Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dörsån ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
427
Dörsån-Döteber
428
ostium, /öns, grek. tyra), stängningsanordning
för genomgångsöppning i en vägg eller för ett
kringstängdt förvaringsställe (skåp o. d.). Större
ingångsdörr kallas port. Om trädörrars konstruktion
och sammansättning, om dörrkarm, dörrbeslag under
olika tidehvarf samt om olika slag af dörrar i
boningshus m. m. se Snickeri, sp. 113-119 med
tillhörande afbildningar. Dörrar göras emellertid
icke blott af trä, utan äfven af metall, såsom järn,
brons, koppar. Enligt Stockholms byggnadsordning
skola sålunda dörrar till vind och källare utföras af
brandsäkert materiel, hvarför de oftast utföras af
tjock järnplåt. Man anser emellertid numera, att en
trädörr, rundtorn beklädd med tunnare järnplåt och
hängande i en järnram, skyddar mot eldens spridning
lika bra som, om icke bättre, än en dörr enbart af
tjock järnplåt. Eörande konstruktionen af dörrar till
kassahvalf och kassaskåp se d. o. med fig. Dyrbarare
utstyrda byggnader, såväl kyrkor som bankpalats,
förses icke sällan med ytterportar till synes af
metall. I de flesta fall äro dessa portar träportar,
som på utsidan klädts med metallplattor af brons,
koppar eller järn, mer eller mindre rikt sirade genom
drifning, om plåtarna äro tunna, eller, om plåtarna
äro tjocka, genom gjutning efter konstnärligt utförda
modeller. Som mera kända exempel på portar utförda
helt af brons må nämnas de ännu från romartiden
funktionerande ytterportarna till Pantheon i Kom
samt Ghibertis (se d. o. med fig.) bronsportar
till Baptisteriet i Florens. - Dörrar i kyrkor,
skolhus, rådstugor, teatrar, byggnader, som
innehålla offentliga musik- eller danslokaler,
och andra byggnader, afsedda till samlingsrum för
större antal människor, skola enligt byggnadsstadgan
för rikets städer vara så inrättade, att de öppnas
utåt. - Om dörrskatt se Fönsterskatt. Suppl.
I. G. C.
Dörsån, biflod till Damman (se d. o. Suppl.).
Döteber, tyska arkitekter och bildhuggare på
1600-talet. 1. FranzJuliusD. (födelseår obekant),
d. 1650 i Leipzig, uppges ha varit verksam
i Doberan i Mecklenburg-Schwerin 1622-34 och i Leipzig
efter 1636. Han tycks ha varit mest betydande som
stenhuggare och träskulptör. Endast två fullt säkra
arbeten af honom äro kända, graf-monument öfver Daniel
von Behr med en i trä skulpterad ryttarstaty under en
baldakin (1620-talet) och ett grafkapell öfver hertig
Fredrik Adolf (1634, båda i domkyrkan i Doberan). -
2. Kristian J u l i u s D., den föregåendes son
(födelse- och dödsår obekanta), utbildade sig under
faderns ledning och därefter hos någon mästare i
Danzig, begaf sig så öfver till Sverige och spåras
i Stockholm under senare hälften af 1630-talet. Han
arbetade i 3 år där hos bildhuggaren Martin Eedtmers,
innan han biel själfständig mästare. 1640 var han
inskrifven i stenhuggarskrået. Han tycks ha varit en
ganska bråkig person och blef flera gånger instämd
till polisen för slagsmål eller för obetalade
skulder. 1654 tycks han ha lämnat Stockholm;
han återvände sannolikt till Tyskland, där han
1662-66 utförde bild-huggerier i Nikolaikyrkan
i Leipzig. 1671 spåras han i Strängnäs. Under
sin vistelse i Stockholm blef han mästare till
några i sin art betydande och smakbelysande
dekorativa skulpturverk. Tyska kyrkans portal med
dess figurer och fylliga orna-mentik (afbildad
i art. Stockholm, pl. VIII), Jakobs kyrkas södra
portal, rikt komponerad (se art. Jakobs församling,
sp. 1196); därefter utsirade han De la Gardieska
palatset "Ma-kalös" med stenhuggerier och likaså
Petersensska huset med portaler och gafvelprydnad
(afbildadt i art. Stockholm, pl. VIII). Kontrakt till
det sistnämnda arbetet uppgjordes 1645 - antagligen
är D. äfven husets arkitekt. Liksom fadern är han en
förträfflig representant för sydtysk skulptur under
barockens tidiga skede. Hans verksamhet i Sverige
har ända till senaste tid varit okänd för såväl tyska
som svenska forskare, äfven för specialister i gamla
Stockholms historia. Jfr uppsats af I. Simonsson
i "Konsthistoriska sällskapets årsbok" 1918.
1-2. G-gN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
