verka för bevarandet af värdefulla rester af
äldre stadsbyggnadskonst m. m. Medlemmar i förbundet
äro främst arkitekter, men äfven andra intresserade
medborgare, rättslärda, konstnärer, trafiktekniker,
kommunalpolitiker. T. C.
*Finlands statsarkiv, som erhöll ny instr. 8
nov. 1918, har nu 5 amanuenser. Byggnaden är afbildad
å pl. I till art. Helsingfors.
’Finlands Statskontor, som lyder under
Finansministeriet, har numera 5 bokhållare och utom
omnämnda tjänstemän l notarie.
*Finlands stämpelkontor, som i snar framtid torde
komma att indragas, tillhandahåller och distribuerar
genom posten jämväl inträdesbiljetter (obligatoriska)
till nöjestillställningar. De säljas för ett
nöjesskatten motsvarande belopp. O. B-n.
Finlands svenska författarförening, stiftad 26
mars 1919, har till ändamål att sammansluta svenska
författare i Finland för tillvaratagande af gemensamma
ekonomiska och konstnärliga intressen. Styrelsen,
hvars ordf. årligen utses på årsmötet, består
därutöfver af 4 på två år valda led. Föreningen
- som vid 1922 års slut räknade 61 medlemmar -
utdelar understöd ur Rafael Ahl-ströms till
Helsingfors’ stad donerade fonder för samtida
svensk litteratur. Föreningen besitter den af
bokförläggaren och fru Holger Schildt till ett
diktarhem donerade s. k. Flensborgska gården i Borgå,
hvilken som en hedersgärd af föreningen upplåtes till
bostad för lifstiden åt någon svensk-författare
(f. n. Hj. Procopé). Som bidrag till husets
iståndsättande lämnade firman Albert Bonnier 75,000
mark. Jfr Författarföreningar (äfven i SuppL).
T. C.
Finlands svenska kvinnoförbund (till 1919 Svenska
kvinnoförbundet i Finland) stiftades 1907 i
anledning af den nya landtdagsordningen, som medgaf
kvinnorna rösträtt, för att bland Finlands svenska
kvinnor arbeta för medborgarandans höjande och
bevaka deras intressen i det politiska lifvet samt
främja den svenska odlingen i hem och samhälle. I
sin politiska verksamhet ställer sig förbundet
på Svenska folkpartiets grund. Förbundet har 7
filialer; centralstyrelsen består af 12 led.,
valda på 3 år. Förbundet har utvecklat ifrig
propaganda vid politiska och kommunala val. Dess
sociala verksamhet har bestått i anordnande af
sociala föredragskurser samt utbildningskurser
för socialt arbete; förbundet upprätthöll i
Helsingfors en arbets- och platsförmedlingsbyrå,
tills denna verksamhet tvångskommuna-liserades. Det
kulturella arbetet tar sig uttryck i broschyrer
samt föredrag, läse- och studiecirklar m. m.;
filialerna ha anordnat hembygdskvällar och sagoaftnar.
T. C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
