Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Feine ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fick 1913 dess stora guldmedalj.
– 7. Karl Axel Hjalmar von F., son till
F. 5, mosskulturfrämjare,
f. 10 okt. 1870 i Horn, Östergötland, genomgick
Alnarps landtbruksinstitut 1890–92, blef filos.
doktor i Göttingen 1897, verkade vid Svenska
mosskulturföreningen som 1:e assistent (1898–1901)
och föreståndare (1902–20) samt sekreterare och
redaktör af dess tidskrift (1907–20). 1921 utnämndes
han till föreståndare för Centralanstaltens för
jordbruksförsök jordbruksafdelning. F. har författat bl. a.
Ueber die zusammensetzung und die pentosane des torfes,
Über gährungsversuche mit torf und über die angebliche huminbildung aus zucker mit kaliumpermanganat (gradualafh. 1897),
Om torvströ, dess egenskaper, tillverkning och användning (1904; 4:e uppl.,
omarb. tills. med A. Bauman, 1908),
Om bränntorv och bränntorvberedning (i förening med E. Haglund och A. Bauman, 1917),
Kort vägledning vid utförandet af lokala gödslingsförsök (1922;
utgör n:r 3 af "Småskrifter utg. på föranstaltande af Centralanst. f. förs.-väs. på jordbruksområdet").
F. är led. af Landtbr. akad. (1905).
7. H. J. Dft.
Feine [fa’j-], Paul, tysk teolog, f. 9 sept. 1859
i Golmsdorf vid Jena, blef, efter att ha verkat som
gymnasielärare i Jena och Göttingen och lärare för
de unge prinsarna af Wied, docent i Göttingen 1893
och teol. professor i Wien 1894, i Breslau 1907
och vid universitetet Halle-Wittenberg 1910. Sedan
1912 är han jämväl geheime konsistorialråd. F. har
utvecklat ett omfattande författarskap särskildt i
nytestamentlig exegetik. Bland hans skrifter märkas
Der Jakobusbrief (1893),
Jesus Christus und Paulus (1902),
Der Römerbrief (1903),
Paulus als theologe (1906),
Theologie des neuen testaments (1910; 4:e uppl. 1922),
Einleitung in das neue testament (1913; 3:e uppl. 1923),
Die abfassung des Philipperbriefes in Ephesus (1916),
Das leben nach dem tode (1919) och
Die religion des neuen testaments (1921).
V. S–g.
Feira de Sant Anna, stad i brasilianska staten Bahia,
omkr. 48 km. n. v. om Cachoeira, belägen i en mycket mineralrik
trakt. Marmor, guld och diamanter fås där. Handel med säd,
tobak och bomull. Stor boskapsmarknad. Omkr. 16,000 inv.
(som kommun 77,600 inv. 1920).
E. A–t.
Feiring (Fering), härad och socken under Hurdals
pastorat, n. v. om Eidsvoll, Akershus fylke, Norge.
102,45 kvkm. 1,162 inv. (1920). Jordbruk och skogsbruk.
K. G. G.
Feisal (Feisul, Faisal), konung af Irak
(Mesopotamien), f. 1885 i Taif, är tredje
son till konung Hussein af Hedjas, sändes som
yngling till Konstantinopel och fick där en
vårdad västerländsk uppfostran samt deltog
1908 i den ungturkiska rörelsen, efter hvars
seger hans fader Hussein återfick emiratet
öfver Mekka. F. deltog som befälhafvare öfver
arabtrupperna i de turkiska operationerna mot den
upproriska Idrisi-stammen 1911–13, valdes 1914 till
deputerad för Mekka i turkiska parlamentet, bröt
1915 med turkarna och återvände hem för att söka
för den arabiska nationalismens syften draga fördel
af Världskriget. Starkt påverkad af den engelske
öfversten Lawrence, ledde F. sin faders förhandlingar
om förbund med engelsmännen och utverkade i okt. 1915
af dem vidtgående löften om upprättande af ett stort
arabiskt rike, sträckande
sig upp till norra Syrien. F. anförde 1916 de
mot turkarna upproriska arabiska trupperna utanför
Medina och sedermera den arabiska armé, som 1917–18
utgjorde högra flygeln af Allenbys här under fälttåget
mot Palestina. Allenby lät honom efter intåget
i Damaskus (okt. 1918) organisera en provisorisk
militärförvaltning i östra Syrien, hvarvid konflikter
i mängd uppstodo med fransmännen, ytterst beroende
på, att F:s af engelsmännen understödda planer och de
löften hans fader erhållit voro svåra att förlika med
det engelsk-franska fördraget af 1916 om uppdelning
af Syrien och Palestina. F. framlade de arabiska
synpunkterna för fredskonferensen i Paris i febr. 1919
och sökte vid ett nytt besök i London och Paris
(okt.–nov. s. å.) förgäfves vinna de allierade för
upprättandet af ett arabiskt rike, som skulle omfatta
största delen af Syrien samt äfven Palestina. Vid
återkomsten öfvertog han under franskt mandat
provisoriskt styrelsen i Damaskus, men pådrifven af
syrisk-arabiska nationalister, lät han sig 8 mars
1920, i Damaskus af en "syrisk nationalkongress"
utropas till konung af Syrien. Efter nya konflikter
mellan F. och fransmännen ryckte franska trupper
under general Gouraud mot Damaskus, F. led nederlag
(juli) och nödgades nedlägga regeringen och gå i
landsflykt. Efter en tids vistelse i Europa blef
han 23 aug. 1921 krönt till konung af Irak (det
brittiska mandatområdet Mesopotamien). Om den sluge
och kraftfulle arabhöfdingens regering där se
Irak. Suppl. En mot F. antipatisk skildring af hans
verksamhet i Syrien ger R. de Gontaut-Biron, "Comment
la France s’est installé en Syrie (1918–1919)" (1923).
V. S–g.
Feitama, Sijbrand, holländsk författare,
f. 1694 i Amsterdam, d. där 1758, var en af de
förnämste bland de förfranskade nederländske
författarna. Han öfversatte Boileaus satirer,
Voltaires "Henriade" (1753), Fénelons "Télémaque"
(på vers) och tolf franska sorgespel (af Corneille,
Voltaire, de La Motte, m. fl.; samlade 1735)
språkrent och formskickligt. Hans originalverk
äro obetydliga. Biogr. af de Kruyff (1782).
R–n B.
*Fejérváry, G., dog 25 april 1914 i Wien.
Fekete Körös. Se Körös 1.
Felande länken, Den, är en särskildt under
närmaste tiden efter darwinismens genombrott i populära
skrifter vanlig benämning på en hypotetisk varelse,
som antogs utgöra ett öfvergångsled mellan människan
och de högsta aporna. Somliga forskare anse, att den
mycket omdebatterade Pithecanthropus erectus (se
Människan, sp. 266–268) motsvarar de fordringar,
som man kan ställa på en sådan mellanform. Själfva termen
("felande länken") används dock numera knappast annat
än i skämtsam bemärkelse.
L–e.
*Felder, F. M., dog 26 april 1869 i sin födelseort.
*Feldman, W., dog 1919 (eller 1920). Han öfvergick
till kristendomen. Hans samlade arbeten uppta omkr. 50 vol.
*Felestad omfattar nu 494 har. 251 inv. (1923).
*Felis, zool.
F. leo. Se Lejonet. –
F. lynx. Se Lodjuret. –
F. pardus. Se Leoparden. –
F. spelæa. Se Grottlejonet. –
F. tigris. Se Kungstigern.
*Felix, Eugen, f. 27 april 1837 (ej 1836), dog 21 aug. 1906 i Wien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
