Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Collingwood - Collins, Michael - Collosphæra Huxleyi. Se pl. II, fig. 2 och 3 till art. Rhizopoda - *Colman, S. - Colmar - Colmjon, G., författare. Se Frisiska språket, sp. 1461 - Colobopsis. Se Myror, sp. 104 och 107 - *Coloma, Luis - *Colomb, P h. H. - *Colombes - *Colombia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
149
Collins-Colombia
150
Australien, nära floden Yarra-Yarra, 4 km. n. ö. om
Melbourne, hvartill det bildar en förstad. 34,190
inv. (1918).
Collins [kå’lins], Michael, irländsk krigare och
statsman, f. troligen 1890 i Clonakilty, grefskapet
Cork, fallen 22 aug. 1922 i en strid vid Bealnabla
nära Bandon i grefskapet Cork, var bondson, inträdde
vid 15 års ålder som skrifbiträde i postverkets
tjänst och var 1906–10 tjänstgörande vid Londons
centralpostkontors postsparbanksafdelning. Därpå var
han kontorsbiträde hos en mäklare i City till 1916,
då han undan den brittiska värnplikten begaf sig
till Irland och inträdde i de frivilliga irländska
trupperna. C. hade i London tillhört "Gaëlic league"
och slöt sig vid början af sin politiska bana till den
radikala feniska organisationen "Irish republican
brotherhood". Han deltog som simpel soldat i
påskupproret i Dublin 1916, fängslades då och blef
frigifven vid amnestien sommaren 1917. C. blef då
sekreterare vid sinnfeinarnas understödsfond för
fängslade meningsfränders anhöriga och tilldrog sig
på denna post genom sin goda organisationsförmåga
sinnfeinledningens uppmärksamhet. Han valdes
sålunda 1918 till led. af Dail Eireann (se
d. o. Suppl.) och till led. af underhuset för South
Cork, men tog liksom öfriga sinnfeinare ej säte i
riksparlamentet. Däremot var han upprorsregeringens
finansminister och senare äfven chef för republikanska
irländska arméns kunskaparväsen. 1918 ställd under
åtal för upproriskt tal, efterspanades han ifrigt,
men utan framgång af brittiska polisen, och kring
hans äfventyr bildades en väfnad af romantiska
sägner, hvilka i förening med hans glada mod och
organisatoriska geni gjorde honom till en allmänt
älskad folkhjälte. Då brittiska regeringen i juli 1921
slöt stillestånd med sinnfeinarna, kunde C. åter
framträda som politisk talare och öfverraskade
då många genom sin moderation såväl mot Brittiska
riket som mot Ulster. Närmast Arthur Griffith (se
d. o. Suppl.) var C. på irländskt håll ledande vid
afslutandet af uppgörelsefördraget med brittiska
regeringen 6 dec. 1921 (se Irland. Suppl.), och
hans stora personliga popularitet och humoristiska
slagfärdighet i debatten hade väsentlig andel i,
att majoritet vanns i Dail Eireann för fördragets
godkännande. C. blef ordförande i den enligt
fördraget upprättade provisoriska regeringen
(febr. 1922) och kort därefter med generals titel
öfverbefälhafvare öfver irländska armén. Under intim
samverkan med Griffith förde han tålmodigt kampen
mot De Valera och dennes doktrinärt republikanska
anhängare, därvid omsorgsfullt undvikande att genom
förhastadt ingripande göra dem till martyrer. För
att åstadkomma ostörda val till den konstituerande
nationalförsamlingen ingick han t. o. m. (maj
s. å.) med De Valera ett aftal om, att bägge partierna
ej skulle bekämpa hvarandra vid valen och sedan dela
ministerposterna i
den nya regeringen. Då efter valen (juni)
republikanerna utmanande fortsatte striden, ingrep
C. omsider med kraft (se Irland. Suppl.), och det var
under ett fälttåg mot deras trupper i grefskapet Cork
C. vid en inspektionsfärd råkade ut för ett bakhåll
och stupade, blott ett par veckor efter Griffiths
frånfälle. "Förlåt dem" voro hans sista ord. C:s död
framkallade nationalsorg. Genom sin glada ungdomskraft
och instinktiva statsklokhet står han vid Griffiths
sida som den nya irländska fristatens grundläggare.
V. S-g.
Collosphaera Huxleyi, zool. Se pl. II, fig. 2 och 3
till art. Rhizopoda.
*Colman, S., dog 27 mars 1920.
Colmar [kålma’r], officiell namnform för Kolmar sedan
1919, då C. kom till Frankrike. Det är nu hufvudstad
i dep. Haut-Rhin. 42,255 inv. (1921).
Colmjon, G., författare. SeFrisiska språket, sp. 1461.
Colobo7psis, zool. Se Myror, sp. 104 och 107.
*Coloma, L u is, dog 11 juni 1915.
*Colomb, P h. H. - Hans broder sir J. Ch. R. C. dog
27 maj 1909 i London.
*Colombes är nu egentl. en förstad till Paris. 32,271
inv. (1921). S. om C. ligger det därifrån 1911 som
egen kommun afskilda Bois-Colombes med 10,501
inv. s. å.
*Colombia. Enligt senaste beräkningar omfattar
C. 1,148,550 kvkm. Större delen af dess gräns mot
Brasilien är ännu obestämd, och äfven med Peru pågå
gränstvister, medan gränsen mot Ecuador bestämdes
genom ett fördrag 1917. – Befolkningen utgjorde
5,855,077 pers., 5,1 på 1 kvkm. (folkräkningen 14
okt. 1918; enl. andra uppgifter 6,295,491 pers.),
hvaraf 158,428 indianer samt af de öfriga 2,749,398
män och 2,947,251 kvinnor, fördelade på följande
administrativa områden:
| Kvkm. | Inv. | Inv på 1 kvkm. | |
| Departement. | |||
| Antioquia | 59,180 | 823,226 | 14 |
| Atlántico | 2,610 | 135,792 | 52 |
| Bolivar | 57,760 | 457,111 | 8 |
| Boyacá | 42,630 | 657,167 | 15 |
| Caldas | 19,110 | 428,137 | 22 |
| Cauca | 52,830 | 238,779 | 5 |
| Cundinamarca | 20,840 | 812,036 | 4 |
| Huila | 20,980 | 183,337 | 9 |
| Magdalena | 49,420 | 211,395 | 4 |
| Nariño | 24,240 | 340,765 | 14 |
| Santander norte | 16,200 | 239,235 | 15 |
| Santander sur | 46 240 | 439,161 | 9 |
| Tolíma | 26,110 | 328,812 | 13 |
| Valle | 40,000 | 271,633 | 7 |
| Intendentskap. | |||
| Meta | 670,400 | 34,071 | 0,4 |
| Chocó | 91,383 | ||
| San Andres y Providencia | 5,953 | ||
| Kommissariat. | |||
| Arauca | 7,510 | ||
| Caquetá | 74,254 | ||
| Goajira | 22,652 | ||
| Putumayo | 40,770 | ||
| Vaupés | 6,355 | ||
| Vichada | 5,540 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
