Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fattigvård ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
minderårighetsåldern höjts från 15 till 16 år. Själfva
det faktiska nödläget har vidare på ett annat sätt
än i fattigvårdsförordningen af 1871 gjorts till
utgångspunkt för bedömande af fattigvårdsbehofvet;
fattigvårdsstyrelse är sålunda skyldig att
understödja en nödlidande, hvars försörjningspliktiga
anförvant icke kan eller icke vill försörja honom,
naturligtvis med rätt för fattigvårdsstyrelse att
sedan, där så anses skäligt, utkräfva beloppet
af den försörjningspliktige. Klagorätt öfver
fattigvårdsstyrelsens beslut har införts.
Utöfvandet af fattigvården tillkommer
fortfarande kommunen, och hvarje kommun utgör
ett fattigvårdssamhälle. I st. f. kommunalnämnden
skall särskild fattigvårdsstyrelse väljas; minst
1 led. och 1 suppleant skola vara kvinnor. Närmare
bestämmelser rörande fattigvårdens former ha getts
i lagen, hvarvid rotegång och bortauktionering
förbjudits. Särskildt har föreskrifvits, dels att
fattigvårdssamhällena hvart för sig eller flera
tillsammans skola ha ålderdomshem (se d. o.), dels att
landstingen skola anordna arbetshem för försumliga
försörjare och vissa understödstagare, till hvilka
arbetshem statsbidrag kan sökas (k. kung. 14
juni 1918). Önska kommuner sammansluta sig för
ordnande af sin fattigvård äfven i annat hänseende
än anstaltsvården, kan sådant ske. Är fattigvården
inom närliggande kommuner bristfällig och förbättring
kan förväntas genom sammanslagning, kan K. M:ts
befallningshafvande förordna om sådan. Landstingen
ha ålagts att ersätta fattigvårdssamhällena
deras utgifter för vård af sinnessjuka m. fl. å
vissa anstalter. Hemortsrätten har gjorts
beroende af den faktiska mantalsskrifningen;
vissa slag af fattigvårdsunderstöd ersättas ej af
hemortssamhället och hindra således ej förvärf af ny
hemortsrätt. Inskränkningar ha gjorts i rätten att
hemsända understödstagare till hemorten. Roteindelning
och enskilda fattigvårdssamhällen få efter 1923 icke
förekomma. Fattigvårdssamhälles rätt till ersättning
af staten har utsträckts. Fattigvårdsstyrelses
skyldighet att utöfva förebyggande verksamhet har
skärpts och föreskrift lämnats om upprätthållande af
samarbete med frivilliga välgörenhetsinstitutioner
o. s. v. Fattigvårdsstyrelses husbonderätt öfver
understödstagare och försörjningspliktiga har
ersatts med bestämmelser om tillsyn samt om
arbetsskyldighet. Målsmans rätt öfver till
myndig ålder komna understödstagare har helt
bortfallit. Slutligen har anordnats en statens
inspektion öfver fattigvården; denna utöfvas dels
af en fattigvårdsinspektör (se d. o. Suppl.) och
hans assistent, dels af fattigvårdskonsulenter (se
d. o. Suppl.). Lagen om fattigvård kompletteras genom
Lag om införsel i aflöning, pension eller lifränta
af 14 juni 1917 samt Lag af s. d. om förbud för vissa
underhållsskyldiga att afflytta ur riket. Genom dessa
lagar har möjlighet vunnits till ett mera effektivt
förfaringssätt mot försumliga försörjare.
Genom en konvention med Danmark och Norge, ratificerad
af Sverige 19 juli 1914, ha de tre länderna förbundit
sig att lämna de båda andra ländernas undersåtar
fattigvård på samma sätt och efter samma regler,
som gälla för landets egna undersåtar.
Norge. I "Lov om fattigvæsenet" af 19 maj
1900, som ännu är gällande, har vidtagits en del
ändringar. Sålunda är husbondes försörjningsplikt mot
tjänstefolk upphäfd genom "Sykeforsikringsloven"
af 18 sept. 1900. Magistratsämbetet är upphäfdt
genom lag af 9 mars 1917, och en medlem af
detta ämbete kan sålunda icke längre vara led. af
fattigvårdsstyrelse. Beträffande understöd till ensam
stående moder under sista tiden före nedkomsten och
till sådan moders barn under de första månaderna af
dess lif gäller "Lov om forsorg for barn" af 10 april
1915. Understöd enligt denna lag är icke att betrakta
som fattigvårdsunderstöd.
Danmark. I lagstiftningen har vidtagits en
del förändringar och nybildningar, afsedda
att tillförsäkra vissa grupper af medborgare
understöd utan fattigvårds karaktär. Utgifter för
vård åt blinda, döfstumma, idioter, tuberkulösa
o. s. v. betraktas sålunda ej som fattigvård
(lag af 27 maj 1908), ej heller understöd till
influensapatient under pågående epidemi eller
under vissa betingelser till medlem af registrerad
sjukkassa ("Lov om ændring i fattigloven" af
21 dec. 1918 och 1 okt. 1921). Samma syfte ha
"Lov om hjælpekasser" af 29 april 1913 och
"Lov om aldersrente" af 7 aug. 1922. Enligt den
förra skall i alla kommuner finnas en hjälpkassa
med uppgift att "stötte værdige trængende, som
... ikke nyder fattigunderstöttelse, i deres
bestræbelse for at ernære sig uden hjælp av
fattigvæsenet". Genom den senare har upphäfts 1891
års "Lov om alderdomsunderstöttelse til værdige
trængende udenfor fattigvæsenet". Ogift moder
kan enligt "Lov indeholdende bestemmelser om börn
udenfor ægteskab og disses forældre" af 27 maj
1908 med ändring af 29 april 1913 erhålla det bidrag,
som barnets far skolat utbetala till henne, men icke
utbetalat, såsom understöd af det allmänna, utan att
detta har fattigvårds karaktär. Änkor, som "skönnes at
være trængende", kunna enligt "Lov om understöttelse
til börn av ænker" af 29 april 1913 (med ändring af
4 mars 1918) erhålla fortlöpande understöd för sina
barn, intill dess de fylla 14 år. Understödet utgår
med bestämdt belopp, bekostas till hälften af staten
och betraktas icke som fattigvård. E. P-i.
I Finland har fattigvården genom lag af 1
juni 1922 omorganiserats, hvarvid större vikt
lagts vid den förebyggande fattigvården. Dess
handhafvande är fortfarande en den borgerliga
kommunen åliggande skyldighet och ombesörjes af
fattigvårdsnämnden. Fattigvård ges främst i form af
understöd, vare sig kontant eller in natura, samt i
form af vård i annans hem eller i anstalt. Rotegång
är förbjuden. Hemortsrätt i fattigvårdshänseende har
enhvar i den kommun, hvarest han senast varit under
ett års tid mantalsskrifven, utan att därunder ha
åtnjutit fattigvård för egen, hustrus eller barns
räkning; dock bibehåller han för sin återstående
lifstid den hemortsrätt han har, då han fyller 55
år; hustru har samma hemortsrätt som mannen, barn
åter följa i detta hänseende intill 16 års ålder sin
fader, eller, om de äro födda utom äktenskapet eller
fadern är död, sin moder. Hvarje kommun är skyldig att
ensam eller gemensamt med andra kommuner upprätthålla
kommunalhem, i hvilket jämväl bör finnas en särskild
afdelning för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
