Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - *Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att den finskspråkiga och svenskspråkiga befolkningens
kulturella behof skola af staten enligt enahanda
grunder tillgodoses.
Folkskoleväsendet. Genom lag af 15 april
1921 infördes omsider allmän läroplikt i
riket. Läroplikten afser 6-årig folkskolekurs
samt fortsättningsundervisning. Frågan om den
sistnämndas organisation är ännu under beredning. I
folkskoldistrikt, där befolkningen har olika språk,
skall, om minst 20 barn ha minoritetens språk som
modersmål, undervisning för dem på deras modersmål
beredas. För upprätthållande af sitt folkskoleväsen
erhålla landskommunerna af staten 2/3, stadskommunerna
1/4 af de verkliga årsutgifterna. Eleverna böra erhålla
gratis böcker och undervisningsmateriel. 1922 var
antalet högre folkskolor på landsbygden 4,138
(däraf 479 svenska) med 232,198 elever (något
öfver 20,000 svenska); de lägre folkskolorna voro
1,209 (däraf 441 svenska). 1920 undervisades
i städernas folkskolor 43,327 barn (däraf
7,165 svenska). Folkskoleseminarierna äro
sedan 1916 5-åriga. Staten har inrättat 4 lägre
folkskoleseminarier (1 svenskt, i Vasa). Om F:s
folkhögskolor se d. o. (äfven i Suppl.).
Lärdomsskolor (allmänna läroverk). 1914 genomfördes
mellanskoleidén i de flesta statsläroverk för gossar:
till 5 mellanskoleklasser med afslutade kurser,
men utan examen, ansluta sig 3 gymnasialklasser. I
de sistnämnda är en viss linjedelning beaktad: mot
en latinlinje med 6 veckotimmar per klass latin samt
4 timmar antingen franska (resp. ryska) eller fysik,
kemi och teckning, svarar en reallinje utan latin med
längre matematikkurs samt såväl det främmande språket
som de nyss nämnda ämnena. Dock finns ett mindre
antal klassiska lyceer med inalles 35 veckotimmar
latin i kl. II–VIII samt 12 timmar grekiska i kl.
VI–VIII. – Statens flickskolor omorganiserades 1915:
dels 9-klassiga, ledande till studentexamen, dels (de
flesta) 6-klassiga mellanskolor. – 1918 aflyftes
det olidliga tryck, som undervisningen i ryska
inom samtliga högre skolor utöfvat på läroplanen:
nu är ryska i gosslyceernas högre klasser valfri
mot franska. – Privatskolornas ställning och rätt
till statsunderstöd fastslogos i lag af 1919. –
Studentexamen består sedan 1919 af muntlig examen
inför läroverkens lärare samt 5 skriftliga prof
(modersmålet, det andra inhemska språket, matematik,
främmande språk samt de reala ämnena), bedömda af en
nämnd, bestående af representanter för universitetet
och skolstyrelsen. För s. k. landtbruksläroverk
finnas något olikartade studentexamensfordringar. –
1920 funnos 45 finska och 18 svenska statsläroverk
med resp. 10,228 och 3,990 elever samt 74 finska
och 30 svenska kommunala och privata läroverk med
resp. 11,259 och 4,810 elever; tills. 167 läroverk
med 30,287 elever.
Fackundervisningen. Den högsta jordbrukar- och
forstmannautbildningen är fortfarande förlagd
till Helsingfors’ universitet. För den högre
affärsmannautbildningen däremot finnas 1 finsk
handelshögskola och Högre svenska handelsläroverket i
Helsingfors. – Genomgången mellanskola förutsätta de
tekniska läroverken (1 finskt, af staten upprättadt,
i Tammerfors, 1 svenskt, privat, i Helsingfors),
handelsinstituten (bl. a. 1 svenskt i Helsingfors,
1 tvåspråkigt i Åbo) och högre
landtbruksläroverken (bland dem 1 svenskt i Åbo). – För dem, som
genomgått högre folkskola, ha fackskolor i ökadt
antal och ledande till allt flera banor öppnats; dock
finnas ännu inom denna gren af undervisningsväsendet
många brister.
Universitet och högskolor. Utom Helsingfors’
universitet (se d. o.), rikets enda statsuniversitet,
och Tekniska högskolan (f. d. Polytekniska institutet
i Finland) finnas Åbo akademi (se d. o.) och Åbo
finska universitet (Turun suomalainen yliopisto).
E-r P-n.
Musik (sp. 299–301). Bland nyare finska tonsättare
kunna ytterligare nämnas Otto Kotilainen
(f. 1868), Axel v. Kothen (f. 1871), Aksel
Törnudd (f. 1874), Toivo Kuula (1875–1918),
Erik Furuhjelm (f. 1883), Armas Launis (f. 1884),
Leevi Madetoja (f. 1887), Lauri Ikonen
(f. 1888) och Ilmari Hannikainen (f. 1893). – Raden
af finska sångerskor kan utfyllas med namnen Jenny
Spennert, Irma Tervani (Achté), Signe Liljequist,
Pia Ravenna och Annikki Uimonen. Som
barytonsångare har Helge Lindberg gjort sig ett namn.
E. F-t.
Teater (sp. 302). 1913 bildades Svenska
teaterföreningen i Finland med syfte att kraftigare
understödja inhemsk svensk skådespelarkonst. I
Svenska teaterns i Helsingfors ledning inträdde
1916 en kursförändring, i det att den nyvalda
styrelsen i större utsträckning än förut sökt finna
användning för inhemska skådespelarkrafter. Sedan
Finska operan, grundlagd 1873 af K. Bergbom, måst
nedläggas 1879, fick man i årtionden nöja sig med
föreställningar af italienska och ryska operatrupper
och tillfälliga inhemska sammanslutningar (bl. a. af
A. Järnefelt ledda Wagnerföreställningar), tills
en ny finsk opera 1911 bildades af Aino Achté och
Edvard Fazer. Till lokal åt denna uppläts 1918
f. d. ryska teatern. Operafestspel om somrarna
höllos i Nyslott från 1911 på föranstaltande af
Aino Achté. En finskspråkig folkteater (Suomalainen
kansanteatteri), ambulatorisk i landsortsstäderna,
bildades 1887 af skådespelaren Aug. Aspegrén,
öfvertogs 1897 af ett aktiebolag och spelar sedan
1899 under namnet Landsortsteatern (Maaseututeatteri)
hufvudsakligen i östfinska städer. Tammerfors fick
egen teater 1904 och nytt hus till denna 1912. Samma
stad har sedan 1905 äfven en arbetarteater, där mest
dilettanter uppträdt. I Helsingfors finns utom Finska
teatern en finskspråkig folkteater (Kansannäyttämö),
grundlagd af skådespelaren K. Halme. Den 1898 i
Helsingfors bildade svenska folkteatern öfvertogs 1907
af garantiföreningen för Svenska teatern och inrymdes
i dennas teaterhus. En ständig svensk teater i Åbo
finnes sedan 1894.
E. F-t.
Författning och förvaltning. F:s landtdag
beslöt 27 nov. 1917 att öfvertaga den makt,
som enligt förut gällande stadganden tillkommit
kejsaren-storfursten, och uppdrog 6 dec. s. å. –
under godkännande af principen, att F. var en
suverän republik – åt den af landtdagen tillsatta
regeringen att vidtaga åtgärder för utverkande af,
att F:s politiska själfständighet blefve erkänd
(sistnämnda dag har officiellt fastställts vara F:s
"frihetsdag"). Sedan genom frihetskriget 1918 den
ryska militären utdrifvits ur landet och "det röda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
