Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Östersjön, Baltiska hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tyska riket, Polen, Danzig, Litauen, Lettland,
Estland, Ryssland, Finland och Sverige.
Därigenom att Ö:s kuster i södra Finland och
midtemot liggande del af Sverige närma sig hvarandra,
ett närmande, hvars intryck ytterligare förstärkes
genom en väl utvecklad skärgård på finska sidan,
afgränsas Ö:s norra del som ett särskildt bäcken,
kalladt Bottniska viken (fi. Pohjan lahti).
Det breda hafssundet benämnes i s. Ålands
haf (fi. Ahvenan meri), i n. Södra Kvarken.
Midt på Bottniska viken förekommer
ytterligare en förträngning, Norra Kvarken,
hvarigenom denna afdelning uppdelas i två bäcken, af
hvilka det sydligare plägar kallas Bottenhafvet,
det nordligare Bottenviken. Från den
egentliga Ö:s norra del sträcker sig åt ö.
Finska viken (fi. Suomen lahti) mellan Finland
och Estland. Af Ö:s areal komma på Bottenviken
37,000 kvkm., på Bottenhafvet med Åländska
skärgården och Ålands haf 80,100 kvkm. samt på
Finska viken 29,800 kvkm.
Kustutveckling och öar. Med sina nyss nämnda
hufvuddelar företer Ö. en åtminstone delvis rikt
utbildad kust. I själfva utloppet äro belägna de
danska öarna, af hvilka de största äro Själland,
Fyn, Lolland, Falster, Möen, Langeland, Als och
Ärö. S. om den danska övärlden utbreda sig i
v. Kielbukten, längre åt ö. Mecklenburgska bukten,
skilda genom sundet Femern–Belt med ön Femern i
s. Längre österut ligger invid tyska kusten den af djupa vikar
sönderskurna stora ön Rügen. Strax ö. om denna
utbreder sig den flacka Pommerska bukten,
hvars sydligaste del, Oders mynningsvik, afspärras
från Ö. under namn af Stettiner haff af
de båda öarna Usedom och Wollin. I Ö:s sydöstra
hörn finnas ytterligare två s. k. haff, hvardera
afstängdt af en lång landtunga, Frisches
haff och Kurisches haff. Mellan Lettland och
Estland sträcker sig mot ö. den stora
Rigaviken, i hvilken ligger Runö och hvars
mynning delvis spärras af de två öarna Ösel och
Dagö, inbördes skilda genom Sölasundet samt
från fastlandet af Moonsundet med öarna
Moon och Ormsö. Finska vikens södra kust har
flera större vikar, såsom Reval-, Kolko-, Papon-,
Kunda-, Narva-, Luga- och Koporievikarna, men
få öar. De största af dessa äro Odensholm,
Stora och Lilla Rågö, Nargö
och Wrangelsholm. Ute i Finska viken ligga öarna
Hogland, Tytterskär och Lavansaari. Dess innersta
del kallas Nevaviken (med ön Kotlin).
Finska vikens nordkust har en rikare utbildad
skärgård med bl. a. öarna Björkö, Vessö, Emsalö
och Degerö. Denna skärgård öfvergår västerut i
den vidsträckta åländska skärgården med den
stora ön Kimito samt Ålandsöarna (se Åland).
Den senare gruppen skiljes från finska skärgården
genom de delvis af öar fyllda sunden Delet
och Skiftet. Bottniska vikens kuster äro nästan
rundt om utvecklade som skärgårdskuster. De
största öarna på finska sidan äro Vallgrund,
Björkö, Långören, Replot och Bergö utanför Vasa
samt Karlö utanför Uleåborg, på svenska sidan
Seskarö, Rånö, Bergö, Sandö, Pitholmen, Holmön,
Ulföarna, Hemsö, Härnö, Alnö, Brämö och Agö.
De stora älfvar, som utfalla i Bottniska viken, ha
ofta rätt väl utvecklade mynningsvikar. I
sydvästra delen af Bottenhafvet märkas fjärdarna
Gäflebukten, Löfstabukten och Öregrundsgrepen
(se d. o.), som i ö. begränsas
af Gräsön. Midt för Ålands haf sträcker sig
utmed svenska kusten Väddö, och s. därom vidtar
Stockholms skärgård (se d. o.) med de stora öarna
Yxlan, Blidö, Ljusterö, Värmdö, Lidingö, Nämdö,
Ornö, Utö, Muskö. Skärgården fortsätter ända
ned till norra Småland med bl. a. de stora
vikarna Mörköviken, Örsbaken, Bråviken, Slätbaken,
Valdemarsviken, Syrsan och Gamlebyviken samt öarna
Arkö, Stora Askö, Eknö, Stora Malmö, Hasselö
och Runnö. Den långa smala ön Öland skiljes från
småländska fastlandet genom Kalmar sund.
S. om Öland böjer kusten tvärt af mot v., där
likaledes med skärgård (Blekingska skärgården)
på norra sidan af den stora öppna Hanöbukten.
Af större öar må nämnas Senoren, Sturkö,
Tjurkö, Aspö och Hasslö. Skånska kusten saknar
skärgård. Fritt ute i Ö. ligga de stora öarna
Bornholm och Gottland med Fårö samt n. om
Gottland den lilla Gottska Sandön.
Djupförhållanden. Ö:s största djup är funnet
omkr. 100 km. n. n. v. om Gottland, ej långt
från den södermanländska kusten med 463 m.
Större djup än 200 m. finnes f. ö. endast på ett
ställe i den egentliga Ö., nämligen ö. om Gottland
(249 m.). I allmänhet når djupet ej öfver 200 m.
Gottland och Gottska Sandön ligga på en betydande
nord–sydlig undervattensbank, som fortsätter mot
s. under namn af Hoborgsbanken eller Norra
Midsjöbanken samt Södra Midsjöbanken. Å den senare
uppgår minsta djupet till endast 9 m., å den
förstnämnda till 15 m. Mellan dem finns ett djup af
nämnda till 15 m. Mellan dem finns ett djup af 58 m.
Kalmar sund har ett maximidjup af 6 m. i segelrännan.
Utanför pommerska kusten utanför Bornholm
finns en annan bank, Stolpebanken, hvars öfversta
delar nå vattenytan. Från Bornholm utgår mot s. v.
halfvägs till Rügen en bank, Rönne-banken, på
omkr. 15 m. djup, slutande i Örngrundet, som
når upp till 6 m. under hafsytan. Mellan Falster
och tyska kusten ö. om Mecklenburgska bukten
når djupet icke 20 m. Lilla Belt har på sitt
smalaste ställe endast 9 m. djup, Stora Belt
däremot 14 m. Öresund är i sin smalaste del
tämligen djupt, omkr. 20 m., men blir i s.
grundare. Dock finnas där två djuprännor på ömse
sidor om ön Saltholm, på danska sidan Drogden,
på svenska sidan Flintrännan (djup
7,5 m.). Under det att Rigabukten med ett maximidjup
af omkr. 50 m. har ett mycket grundt inlopp
(endast 4–6 m. djupt), eger Finska viken
ett största djup af öfver 100 m. och ett
mynningsdjup af öfver 90 m. Den egentliga Ö.
begränsas mot n. af en väst–östlig bank s. om Åland
på högst 50 m. djup. N. v. om denna vidtar
det djupa Ålands haf samt Södra Kvarken med
ett maximidjup af 301 m. Bottenhafvets södra
gräns bildas åter af en väst–östlig bank på 80 m.
Det djupaste stället i Bottenhafvet, som enligt
äldre berättelser skulle hålla 294 m., under det
nyare undersökningar lyckats konstatera endast
254 m., är beläget i n. v. nära ångermanländska
kusten. Norra Kvarken är endast 35 m. djup. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
