Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski / 1271-1272 (1922) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ärkekansler ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1271

Ärtskida-Äsping

1272

Släpärter äro åkerärter, ej fullt mogna i skidorna,
kokta och serverade med skirdt smör. Af torra
gröna ärter gör man med smör, salt och socker
en fast puré till lutfisk eller kött. Soppa af gröna
ärter lagas på skiftande sätt. Mogna gula ärter
med fläsk är en särdeles närande soppa och ingår
som hufvudbeståndsdel i skeppsbesättningens föda.
Grå (kapuciner-) ärter pläga tillagas som bruna
bönor och serveras till fläsk. Ryska ärter (späda
torkade gröna ärter, ofta från Holland) användas
som birätt till kött. Sedan späda svenska ärter
kommit i allmänt bruk, ha de "ryska", med sin
söta, egendomliga smak, blifvit skäligen undan-
trängda.

Ärtskida, den i talspråket allmännast
begagnade beteckningen för ärtbalja. Ofta används ordet
i bet. baljor af sockerärt (se Ärter).

Ärtskocka, en folketymologisk förvrängning af
ty. artischocke, fr. artichaut (ordet är urspr.
arabiskt) , betecknande dels kronärtskockan, den
med köttiga holkfjäll och köttig blombotten
försedda blomkorgen af Cynara scolymus (se
Cynara), dels den s. k. jordärtskockan, de
underjordiska stjälkknölarna af Helianthus
tuberosus (se Helianthus).
O. T. S.*

Ärtsmygen, zool. 1. Se Trädgårdssån-
garsläktet. - 2. Se Ärtbaggen.

Ärtsten, petrogr. Se P i so Ii t. Jfr S p r u-
del.

Ärtstensstruktur, geol. Se Struktur, sp. 371.

Ärtsångaren, Ärtsmygen, zool. Se Träd-
gårdssångarsläktet.

Ärtträd, bot. Se Caragana och E o b i n i a.

Ärttörne, bot. Se U l e x.

Ärtvecklaren, zool. Se Vecklarfjärilar
och pl. II till art. Landtbrukets skade-
insekter.

Ärtväxter, bot. SeLeguminosæ.

Ærö (Ärö), dansk ö i västra delen af
Östersjön, omkr. 20 km. s. om Fyn och skild från
Langeland genom Ærödyb. (Se kartan till
Danmark.) 89 kvkm. 12,028 inv. (1921). Ön
utgöres af en rad höga backar, som stupa brant mot
hafvet; högsta punkten är Synneshöj (67,5 m.).
Den är mycket bördig, men nästan skoglös, dock
öfverallt genomkorsad af häckar. Æ. bildar ett
härad i Svendborg amt och ett prosteri i Fyns
stift. (1819–64 utgjorde Æ. jämte Als eget stift.)
Där ligga staden Ærösköbing och
handelsplatsen Marstal (se d. o.). Vid Ærö stod 1043 en
sjöstrid, hvari konung Magnus den gode besegrade
sin medtäflare Sven Estridsson. Sedan 1386
tillhörde Æ. hertigdömet Slesvig, 1564 förlänades det
åt hertig Hans d. y. (se Hans 4) och tillhörde
därefter hans ättlingar, men var 1731–49 åter i
kronans ego. När hertigdömet Slesvig 1864
afträddes, stannade dock Æ. kvar hos Danmark.
Invånarna kallas æröboer; skalden Anders Arrebo,
som var född på Æ., hade däraf sitt namn.
E. Ebg.

Ærösköbing, stad på danska ön Ærös norra
kust. 1,323 inv. (1921). Sparbank, skeppsvarf och
några mindre fabriker. Æ. har länge gått starkt
tillbaka och alldeles öfverflyglats af handelsplatsen
Marstal (se d. o.).

Äs, gods i Julita socken, Södermanlands län,
omfattar 12 783/1000 mtl, med (jämte underlydande)
2,708 har areal, hvaraf 925 har åker, samt
889,800 kr. tax. värde (1922). Den nära den lilla,
från Aspen till Öljaren flytande Aspån belägna
manbyggningen (se fig.) är en stenbyggnad i
rokokostil och två våningar, skilda genom en skarp
horisontal list, med sidopartierna i den öfre i hörnen

Äs slott.

utmärkta genom breda, pelarlika murband och med
taklistverk, försedt med låga vindsfönster, ofvanför
hvilket höjer sig ett rödt, i två fall brutet
tegeltak med afsneddade hörn. Framför den med v.
Ungern-Sternbergs vapen krönta portalen leder ett
par trappsteg ned till den af två fristående
envåningsflyglar med höga brutna tak flankerade
gårdsplanen. Från det på en höjd, med
terrassmurar i ö. och v., liggande slottet sträcker sig
nedanför västra terrassen till Aspån i s. en stor
botanisk trädgård med en mängd rariteter, och s.
därom en "engelsk park", från 1800-talets början,
genomfluten af Aspån och med slingrande gångar,
som leda upp till Viks- l. Vikingsberget, där af
råa stenblock byggda murar äro lämningar af en
s. k. fornborg af stort omfång och höjd, till hvilken
Dalins saga om "Sigurd och Ildigert" är
lokaliserad. Slottets inre är flerstädes rikt dekoreradt
med pannåer, målade i olja på duk, takornament
m. m., allt i rokoko, samt en porträttsamling öfver
slottets egare med hustrur. – Ä. tillhörde under
medeltiden Julita kloster, reducerades af Gustaf
Vasa och gafs jämte Julita 1645 af drottning
Kristina åt österrikiske burggrefven, frih. P.
Khewenhüller, kom sedan till hans måg frih. M.
Palbitzki samt dennes måg frih. N. A. von
Ungern-Sternberg, hvilkens ätt Ä. tillhörde till dess utgång
på manssidan, 1826. Dennes broder
landtmarskalken M. A. von Ungern-Sternberg (f. 1689, d.
1763) lät uppföra den nuv. hufvudbyggnaden och
anlägga trädgården. Genom hans sonsons dotters
gifte kom Ä. sedan till släkten von Post, som
innehade Ä. till 1889, då det köptes af grefve V. von
Hallwyl. Nuv. egare är sedan 1916 Forssjö
trävaru-a.-b., Katrineholm.
E. A-t.

Äsefjorden. Se Balestrand.

Äsping, zool., honan af den vanliga huggormen
(Pelias berus), när den är ung. Den är rödbrun
och till färgen således tämligen olik det fullvuxna
djuret.

Äsping, skpsb. 1. Ett slags vid flottan förut
användt, mindre, i det närmaste öppet lastfartyg
af ungefär följande storlek: längd 14,8 m., bredd
3,7 m. och djupgående med last 1,5 m. Den hade
stor-, fock- och jäckmaster samt utliggare eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>