Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blyackumulator ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kiselsyra i tillräcklig mängd utdrifves därvid svaflet
fullständigt som svafveldioxid och tillvaratages för
framställning af svafvelsyra (se d. o.),
företrädesvis enligt kontaktmetoden. Vid rostningen
öfverföres malmens svafvelbly i en blandning af
blyoxid och basiskt blysilikat. Rostgodset
nedsmältes, efter tillsats af kol och järnoxid (t. ex.
i form af kisbränder, se d. o. i Suppl.), i
en blästerschaktugn, hvarvid blyoxiden
direkt, och blysilikatet efter omsättning med
järnoxidul till järnsilikat + blyoxid, reduceras af
kolet till metalliskt bly. I ugnens nedersta del,
stället, samlas underst det utreducerade blyet
som verkbly, därofvanpå mer eller mindre af
kopparhaltig blysten (ifall malmen varit
kopparhaltig) samt öfverst en hufvudsakligen af kalk-
och järnoxidulsilikat bestående slagg. På sista
tiden har Huntington-Heberleinmetoden ytterligare
förbättrats genom den af Dwigt-Lloyd införda
s. k. sinterrostningen.
1–2. K. A. V-g.
Blyackumulator. Se Ackumulator. Suppl.
Blyazid, kem. o. tekn., kväfvevätesyrans (se
d. o.) blysalt. Se A z i d e r. Suppl.
Blyfritt metallkitt, tekn. Se Kitt.
Blygdfpgen, anat. Se Symfys.
Blygdläpparna, anat. Se K ö n s o r g a n, sp. 647.
*Blyhvitt. Se äfven Skifferhvitt.
*Blykarbonat. Se äfven Bly h vi 11.
Blykitt, tekn., en blandning af finpulveriserad
blyoxid (100 dlr) med glycerin (16 dlr). Andra
slag af blykitt äro blandningar af mönja eller af
mönja och blyhvitt, med linolja.
K. A. V-g.
*Bliimner, H., dog 28 dec. 1918 i Zürich.
Blysänke, mek. tekn. Se Filhuggning,
sp. 202.
*Bliithgen, V., dog 1920 i Berlin.
*Bliithner, J. F., dog 1910 i Leipzig.
Blytt-Sernanderska klimatperioderna, geol. I
det i art. Blytt 2 omtalade arbetet "Den
norske floras indvandring i afvexlende törre og
regnfulde perioder" framställer Blytt som
viktigaste faktor för florans invandring i Skandinavien
efter istiden klimatet och särskildt växlingen
mellan torrt (kontinentalt) och fuktigt (insulärt)
klimat. Sernander (se denne) tillämpade
sedermera denna teori på svenska förhållanden och gaf
den en bestämdare form. Den senglaciala (se d. o.
Suppl.) och postglaciala (se d. o.) tiden indelas
sålunda i de arktiska, subarktiska,
boreala, atlantiska, subboreala och
subatlantiska skedena. Parallella
indelningar af samma tidrymd ha uppgjorts af andra
forskare på andra grunder. H. V. Munthe tar
förhållandena i Baltiska hafvet som måttstock och
indelar denna tidsafdelning i Yoldia-, Ancylus-,
Litorina-, Limnæa- och Myatid (nutiden); Japetus
Steenstrup och Gunnar Andersson indela densamma
efter landflorans invandring i dryas-, asp-, tall-,
ek- och gran-boktid.
K. A. G.
Blåbocken, zool. SeHippotragus.
Blådrufva, bot., namn på Stilla amoena (se
Se il l a).
Blådufvor, bot., namn på Aconitum Napellus
(se Aconitum).
Blåfjället, berg beläget på gränsen mellan
Undersåkers socken i Jämtland och Storsjö socken
i Härjedalen, nående 1,492 m. ö. h., begränsas i
ö. af Storån och skiljes i v. af en biflod till denna
å från Bockhammaren (1,448 m. ö. h.).
O. Sjn.
Blåfoten, zool. Se Falksläktet, sp. 1315.
Blågran, Picea pungens, bot., en från
Klippiga bergen härstammande gran med blågrå
styfva barr, hvilken allmänt odlas i trädgårdarna
som prydnadsträd. En liknande gran med mjuka
barr är Picea Engelmanni från västra
Nord-Amerikas bergstrakter. Båda dessa utmärkt vackra
granar äro fullt härdiga i Sverige.
G. L-m.
Blåhammarfjället, berg i Undersåkers och Åre
socknar, Jämtland, begränsas i v. och n. af Ena
älf, i s. af Storulfån samt skiljes i ö. från
Snasahögarna af Tvärån. Högsta toppen,
Blåhammarskläppen, belägen i n. v., når 1,164
m. ö. h.
O. Sjn.
*Blähufva, Diloba (ej Noctua) coeruleocephala.
Se Trädgårdens skadeinsekter, pl.
I, fig. 6.
*Blåhvalen, zool. Se Fenhvalar.
Blå Jungfrun, ö, annat namn på Jungfrun
(se d. o. 4).
Blåklintsaster, bot. Se Stokesia. Suppl.
Blåklockfamiljen, bot., namn på fam. Campanu-
laceæ.
Blåknut. Se Knut, sp. 415.
*Blåkulla. Namnet kommer säkerligen af den
gamla föreställningen, att trollen bodde i de
aflägsna, "blå" bergen. Se J. Sahlgren, "B. och
B.-färderna" (1915).
Blåkullen (Blån), bergshöjd nående 133 m.
ö. h. på Stora Brattön i Solberga socken, Bohuslän,
bekant som första landmärke för sjöfarande i södra
Bohuslän.
O. Sjn.
Blåkål (se Brassica), kokk., kan anrättas
som soppa, kokad med buljong, smör, mjöl,
morötter, något rödbetor, socker, salt och peppar samt
de i bitar skurna och stekta kålstockarna. Stufvad
kan blåkålen användas som birätt.
Blåljus, bot., namn på Polemonium coeruleum
(se Polemoniaceæ).
Blåmunta kungsfisken, zool. Se K u n g s f i s k-
släktet, sp. 259.
Blåmusseron, bot. Se Musseron och färg-
plansch I till art. Svampar.
Blån. Se Blåkullen. Suppl.
Blå Nilen. Se Nilen.
Blå Peter, sjöv. Se Blue Peter.
*Blå porten är numera namn på ett annat
utvärdshus (sommarrestaurang och -kafé jämte osteria)
på Djurgården, 1916 af källarmästaren A.
Meurling öppnadt vid allmänna vägen och nära anslutet
till Liljevalens konsthalls ena, monumentala
kortfasad samt anlagdt (på konsthallens trädgårdstomt) i
samråd med konsthallens arkitekt K. Bergsten. Det
är en rektangulär, muromgärdad anläggning,
bestående af envånings verandor kring en
trädgårdsplan med pergola och springbrunn. Blått, hvitt och
tegelfärg äro bestämmande för dekoreringen.
Stället bildar en intim, fridfull tillflykt undan
Djurgårdsvimlet.
Blåregn, bot., namn på Wistaria.
Blåräf, zool. Se Räfsläktet.
Blåsdragande medel. Se Epispastica.
*Blåsfotingar, zool. Om uppkomsten af s. k.
slökorn se Slökornflyet. Om karakteristik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
