Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
209
Andra Svea artilleriregemente-Andrews
210
Karls återkallande och efter förmåga understödt
dennes äfventyrliga kuppförsök. Han utgaf 1921
sina memoarer från krigsåren (äfven i tysk och
engelsk uppl.). V. S-g.
*Andra Svea artilleriregemente fick i dec. 1904
namnet Upplands artilleriregemente.
Det har 8 kanon- och 3 fälthaubitsbatterier i 4
divisioner. Sitt värnpliktiga manskap får det från
Uppland, Västmanland, Dalarna och Värmland.
*Andra Svea tränykår fick dec. 1904 namnet
Västmanlands trängkår (se d. o.).
André, Harald, regissör, f. 14 juni 1879 i
Motala, blef student 1897, studerade i Uppsala
och 1900-05 vid universitetet och musikkonservato-
riet i Leipzig samt Sternska konservatoriet, vistades
som pianist och repetitör i Berlin 1905-07 och
har sedan verkat i Stockholm. Han var musik-
kritiker i "Svenska dagbladet" 1907 och i "Stock-
holms dagblad" 1908-10, förste regissör vid K.
teatern (Operan) 1907-08 samt bekläder ånyo
denna plats sedan 1910. A. har där iscensatt
"Salome", "Thais", "Madonnans juveler", "Ma-
rouf", "Parsifal", "Pärlfiskarna" och "Mac-
beth" (Verdis) samt gett helt ny utstyrsel åt
"Mefistofeles", "Manon", "Trollflöjten", "Den
stumma" och "Simson och Delila". Hans regi
kännetecknas icke minst af sträfvan efter mass-
verkningar i konsternas agering, och i sina dekora-
tiva uppsättningar pröfvar han gärna moderna
idéer samt ger utrymme åt stilisering och starka
måleriska kontrastsr samt växlande belysnings-
effekter. E. F-t.
*André, L. J. N., fransk militär. - Som
krigsminister i ministären Combes befanns A.
hösten 1904 invecklad i ett vidtutgrenadt angif-
velsesystem rörande de franske officerarnas poli-
tiska och religiösa åskådningar m. m. Uppgifter
därom insamlades med frimurarlogernas hjälp i
syfte att, till ledning vid befordringar, klassifi-
cera officerarna i fråga om "pålitlighet" från
frimurarradikal synpunkt. Systemet afslöjades i
pressen, häftiga kammardebatter följde. A. blef
under en sådan (4 nov.) brutalt misshandlad af
den nationalistiske deputeraden G. Syveton (se
d. o.), och Combes fann omsider (15 nov.) nöd-
vändigt att låta honom afgå - utan att detta offer
mer än två månader fördröjde den genom angif-
velsesystemet komprometterade ministärens fall. A.
afled 18 mars 1913 i Dijon. V. S-g.
André [ädrè], Charles, fransk astronom, f.
18 mars 1842 i Chauny, Aisne, d. 6 juni 1912,
var assistent vid observatoriet i Paris 1864-77
och blef 1877 professor i astronomi vid universi-
tetet i Lyon och direktor för observatoriet där.
Han utgaf många arbeten inom den praktiska astro-
nomien, fysiken och meteorologien, bl. a. Traité
d’astronomie stellaire (I, 1899; II, 1900). B-d.
Andrea Alovigi [-vi;dji] eller Andrea Luigi
di Assisi. Se Ingegno.
* Andreas Andreasson And (sp. 986). Ätten
utdog på manssidan med honom själf.
*Andrèas Arvidi lefde som kyrkoherde i öster-
haninge i långvarig strid med sina församlingsbor
och sin förman, biskop Emporagrius, och var på
grund af anstötligt lefnadssätt en tid suspenderad
från ämbetsutöfning. Jfr 0. Wieselgren, "Till A.
A:s biografi" (i "Personhist. tidskr.", 1918-19).
Andreas Olai (Anders Olsson), af samti-
den känd som "doktor Anders", kanslitjänsteman,
f. 1521 i Örebro, d. sannolikt 28 dec. 1560 i
Stockholm, var broder till läkaren Benedictus Olai
(se denne), studerade i Wittenberg och Kostock
och kom omkr. 1549 hem som juris doktor. Han
anlitades af Gustaf I 1550 vid diplomatiska för-
handlingar i England och hos kejsaren, förordna-
des 1551 att ha uppsikt öfver bokförare och af
dem till landet införda böcker, var 1553 ute på
förhandling i Polen och sändes 1556 till Finland
som hertig Johans rådgifvare, då denne tillträdde
sitt hertigdöme. Under sina sista år var han,
sannolikt ej utan skäl, föremål för. konungens miss-
hag, bl. a. till följd af köpslagan, dryckenskap
och mutor. Återkommen till Stockholm, omtalas
han 1560 såsom åter i konungens gunst. Jfr bio-
grafi af E. Hildebrand i "Svenskt biogr. lexikon",
I (1918). V.S-g.
Andreas-Salomé, Lou, tysk författarinna, född
von Salome, f. 13 febr. 1861 i Petersburg, stu-
derade i Zürich, gift 1887 med professor F. C.
Andreas i Göttingen, påverkades starkt af Nietz-
sche, med hvilken hon knöt personlig bekantskap
och som hon skildrat (1894; 2:a uppl. 1911).
Utom ett arbete om Ibsens kvinnogestalter (1892;
2:a uppl. 1906) skref hon ett antal noveller
(Ruth 1895, 6:e uppl. 1911, Menschenkinder 1899,
3:e uppl. 1902, Ma 1901, 4:euppl. 1911, Imzwisch-
enland 1902, 3:e uppl. 1911) m. fl., som syssla
med moderna psykologiska undersökningar. Se A.
Bettelheim i "Acta diurna", N. F. (1890), och Ber-
nouilli, "Nietzsches Lou-erlebnis" (1913). R-n B.
André Daniel [ädre -daniä’11], pseudonym. Se
L e bo n, A.
*Andree. - 2. E. A. dog 21 febr. 1912.
*Andrejev, L., dog 12 sept. 1919 i Helsingfors.
Hans skådespel "Professor Sloritzyn" gafs 1920
på Intima teatern i Stockholm. A:s berättelse
"Djäfvulens dagbok" utkom i sv. öfv. 1922. Se
vidare Kyska litteraturen, sp. 1367.
Andrena, zool. Se S and bin.’
Andreninæ, zool. Se Sandbin.
Andrasen, Ivar Fritiof, norsk-svensk opera-
sångare, f. 27 juli 1896 i Bærum vid Kristiamia,
sångelev 1918 af d:r G. Bratt i Stockholm, vardt
elev i operaskolan vid K. teatern där 1919 och
fast anställd 1921. Med sin granna basröst, som
eger betydligt omfång, äkta mörk färg samt klar
och uppseendeväckande kraftig klang utan hård-
het, hvartill kommer ett ståtligt yttre, har han
inom kort tid fått fylla så fordrande partier som
kungen i "Aida", konung Henrik i "Lohengrin",
Landtgrefven i "Tannhäuser", Hunding i "Val-
kyrian", pater Lorenzo i "Eomeo och Julia",
Bartolo i "Figaros bröllop" och Banco i "Mac-
beth". Han har äfven gjort sig fördelaktigt gäl-
lande i oratorie- och romanssång. E. F-t.
Andrews [ä;ndrös], Charles William, en-
gelsk paleontolog, f. 1866 i Hampstead, assistent
vid geologiska afdelningen af British museum i
London, har blifvit ryktbar genom de vid hans
uppgräfningar vid Fajum i Egypten funna fossila
däggdjurens bearbetning, som kastat ljus öfver
några däggdjurstypers historiska utveckling. Hans
hufvudarbete är A descriptive catalogue of the ter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
