Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ahrenberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1917) och "Peder Galts depescher 1622-1624"
(i "Hist. handl.", 1920) och verkat som föreläsare
på hembygdsforskningens område.
2. V. S-g.
’Ahrenberg, J. J., dog 10 nov. 1914.
Ahrgau, Ahrdalen. Se Ahr.
*Ahriman. Se Mazdeism.
Ahuachapan, stad i republiken Salvador, 30
km. n. v. om Sonsonate, 758 m. ö. h., på en
fruktbar slätt. 24,151 inv. (1916), hvaraf omkr.
hälften fullblodsindianer. A. var förut medelpunkt
i ett viktigt sockerdistrikt, där nu mest kaffe odlas.
I närheten finnas varma svafvelkällor.
E. A-t.
Ahuaializapan, urspr. namnet på Orizaba.
*Ahuramasda. Se Mazdeism.
Ahuriri, uthamn. Se Napier, stad.
Ai var en gammal kananeisk stad, som styrdes
af en konung på Josuas tid. Israeliterna angrepo
den först förgäfves, men lyckades sedan eröfra
den, hvarpå den förstördes (Jos. 7-8). Längre
fram i Israels historia uppträder staden under
namnet Ajjat (Es. 10: 28) eller Ajja (Neh. 11: 31).
Dess läge motsvarar förmodligen det nuv.
ruinstället Et-Tell, s. ö. om Betel.
E. S-e.
Ai, zool. Se Sengångare.
*Aicard, Fr. V. J., dog 13 maj 1921. Han blef
1909 led. af Franska akad. efter Fr. Coppée.
Aida, opera (med kvinnlig hufvudroll af samma
namn, slafvinna och eg. etiopisk konungadotter;
sopran) af Verdi (se denne, sp. 1211).
*Aide, Hamilton, dog 13 dec. 1907 i Ascot.
*Aidin besattes 2 juli 1919 af turkiska trupper,
men återtogs 4 juli s. å, af grekerna, som 8-9
aug. där tillfogade turkarna ett stort nederlag.
Aigai (nu Lipso), fornstad i Mysien. Tyskar
ha där vid Nimrud Kalessi utfört gräfningar
1886, som bragt i dagen stadsmurar, teater,
stadion, tempel, torghallar och rådhus. Se R. Bohn,
"Alterthümer von Aigai" (1889). - 2.
Macedoniens hufvudstad (se Macedonien).
J. C.
Aigis [a’j-], grek. Se Egid.
Aigueperse [ägpä’rs], stad i franska dep.
Puy-de-Dôme, vid Lyonjärnvägen, i en mycket fruktbar
trakt. 2,115 inv. (1911). A. har en vacker gotisk
kyrka, hvars äldsta delar äro från 1259, med
målningar af Mantegna och Ghirlandajo, Jacques
Delille föddes i A. I närheten ligga ruinerna af
slottet Montpensier.
E. A-t.
Aiguillon [ägijå’], stad i franska dep.
Lot-et-Garonne, nära Lots mynning i Garonne, vid
järnvägen Bordeaux-Cette. 2,886 inv. (1911). A.,
romarnas Acilio, är amfiteatraliskt byggdt, har rester
af ett gammalt befäst slott, som 1345-46
förgäfves belägrades af Johan den gode i kriget mot
engelsmännen. Vid kyrkan i A. ligger en 10 m.
hög romersk mur med fyra arkader och 2 km. från
A. det stora romerska tornet Tourasse. Henrik IV
gjorde A. till hertigdöme 1599.
E. A-t.
Aikava, stad. Se Sado 2.
Aiken [ei’kin], stad i South Carolina, Förenta
staterna, 22 km. n. ö. om Augusta. 3,911 inv.
(1910). A. är en viktig järnvägsknutpunkt och
klimatisk kurort.
E. A-t.
Aiken [ei’kin], Conrad Potter,
nordamerikansk skald, f. 5 aug. 1889 i Savannah, vardt
1912 bachelor of arts vid Harvard, har utgett ett
antal diktsamlingar (Earth triumphant, 1914, The
jig of Forslin, 1916, Nocturne of remembered spring,
1917, The charnel rose, 1918), i hvilka han på
fri vers med eurytmisk och musikalisk formgifning
behandlar morbida, stundom dekadenta ämnen.
Scepticisms (1919) innehåller essayer om modern
diktning.
R-n B.
Aikio, Matti, norsk författare, f. 18 juni 1872
i Karasjok af lapska föräldrar, lärde sig norska
först i 18-årsåldern, vardt student 1896 och tog
"andenexamen" 1897 samt har sedan varit lärare
och tidningsman. Under sitt ursprungliga namn,
Mathias Isaksen, skref han i pressen; hans
första roman, Kong Akab, utkom 1904.
Folklifsskildringarna från Finmarken, I dyreskind (1906),
och romanen Hebræerens sön (1911) ha väckt mesta
uppmärksamheten. A. har äfven utgett
Ginungagap (1907) och Polarlandsbreve (1914).
R-n B.
Ailette [älä’tt] l. Lette, en 63 km. lång
biflod fr. v. till Oise, som flyter genom franska dep.
Aisne. Höjdsträckningen s. om A. mellan denna
flod och Aisne var under Världskriget föremål för
långvariga strider (se Aisne. Suppl.). Sedan
tyskarna efter slaget vid Chemin des Dames, 24
okt.-2 nov. 1917, nödgats gå tillbaka öfver A.,
vidtog på dennas högra (norra) strand ett
ställningskrig, som varade ända till 27 maj 1918, då
7:e tyska armén (v. Boehn) tillkämpade sig
öfvergången öfver floden, kastade tillbaka den
motstående 6:e franska armén (Duchesne) och satte sig
i besittning af hela den ofvannämnda
höjdsträckningen. I slutet af sept. s. å. måste tyskarna åter
gå tillbaka öfver A., hvars högra strand de dock
höllo besatt till 10 okt. Se Världskriget,
sp. 222, 237 och 243.
H. J-dt.
Ailio [a’iliå], Julius Edvard, finländsk
arkeolog, f. 19 juli 1872 i Loppis (Tavastland),
blef student 1892, egnade sig efter
företrädesvis geologiska studier åt arkeologien, med
stenåldern som specialgebit, blef filos. licentiat 1909
på afh. Die steinzeitlichen wohnplatzfunde in
Finland (2 bd) och 1910 docent i arkeologi vid
universitetet. Han hade redan 1899 trädt i
historiska museets tjänst och blef 1916 konservator
(föreståndare för den förhistoriska afdelningen) vid
Nationalmuseet. Bland A:s öfriga skrifter må
nämnas Die dauer der steinzeitkultur im Norden (i
"Festskr. för O. Montelius", 1913) och Die
geographische entwicklung des Ladogasees in
postglacialer zeit und ihre beziehung zur steinzeitlichen
besiedelung (i "Fennia", 38, 1915). A. är
socialdemokrat och inträdde som sådan efter
marsrevolutionen 1917 i senaten, men afgick jämte
meningsfränder redan i sept. s. å. Från 1919 har A.
tillhört riksdagen.
T. C.
Ailly [aji], by i franska dep. Meuse vid Mosel, 2
km. s. ö. om S:t Mihiel. A. och det ö. därom belägna
skogspartiet (Ailly- och Apremont-skogarna)
besattes under Världskriget i sept. 1914 af tyskarna, som
här anordnade en befäst ställning gent emot de
franska ställningarna n. v. om Toul. Det nämnda
skogspartiet blef sedermera föremål för upprepade
strider (se Apremont. Suppl.).
H. J-dt.
d’Ailly [daji], Gustaf Adolf Hack,
malakolog, ämbetsman, f. 28 okt. 1855 i Karlskrona,
blei student 1875 och kontorsskrifvare i
Järnvägsstyrelsen 1887 samt var 1907-20 byråchef där.
Han var 1907-19 en af Stockholms
stadsfullmäktige. Från trycket har d’A. utgett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
