Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergman ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1918), två dialoger af Platon (1918) och Vergilius’
Æneiden, "Sagan om Æneas" (1921 ff.); en
Latinsk grammatik (1916; tills, med N. Lundqvist)
och Romersk elokvens och poesi (1913), handlingar
rörande en professorstillsättning i Lund, en mängd
småskrifter och uppsatser i den periodiska
litteraturen, hvarjämte han författat åtskilliga artiklar
i Nordisk familjebok. 1903–07 redigerade han
kalendern "Nornan". Sedan 1907 är han ordf. i
den internationella styrelsen för Bureau interaational
contre l’alcoolisme. 1918–19 och sedan 1922
har han varit led. af Första kammaren, där han
tillhört liberala samlingspartiet. R–n B.
Bergman, Bo Hjalmar, författare, f. 6 okt.
1869 i Stockholm, där han vardt student 1888,
aflade jur. prel. examen i Uppsala 1889, inträdde
sedan i posttjänsten,
där han 1902 befordra-
des till postexpeditör
och 1919 till förste
postexpeditör. B. har
offentliggjort diktsam-
lingarna Marionetterna
(1903;3:euppl. 1920),
En människa (1908;
2:a uppl. 1919) och
Elden (1917; 2:a uppl.
1920), af hvilka ett ur-
val ges i Valda dikter
(1919; 2 :a uppl. 1920),
samt Livets ögon (1922)
och novellsamlingarna
Drömmen (1904; 2:a uppl. 1917) och Skeppet
(1917). B. är framför allt lyriker. Väl med ut-
gångspunkt i Snoilskys konturskarpa poetiska teknik
gjorde sig B. alltifrån början bemärkt för sin slipade,
klara, sinnrika form, som gaf en hög artistisk valör
åt hans stämningsbilder och miniatyrer. Det här-
skande sinmesläget i hans diktning är melankoli,
hans åskådning en pessimism, som ser hela lifvet som
ett mekaniskt och meningslöst spel af marionetter.
Fatalistiskt uppfattar han människornas lif som
förutbestämda till olycka och lidande; drömmen
och dikten äro de illusioner, som ensamma lysa
upp ibland den gråa resignationen eller den ut-
pinande pliktuppfyllelsen. Med åren har hans vers
fått mera af den f rödingska fraseringens sving, och
bitterheten har fått djupare innehåll. Förtjusande
visor och utomordentligt starka Stockholmsstämnin-
gar, torrt ironiska och satiriska samtidsvers, allt
af samma målmedvetet säkra konstnärsskap, tillhöra
också hans område. Han behärskar både den fyn-
diga och skarpa diktionen i kåserande samtidsbe-
traktelser på vers, det förtätade, gripande lyriska
uttrycket för de inre upplefvanden, som äro hans
egentligaste inspirationskälla, och en känsligt böl-
jande, djupt musikalisk viston. Prosaberättelserna
skildra små förhållandens och små människors tragik,
handla om denna världens styfbarm, gärna säregna,
excentriska eller subtila naturer, och de missräk-
ningar lifvet bereder dem. Lugn, enkel, vederhäftig,
är hans prosastil rätt nära släkt med Hjalmar Sö-
derbergs, men eger intensivare stämning. B. är
af ven verksam som kritiker, sedan 1905 som lit-
teratur- och framför allt teatermedarbetare i "Da-
gens nyheter", hvarjämte han är litterär rådgifvare
åt Dramatiska teatern. B. är ledamot af Bonnier-
nämnden. Se 0. Levertin, "Svensk littera-
tur" (1908), S. Söderman, ’’’Böcker och förfat-
tare" (1914), och K. Strömberg i "Litteraturen"
(1919). R-nB.
Bergman, Anders Erik Daniel, förfat-
tare under signaturen Dan, f. 21 nov. 1869 i
Norrköping, filos. licentiat i Uppsala 1897, var
1897-1900 och 1905-07 medarbetare i "Dagens
nyheter", 1901-03 i "Aftonbladet", 1898-1907
i "Strix", redigerade 1907-12 skämttidningen
"Kurre" och är sedan 1912 medredaktör af vecko-
tidningen "Allt för alla". B. har odlat den
korta harmlösa hvardagshumoresken från den enk-
lare medelklassens synvikel och därigenom vunnit
stor popularitet. Samlingar af hans stycken äro
Med vänskap och högaktning (1899), Till tant och
fosterlandet (1900), Lilla fröken Söderlund (1909)
m. fl. Hans Samlade berättelser äro under utgif-
ning (1919 ff.). Han har med framgång uppträdt
som humoristisk uppläsare. R-n B.
Bergman, Arvid Mattias, veterinär, f.
15 jan. 1872 i Linköping, blef 1890 student och
1895 filos. kandidat i Uppsala och aflade veterinär-
examen 1898 från Veterinärinstitutet s. å., där han
1890-1901 var adjunkt. Han var sedermera lektor
i anatomi, fysiologi, hippologi och hofbeslag vid
Alnarps landtbruksinstitut (1901-04) och direktör
vid Malmö stads offentliga slakthus (1903-11)
samt utnämndes 1911 till professor och förestån-
dare för Statens veterinärbakteriologiska anstalt,
på hvars organisation och utveckling han ned-
lagt förtjänstfullt arbete. B. är led. af Landt-
bruksakad. (1913) och kreerades 1918 till med.
hedersdoktor i Lund. E. T. N.
Bergman, Karl (Carl) Gunnar, rättslärd,
f. 8 maj 1881 i Stockholm, blef juris kandidat
1904, licentiat 1909 och doktor 1911, allt vid Upp-
sala universitet, tjänstgjorde 1904-07 i domstols-
praxis samt blef docent vid Lunds universitet
1910 och professor i romersk rätt och rättshistoria
där 1912. Han har utgett bl. a. Studier i svensk
servitutsrätt (1909), Beiträge zum römischen adop-
tionsrecht (1912), översikt av svensk rättsutveck-
ling (1918) samt Testamentet i 1600-talets rätts-
bildning (s. å.). C. G. Bj.
Bergman, Hjalmar Fredrik Elgerus,
författare, f. 19 sept. 1883 i Örebro, vardt 1900
student i Västerås, tillbragte åren 1902-03, 1905
-06 och 1909-11 i Italien, debuterade 1905 med
ett drama, Maria, Jesu moder, som följdes 1906 af
en fantastiskt ironisk och svärmisk roman, Solivro,
hvilka bägge väckt uppmärksamhet genom sin
ursprunglighet. De smärre berättelserna Blå blom-
mor (1907) passerade mera obemärkt, men den histo-
riska romanen Savonarola (1909) visade stor för-
måga af inlefnad i en förfluten tidsålder. Först
med den humorfulla romanen Hans nåds testa-
mente (1910; 2:a uppl. 1917) fann B. emellertid
sin egen personliga ton och ämneskrets. I de
följande verken, novellerna Amourer (s. å.), Vi
Bookar, Krokar och Rothår (1912), Loewenhistorier
(1913), Komedier i Bergslagen (1914), Dansen på
Frötjärn (1915), Knutsmässomarknad (1916), Mor
i Sutre (1917), En döds memoarer (1918), Mar-
kurells i Wadköping (4 uppl. 1919), Herr von
Hancken (1920) och Farmor och Vår Herre (1921)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
