Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berglöf ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vidsträckta utrikesresor och öfvertog efter faderns
död Gimmened, som han förvandlade till en mönstergård.
Han tillhörde urspr. det frisinnade partiet, men
fruktade att efter rösträttsreformens genomförande 1908
landtmännen skulle förlora sitt politiska inflytande och
blef initiativtagaren till det 1910 bildade Bondeförbundet
(se d. o. Suppl.). Länet valde honom till led. af Första
kammaren vid 1919 års urtima riksdag.
Berglöf, Erik Anshelm, jurist, led. af
Högsta domstolen, f. 10 aug. 1867 i Hälsing-Tuna,
Gäfleborgs län, blef efter universitetsstudier i
Uppsala och Lund samt domarförordnanden under Göta
hofrätt vice häradshöfding 1893, fiskal i Svea
hofrätt 1901, assessor där 1903, revisionssekreterare
1907 och justitieråd 1908. Han biträdde vid
förandet af Sveriges talan inför skiljedomstolarna
ang. sjögränsen mot Norge 1908 och ang. de svenske
lapparnas renbetesrätt 1909.
C. G. Bj.
Bergman, Karl (Carl) Otto, industri-,
kommunal- och riksdagsman, militär, f. 29 april
1828 i Luleå, d. 21 juni 1901 på Sandträsk, blef
student i Uppsala 1850, officer 1852 och
avancerade till öfverste i armén (1894). Han var
mångårig medlem af Norrbottens läns landsting, ett
fjärdedels årh. som vice ordf. eller ordf., och från
1881 till sin död, med undantag af åren 1884–88,
led. af Första kammaren, de första tre åren för
Västerbottens, sedermera för Norrbottens län. B.
var en kraftig främjare af Norrbottens
trävaruindustri, landtbruk och grufdrift. Som förvaltare
(sedan 1860) af Bodträskfors (se d. o.) uppryckte
han detta sågverk till ett af länets största (med
utvidgningar långt in i angränsande lappmarker)
och mest gifvande industriella företag, arbetade
entusiastiskt för att höja jordbruk och
boskapsskötsel samt förbättra flottleder och andra
samfärdsmedel. Han var på dessa områden i mångt
och mycket banbrytande inom orten. Då det
engelska bolag, som egde det kolossala
järnmalmsfältet vid Gällivare, icke skötte försvarsarbetena
enligt 1885 års gruf stadgas bestämmelser,
inmutade han 1886–88 hela fältet och väckte 1888
mot bolaget den ryktbara process, som slutade med,
att Gällivare malmberg (utom Koskullskulle) mot
en viss "förlikningssumma" åter bragtes i svensk
ego. Hans erbjudande till staten att inlösa
grufvorna för ett par mill. kr. afslogs. I det
sedermera bildade A.-b. Gällivare malmfälts direkta
ledning tog han endast några år personlig del.
Energiskt uppsökte och inmutade han andra
malm- och mineralfyndigheter inom lappmarkerna; hans
intressentskap i Ruotevare järnmalmsfält blef
ödesdigert för hans enskilda förmögenhet. Om B:s
intresse för hortikulturen vittnade de ståtliga
parkanläggningarna vid Bodträskfors samt drifhusen
(vindrufvor!) vid det slottslika Fjällnäs på
sluttningen af Gällivare Dunciret och vid Sandträsk.
Till sist må nämnas, att B. energiskt och
oegennyttigt arbetade för Bodens befästande.
S–s.
Bergman, Gustaf Alarik Carlsson, son
till prosten K. A. Bergman (sp. 1476), fortifikationsofficer,
f. 23 juli 1844 i Vinslöf, Kristianstads län,
genomgick som civilingenjörelev Högre artilleriläroverket
å Marieberg (Krigshögskolan) 1865-68 och
utnämndes sistnämnda år till underlöjtnant vid
Fortifikationen, där han 1874 befordrades till kapten.
1889 blef han major vid generalstaben, men återgick
redan 1891 (som major) till Fortifikationen,
där han 1897 blef öfverste och chef för stabens
hufvudstation. 1903 utnämndes han till generalmajor
i armén och chef för Fortifikationen och erhöll 1910
af sked ur aktiv tjänst. Som arbetschef i Karlskrona
1874–77 ledde B. bl. a. ombyggnaden af Kungsholms
fästning. B. var 1872-74 lärare vid Krigsskolan,
1873-74 vid Sjökrigsskolan och 1878–84
vid Krigshögskolan. 1882 blef han adjutant och
1897 öfveradjutant hos konung Oskar II. Han har
varit led. af flera kommittéer – bl. a. den s. k.
"parlamentariska befästningskommittén" 1897–98
– och kommissioner. Sedan 1891 är han led. af Krigsvet. akad.
H. J–dt.
Bergman, Julius Gereon, apotekare, f. 10 okt. 1854
i Arboga, aflade apotekarexamen 1878 och erhöll privilegium
på apoteket i Hjortkvarn 1894 samt på apoteket "Kronan" i
Malmö 1904. B. är en framstående kapacitet på den farmaceutiska
kemiens område och har författat Farmaceutisk-kemisk analys (1887)
samt ett stort antal uppsatser öfver kemiska och farmaceutiska ämnen.
T. D.
Bergman, Oskar William, militär, vapenkonstruktör,
skriftställare, f. 5 dec. 1860 i Stockholm, underlöjtnant
i Upplands regemente 1881 och vid Göta artillerireg. s. å.
Han blef 1903 kapten vid det nyuppsatta Positionsartilleriregementet,
för hvilket han 1911 blef öfverste och chef, och 1919
generalmajor i armén och kommendant å Karlsborgs fästning.
Han kvarstod dock som regementschef till 1920, då han
erhöll afsked. B. var artilleristabsofficer 1894–98,
lärare vid Artilleri- och ingenjörhögskolan 1898-1904
och chef för läroverket 1904-11. Han tog verksam del i
1900 års kommission för ombeväpning af fältartilleriet.
1915 besökte han för militära studier österrikiska sydvästfronten
under 4:e Isonzoslaget. B. är uppfinnare af ett flertal
vapenkonstruktioner, bland hvilka excenterskrufven (en
bakladdningsmekanism för kanoner) är mest känd. Den användes
bl. a. vid franska fältartilleriet under Världskriget.
Vidare har han konstruerat ett repetergevär (1888), en
automatisk kulspruta och en lavett för haubitser. Förutom
ett flertal tidskrifts- och tidningsuppsatser i militära ämnen
har han utgett Lärobok i artilleriteknik (3 dlr, 1900–02) samt
ett naturvetenskapligt arbete: Expansionsteorien (1904). Sedan
1900 är han led. af Krigsvet. akad.
H. J–dt.
*Bergman, J. (sp. 1477), sedan 1908 lektor vid
latinläroverket på Södermalm i Stockholm, vardt
1920 professor i latin och klassisk arkeologi vid
universitetet i Dorpat, där han af ven meddelat
undervisning i svenska språket. B. har vidare
utgett Antiken (1906), en samling essayer, de
för ungdomen af sedda Sagan om Odyssevs (1908)
och Antikens och medeltidens historia (1909; 2:a
uppl. 1914), På klassisk mark (1906 och 1909),
Svenska folket 1809 och svenska folket nu (1909),
P. Wieselgren (1912), Napoleon (1915), Latinska
källskrifter till Sveriges historia (1917), Svecia
latina (1918), diktsamlingen Saga och sång (1908);
upplagor af Euripides’ "Kyklops" (1903), Gaius
"De iure personarum" (1914) och ett urval af
Plinius bref (1915); översättningarna Ur
forntidens sång (1908), af Seneca (1912; 2:a uppl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
